måndag 30 juni 2008

Pappamyten

Johan Croneman skriver självkritiskt om papparollen och hur otroligt lite som faktiskt har hänt de senaste decennierna. Fast vi vill tro att massor har hänt. Att Sverige är framsynt och jämställt. Och han skriver så klarsynt om vad det egentligen handlar om, pappors ovilja att vara hemma, mammors svårigheter att släppa in, familjers "val" och bortförklaringar, föräldraförsäkringen som knäckfrågan och bullshitförklarandet av begreppet kvalitetstid. Sånt som man som kvinna har svårt att säga utan att få höra att man är cynisk, bitter och rabiat.

Läs artikeln.
Läs den läs den läs den!

Och tack Malinka, där jag först fann länken.

Grattis Elof!

Grattis Elof!

Backspegel

Lite 'nionde insiktskt', en diskussion jag nyss hade och ett blogginlägg jag just läste föranleder ett eget inlägg nu.

Jag växte upp som ensambarn till två något äldre föräldrar. Med en mamma som är något elitistiskt lagt i kombo med ett smått hysteriskt överbeskydd togs jag naturligtvis ur den kommunala förskolan och in hos privat dagmamma i stan samt Montessori. Inget ont om det, jag älskade både dagmamman och Montessori. När jag fyllde sex tyckte mamma att jag, eftersom jag kunde både läsa och multiplicera, skulle börja skolan. Av två skolor att välja på, varav vi tillhörde den gamla, skulle det förstås röras upp himlar och jordar för att jag skulle hamna i den nya. Och alltså börjar jag, sex år gammal, skolan tillsammans med en massa sjuåringar, som samtliga gått tillsammans åratal på den kommunala förskolan.

Det var en skitklass. En skitskola. En skitort. En lågintellektuell nyrik mörkblå och bedövande vacker inramning till familjer som ville ge sina barn något. Oklart vad.

En sak vet jag. Jag ville bara vara som alla andra.
Nog begriper jag att mamma ville mitt bästa. Men det en vuxen tror vara bäst är inte alltid, ganska sällan faktiskt, det som ur ett barns perspektiv är bäst.

Och i samma anda som Klaus kör vi ett annat upplägg här. Två barn, alltid nån att leka och bråka med, prioriterad närhet, kommunal förskola, social samvaro, stora nätverk. Ingen kan garantera vad backspegeln visar. Men vi anstränger oss inte för att tro att "det bästa" står att finna i dyra privatskolor eller långväga resor till särskilda institutioner.

Elofska betraktelser

Idag har Elof namnsdag.
När jag träffade maken för snart tretton år sen hade jag aldrig reflekterat över namnet.
Det är hans favoritnamn. Efter en djupt älskad morfar.
Det var nästan bestämt att om vi fick en son skulle han heta Elof.
Jag nojjade för "Loffe".
Det blev Knut. Knut Elof. Och Marcus Elof.

Älskade lill-Elof!
Älskade stor-Elof!

En bra dag att fira halvårsfödelsedag på, när man annars fyller år i december.
Dessutom fyller Knut Elofs gudmor år samma dag. Ett tecken på samhörighet.
Trodde jag. Nu blev det inte så. Ett litet styng i magen.

Killing my darlings

Efter att ha laddat över den till min Ipod har jag lyssnat på den tjugo gånger.
Det är nånting med hennes röst.
Håret på armarna reser sig.


lördag 28 juni 2008

The Rock

Jag fick en present idag.

The Rock.
Tre karat.

fredag 27 juni 2008

Göken som bor hos oss

Jag: -"Nu ska du sova. Natti natti, här är nappen och Doris och Kaninis."
Dottern: -"Nä."
Jag: -"Nä..?"
Dottern: -"Mat. Nam nam nam."
Jag: -"Mat..?"
Dottern: -"Mmm. Mat. *tystnad* "NAM NAM NAM!"

Bilder av dagens bröd




Kvinnors sociala ansvar

Ny insamling på dagis. Den tredje för sommaren.
Presenter ska kommas på, inhandlas, överräckas och samlas in pengar för.

Det mailas. Det viskas vid hämtningar och lämningar. I parken efter dagis.
Oviljan är en sak. Att det nästan alltid är samma personer som tar initiativ.
Men det jag inte begriper. Det som retar gallfeber. Det som gör att jag backar.

Alltid mammor.
Alltid alltid alltid mammorna.
Som viskar, som nickar i samförstånd, som pratar.
Omsorgen, planeringen, det sociala ansvaret.

(Jo förresten, en gång var det två lattepappor som stod för fiolerna.
Den ena är jag gift med. Den andra har en glassbar på jobbet.)

Teamwork

Två puttrande degar.
Två människor som ordlöst förstår vad som behövs göras.
När maken gled in halv elva igårkväll slank han intuitivt in i köket och scannade surdegsfronten.
Några minuter senare stod vi båda och rörde i varsin skål, hällde i mjöl och plastade in.
Ingen hade ännu talat.

Veckomail från dagis - eller "Att bo med barn i stan"

"Hej!
Vi har haft en härlig vecka med en liten skara barn. Vi har gjort många småutflykter runt vår hembygd och begett oss till regnskogen i Hagaparken och beskådat vackra fjärilar och färggranna koifiskar.
Nästa vecka blir det två utflykter (onsdag och torsdag) med matsäck. Hoppas att det inte är till besvär. En av dagarna beger vi oss till 4H- gården vid Stora skuggan, den andra lämnar vi något öppen då den är väderberoende.
Ha en härlig helg!
Hälsningar Sjöhästarna"

torsdag 26 juni 2008

Ljuva nätter kastanjetter

Igår, när maken la barnen själv, somnade båda kvart i sju.
Idag, när jag lägger båda barnen själv, är båda fortfarande vakna.
Det är ett vansinnesscenario:

19:12 -"Nä, nu slutar vi kasta råttor och bajskorvar och dricker lite välling!"
19:30 -"Nu är det tandborsting och natti natti, hörrni, hopp i säng!"
19:41 Carla: "Nä-ä. Ite sova. Itta stol å sova."
19:45 Knut: "Mamma! Ge mig råttan och bajskorven!"
19:48 Carla: "Nä-ä. Stå skåpet. Sova."
20:02 Knut: "Jag måste bajsa!"
20:05 Carla: "Åttå bajsa! Pottan bajsa!"
20:08 Knut: "Mamma! Jag vill ha tre tennisbollar i sängen!"
20:10 Carla: "Å? Nä-ä sova. Rycka dörr!"
20:12 Knut: "Mamma, Carla står upp i sängen. Får man det?"
20:13 Carla: "Mamma unga! Unga sång!"
20:19 Knut: "Mammaaa. Får man mer välling eller?"
20: 19 Carla: "ÅTTÅ ME! Åttå me älling!"
20:30 Knut: "Mamma! Ställ min flaska på bordet. Nä, inte på DET bordet, det andra."
20:32 Carla: "Åttå tälla MIN laska!"
20:40 Knut: "Får man gå till dagis nu?"
20:43 Carla: "Appen! Appen!"
20:50 Knut: "Herr Olsson hade en bajsagård, ia ia lej!"
20:51 Carla: "Åttå bajs! Ia ia eeeej!"
20:58 To be continued

NEJ, kära make, det är INTE en bra idé att du 'stannar till' på Piastowska på vägen hem från flyget ikväll.

onsdag 25 juni 2008

Svar JA

Ett hav av uppklädda tjejer, damer, kvinnor, tanter,
och så en handfull djärva män.

Den var bra.
Fantastisk rentav!
Och ändå är jag ingen hängiven SATC:are.

Jag njöt iallafall varje sekund, munnen full av sura bilar och Loka smultron.

Kläderna, miljön, replikerna!

Växeldra

Men ikväll!

Då blir det smågodis, Sex and the City på Saga och bubbel.

Sommarsjukor

En hemma med sprall-feber.
Second one hemringd från dagis idag vid lunchtid.
Bryter hastigt upp från mötet, frågande japan, sluddrar "ill daughter, you know",
rafsar ihop papper och dator,
hämtar sprallfeberfisen på makens jobb, "det luktar fis på pappas jobb",
ställer in möten och träffar.

Nu febersover lillasyster, sprallfeberfisen gottar sig i soffan med Tom&Jerry och bokstavskex. Ömma modern ska strax fläta ihop benen med kexkillen och halvsluta ögonen en sekund.

tisdag 24 juni 2008

Summer time and the living is easy

Rosévin och Allsång på Skansen,
Schweizernöt och Morden i Midsomer.

Sommartid hos Tjockalocka.

måndag 23 juni 2008

Hen

Annica är upprörd över att någon varit korkad nog att inte se att hennes rosaklädda barn var en flicka. Någon måste vara färgblind! Det må vara hänt.

Men jag förundras.
Varför blir man upprörd över sånt? För det första ser skalliga ettåringar ganska lika ut för en oinvigd. För det andra tyder det väl snarare på fördomsfrihet, att personen ifråga inte direkt förutsätter att "den i rosa är en tjej".

Och vadan detta manifesterande?
Varför är det viktigt att visa att: Detta är en tjej! Detta är en kille!
Vad vill man med det? Jag har så otroligt svårt att förstå. Så snälla förklara.

För barnen lider ju knappast av att bli sedda som enbart barn, eller tagna för snopp eller snippa. Det är ju uppenbart att det ligger hos föräldrarna. Vad är det nu fru Kaos brukar säga... "Offra barnen för att försvara en värdegrund". Det gäller tydligen inte bara feminister.

Skitjobbigt

Varför hänger dom toastolarna så högt upp att man inte når ner med benen? Det känns helt sjukt att sitta och bajsa med benen dinglande från hög höjd.

Blinda hönor

Snegurotjka skriver om "alkobråket" mellan Hillevi och Belinda. Hillevi upprörs över att Belinda bjuder på rödvin till dom vuxna på dotterns femårskalas och dessutom hade vulgariteten att skriva att hon dricker "mängder".

Och vips, är den svart-vita debatten igång. Antingen dricker man och då är man alkoholist eller också avhåller man sig och är alltså helnykterist.

Men framförallt - blinda hönor. Mygg och kameler. Vad ni vill.
Jag är så sjukt trött på det eviga mamma-till-mamma-moraliserandet. Vem kan framställa sig som den godaste urmodern? Vem offrar mest för barnen - eller förlåt, "offra" gör man ju inte, man väljer det i en air av naturlig instinkt. Mamma till mamma, du-vet-vad-jag-säger. Papporna, som vanligt, helt utanför både debatt och fokus. Får dra sig tillbaka, osedda, antagligen med en burk öl på balkongen.

Alkohol. Och barn. Vet ni, det är inte vi mammor som är problemet. Här heller.
När det kommer till barn som far illa, handlar det till helt överväldigande störst del om alkoholiserade fäder, det handlar om alkohol och våld, misshandel och övergrepp. Där finns de verkliga problemen.

Fjärran från en mediamamma som dricker ett par glas vin på sin dotters kalas alltså.
Mygg och kameler, kameler och mygg. Och blinda hönor.

Sonja har skrivit så bra om det här.

En feministhand

En feministhand

söndag 22 juni 2008

torsdag 19 juni 2008

onsdag 18 juni 2008

Vissa dagar

Vissa dagar går åt till att maniskt fundera på exakt hur man ska gå tillväga när man ska tillverka egna hett efterlängtade mini-dammsugare.

Tre män på ett tak

Det ligger tre män och sover på ett tak alldeles utanför mitt kontorsfönster. Byggjobbarlunch.
Märkligt.

Samtidigt

Det jobbigaste med att komma innanför dörren efter dagishämtning är att allt ska hända samtidigt. Grusiga skor och byxor ska tas av samtidigt som det ska kissas, tvättas händer samtidigt som jag håller på att dö av värmeslag i min ännu icke avplockade jacka. Maten ska fixas samtidigt som dottern drar av blöjan och kissar ner alla sonens kläder som han "lagt" på golvet samtidigt som han slår huvudet i fönsterkarmen och börjar stortjuta samtidigt som fiskpinnarna bränns vid samtidigt som jag trampar i ytterligare en kisspöl på köksgolvet. Så ska det ätas och då ska maten läggas upp och samtidigt skäras till båda, samtidigt som jag själv försöker äta, samtidigt som dottern kissar igen, på stolen den här gången, samtidigt som jag slår huvudet i bordet när jag ska torka upp det samtidigt som sonen tappar flottig fiskpinnepanering på golvet. Sen ska det kollas på Bolibompa och samtidigt lekas, kläs på sovkläder, borstas tänder och samtidigt dras av nypåsatta blöjor.

Två timmar känns som en blodtrycksskenande evighet.

tisdag 17 juni 2008

Fläckar på min himmel

Jag har saker på min Att-göra-lista.
Issues.
När jag drar mig för något så tar det väldigt lång tid att få tummen ur.
Och det är just där problemet sitter.
Bokstavligen.

Ett illasittande födelsemärke som behöver kollas.
Verkligen illasittande.
Så illa att frågan är om jag behöver en hudläkare eller en gynekolog.

Sill i dill

Först är det mars, sen är det mars, sen är det mars och
PANG
så är det midsommar.
Och ingen fattar hur det hände.

Och var vi än är så ska Skånesillen med, efter ett numera klassiskt recept från min vän E's nordöstskånska moder:

Mozzarellasill
Matjesill
Mozzarella
Smakrika tomater
Kruk-basilika
Olivolja

Varva skivor av mozzarella och tomater och matjesill på ett stort fat.
Häll över lite av spadet och någon matsked god olivolja.
Strö över rikligt med färsk basilika.

måndag 16 juni 2008

Utan stödhjul

Han hängde med halvslutna ögon över kycklingen och vrålade.
Den lille måndagströtte, men ack så envise treå'thalvtåringen.

Idag skulle det ske, hur trött han än var: stödhjulen skulle bort!
Efter middagen skulle han ut och cykla, utan stödhjul.

Jag väntar.
Lillasyster väntar.

Så kommer den, signalen om att vi kan komma ut och kolla från balkongen.
Arton och trettiotre.
Och där nere, i allén mellan träden, på våran gata, CYKLAR den lille lycklige treå'thalvtåringen alldeles själv, utan stödhjul.

Jag börjar nästan gråta.

Trebarnsgrejen

Det är verligen så.
Trebarnsgrejen är verligen en grej.
Alla pratar om det.
Med lätt skräckslagen längtan eller enbart vild skräck i blick (läs: jag).

Jag är pragmatisk.
Jag tycker det är ganska roddigt med två.
Jag har just kommit ut ur en tunnel av mosad banan, kolikskrik och ärtpuré.
Rakt in i ett vrålande NÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄJ.

Jag beundrar, men förstår kanske inte riktigt, trebarnsivrarna.
Men fenomenet!
Att det verkligen blivit en grej.
Som alla pratar om. Hela tiden. Överallt.

SjörövarFabbe blek och grå

Apropå vågrätt.
Maken var som sagt på kalas.
När jag gick upp halv sju på söndagen var badrumsmattan borta.
Små små morotsbitar låg utplacerade på konstiga ställen.

Alltså, till hans försvar ska sägas att han blir i princip aldrig dålig efter kalas. Jag är den som blir SjörövarFabbe blek och grå efter två glas vin kvällen före. Maken får på sin höjd lite huvudvärk medan jag ligger vikt över porslinet.
Därför håller jag mig till just två glas nuförtiden.

Men denna gång alltså.
"Matförgiftning!", kvad han hukandes bakom ett träd i parkleken.
"Yeah right", svarade jag och lotsade hem honom, gick med barnen på "Naggis"-stället, och lät honom sova i ett par timmar.

lördag 14 juni 2008

Söteböte 2

Söteböte 2

Maken går på kalas

Sötaböta

Sötaböta

Ätbart efter bortskrap

Ätbart efter bortskrap

Utan titel

Och nu regnar det fanimej också..!

Skrika högt

Det kan ha att göra med att jag brände brödjävlarna så att de brann upp och brandlarmet gick (se nedan), men jag känner mig allt lite arg idag.

Kalas till exempel.

Vid förra barnkalaset vi befann oss på noterades en högst irriterande scenografi.
Barnen satt runt kalasbordet, mammorna assisterade sina ungar; skar upp tårta, hällde upp saft, torkade kladd och ställde frågor om och kring och till barnen och pysslade. Papporna drog sig tillbaka, några tog en kopp kaffe och började snacka fotboll, andra satt i soffan och glodde på spektaklet.

Jag blev förfärad och ropade en aning för högt på maken (som just hämtat nåt i bilen). -"Nu tar du över här!". Och så blev det som det ofta blir i somliga sammanhang. Min man och alla mammorna.

Jag gick ut och skrek högt.

Arga lappen

Registrerade VAB på Försäkringskassan,
läste då att det är nya regler från 1 juli.
Från detta datum måste VAB-anmälan kompletteras
med ett fysiskt intyg från förskolan på att barnet inte har varit där.

Jag har förstått att det här med att folk fuskar är ett jätteproblem.
Hur sjutton man nu ORKAR göra sig allt det omaket för ett par futtiga hundralappar. Men jag blir förbannad. När barnen är sjuka har man så mycket annat att tänka på än att ett, absolut inte glömma att anmäla VAB samma dag, annars får man inget, två, fylla i femsidiga blanketter på heder och samvete och nu tre, vänta på att få en lapp hemskickad som man ska komma ihåg att stoppa i fickan på väg till dagis när barnet är friskt igen, och skrynklig lämna fram för en påskrift och sedan stoppa i ett kuvert och frankera och skicka till nån sur handläggare på FK.

Kan ingen komma på ett smartare system?!

Helvete!

Satte på grill och skulle bara... två minuter för länge. Brödjävlarna tog eld, brandalarmet gick, dottern just somnat, vi har ett sånt där designat brandalarm som sitter knäppt om en taklampa. Vi har ingen stege. Alarmet skrek högre och högre tills jag var tvungen att balansera en pall på en stol för att dra ner skiten och ur batteriet. Nu står alla fönster på vid gavel. Men allra mest är jag lessen för mina fina bröd som var så alldeles perfekta innan jag satte på grill. Högmod går före fall. Snyft.

Helvete!

fredag 13 juni 2008

Danmarkstips?

Är det förresten någon som har tips på pittoresk dansk kro, B&B eller pensionat?
Vi åker ju till Skåne i sommar och tänkte ta vägen om Danmark hem (båt tillbaka till Varberg eller GBG).

Vilka är bättre att fråga än bloggvännerna?!

Intresseklubben

Snodd lista:

Fem saker på min "Att göra lista" i morgon:
1. Jäsa levain
2. Sätta en poolish (jästen var möglig igår)
3. Beställa fler Juul-böcker
4. Trevlig familjeaktivitet
5. Välja vin ur vinkylen

Fem dåliga egenskaper:
1. Extremt dåligt tålamod
2. Cynisk
3. Kontrollbehov/messerschmidt
4. Blodsockerkänslig = gnällig
5. Dålig karaktär

Fem platser där jag bott:
1. Uppvuxen i Höllviken 1974-1992
2. Låg i Lund 1992-1998
3. Leasure i ljuvliga Aix-en-Provence 1994-1995
4. Ovanför Kino porrklubb 1999-2002
5. Härliga Ladugårdsgärde 2002-

Fem jobb som jag haft:
1. Expedit på Kakboden i Höllviken (sommarjobb)
2. Vårdare på gruppboende för förståndshandikappade äldre (sommarjobb)
3. Fått sparken från Clas Olsson (jullovsjobb)
4. Affärsutvecklare på Birka Energi
5. Internationell projektledare Energimyndigheten

Utmanar den som känner sig manad.

Sopbil i vasken

Hann med en breakdown i morse nollsexnollnoll också.
Same procedure as last nite men omvänt.
Men det är okej nu, jag har fått mitt Skånerost och sonen verkar oberörd.

Väntar hem maken om nån timme, dagis håller stängt och vi delar på dagen.
Han tar morgonflyget från Malmö där han smörjt krås och brandchefer på Kockska.
Mitt i det kaos han kommer hem till kommer jag att dra.

Aaah, kanske en cortado först, på kaffebaren, sen promenad i solsken ner till jobbet.

Och medan jag skriver detta har barnen på två minuter förvandlat vårt sovrum till gymnastiksal, alla sängkläder på golvet, all ren ihopvikt tvätt utspridd och kringkastad, och ute i köket är det mer belamrat med leksaker än köksredskap. Varför ligger det en sopbil i vasken?

torsdag 12 juni 2008

Livet med en treå'thalvtåring

Kände mig balanserad.
Har just läst ut "Livet i familjen" och läst om "Ditt kompetenta barn".
Övar mig i att vara autentisk. Det går ganska bra. Vi har kontroverser, men dom är just nu hanterbara.
Tills kvällens läggdags. Längtan efter att snorungen ska somna blir för stark.
Efter två timmars sängsnurr (jo, han sov ju 'sjukmiddag' idag) med tvåminutersintervall av rop och tjat inifrån rummet kände jag hur den svarta vreden rann över.
När gnällropen till slut även väckte lillasyster transformerades den ömma modern från balanserad Juuliansk lärljunge till vansinnig skrikväsande vredesvampyr.
Jag känner mig inte särdeles stolt.

Foolish poolish

Efter en rätt okej va(r)betsdag med småfrisk son hemma känner jag mig nu extremt sugen på att sätta en 'poolish'. En poolish är en fördeg med yttepyttelite vanlig jäst. Av en sådan kan det till exempel bli goda baguetter. För säkerhets skull har jag dock matat och plockat fram den gamla surdegen också, man vet ju aldrig när andan faller på.

onsdag 11 juni 2008

Grönan - jag har överlevt

Grönan - jag har överlevt

Vaxholm

Vaxholm

Akta dig, fru Kaos, jag är nära...

Akta dig, fru Kaos, jag är nära...

En sjömän älskar havets våg

En sjömän älskar havets våg

S/S Norrskär tonite

Jag ska åka båt ikväll. S/S Norrskär. Min kollega har fått med mig på energimingel och det ska alltså smörjas krås, groggas och babblas bioenergi. På båt.

Jag gillar inte båt. Jag blir sjösjuk. Det stänker. Jag fryser. Det blåser. Jag får klaustrofobi. Ångest.

Jag lär rapportera.

Arla

Imorse klockan nollfem nollnoll väcker sonen mig för att han enligt uppgift behöver bajsa. Helgroggy in på toaletten. Glad son krystar lite för syns skull men inget kommer. Jag raglar i säng igen. En kvart senare samma visa. In på toa, inget bajs. Och ska han överhuvudtaget överväga att lägga sig horisontellt igen så ska det vara i min säng, på min kudde. Visst, visst, whatever.

Sonen dunar in, ömma modern ligger inklämd utan huvudkudde mellan snarkande son och sparkande dotter. Ömme fadern ligger på kanten och yrar om att han 'ju flyttat bilen'. Visar sig att han vid fyratiden i morse hörde gatusopbilen utföra sitt jobb och flyger plötsligt ur sängen när han inser att vi glömt flytta bilen. Han gör alltså detta fyra på morgonen och anser sig därmed vara entledigad från bajsnödiga söner vid femrycket. Visst, visst.

Det fanns en tid, då jag aldrig hade kunnat föreställa mig, att det skulle komma en annan tid, då det skulle vara mer regel än undantag, att av diverse spännande skäl befinna sig i lodrätt läge före klockan sju på morgnarna, trehundrasextiofem dagar om året. Märkligt. Mycket märkligt.

tisdag 10 juni 2008

Kreativt klet

Aaargh. När man inte bakat på några dagar börjar det krypa i kroppen.
Går in på Martins blogg och följer storögt hans besök bakom kulisserna på Gateau. Ryser av välbehag.

Drar mig ut mot köket och firar min storslagna löneökning med att mata mina surdegar. Kompenserar kontorsknäcket med kreativt klet.

Ur-äpple

När jag ändå är igång med mina iakttagelser av fysiska fenomen.
Medelålders och äldre kvinnor har grovt sett en av två typer av kroppar.
Äpple, eller päron.

Päronet har smala axlar, nätt byst och midja men sväller ut över ridbyxelåren och rumpan.

Äpplet i sin extremform med svällande DDD-byst, konvex mage och så därunder, en sluttande rumpa och två pinnben. Pinnben alltså.

Jag och maken brukade tävla om vem som kunde hitta Ur-äpplet. I södra Italien finns dom i massor, den ena mer urtypig än den andra. Runda bollöverkroppar och sugrörsben. Jag är helt fascinerad av ur-äpplen. Ouppnåeligt för ett ur-päron som jag.

måndag 9 juni 2008

Statens kaka

Iiiii.

Imorgon får jag veta om jag får två eller tre hundralappar mer i månadslön.

Spänningen är olidlig.

Måndag kväll

Måndag och sommarpicnic på Knuts avdelning.
Mycket avancerat med vernissage och provköksbakat.

Men måndag alltså.

En bajsar, den andre trampar jordgubbar till mos i nåns kavaj, en vill bada, den andre trillar och slår sig, jag ser en mamma röra läpparna, förmodligen pratar hon med mig, det handlar om onsdag och presenter till Carlas fröknar på picnicen då, jag hör inte, hummar på fel ställe och flackar vilt med blicken där ena ungen försvunnit in en gigantisk buske medan den andra kokar kaffe i lömska plaskdammen.

Måndag alltså.
Bär hem två tröttskrikisar, badar två lortgrisar i olivoljevatten, trycker i dom snabbmiddag, kramar och tröstar och smörjer in grusrispade småbarnsben med Bamsekräm.

Måndag.
Den ene somnar mitt i Rorry, tjugo över sex,
den andra kryper tätt intill men pekar snart in på sin bror.
-"Vill du också gå och sova?"
-"JAAAAA-AAAAA! U-hu."

Mol

Mol mol!

Navelskådning

Det här är fullständigt nonsens.
Sånt som dyker upp i hjärnan vindlingar precis innan jag måste forcera mig själv till att kräkas upp ett utkast till ett kapitel om energipolitiken i EU 2008. En födsloprocess.

Men allvarligt. Nåt jag tänkt på väldigt länge, och som alltid dyker upp såhär i badsäsong.
Modellernas navlar. Sitter inte dom VÄLDIGT högt upp? Eller omvänt, börjar inte Härligheten VÄLDIGT långt ned?

Avståndet mellan naveln och bikinibyxans ovankant ser så sjuuukt långt ut!
Själv har jag kanske tre centimenter mellan navel och byxa. Knappt.
Är jag skadad? Eller bara väldigt kort? Eller sitter modellernas extralängd i bäckenet, just mellan navel och blygd?

söndag 8 juni 2008

Politik

Jag blir irriterad på folk som har fördomar om politiska partier eller vad dom står för utan att ha den minsta koll på vad dom egentligen står för. Det är som om det är allmängiltigt att ha rätten att dissa den ena eller andra falangen utan att behöva ha den minsta koll. Samma sak med EU.

Jag är inte superpåläst alls, men jag har åtminstone läst lite och tänkt. Det är därför jag lider grymma kval varje val. Inget parti har alla rätt. Det finns lite bra och en hel del dåligt med dom alla.

Och jag har gjort en lång resa. Från mörkaste djupblått till syrenigaste ljuslila men mörkrött alltid när det gäller familjepolitiken.

Kanske är det därför jag inte litar på att folk vet sitt eget bästa.
För att jag vet att dom flesta inte har en jävla ledtråd.

Dagis rules

Det är intressant att ha barn på dagis.
Dagis styr naturligtvis helt över våra jobbtider.
Dagis bryter allt s a s.
Mobilen måste vara på under möte med GD, om dagis ringer.

Denna vecka är det vernissage på dagis måndag 15.00.
Avslutningspicnic onsdag ungefär samma tid.
Och sen har dagis stängt på fredag.

Tur att man är flexibel.

lördag 7 juni 2008

Avnjutes med fördel i Djursholm

Avnjutes med fördel i Djursholm

fredag 6 juni 2008

Hjääälp.

Hjääälp.

In love with Leila

Fick en kärleksgåva av maken.
"A piece of cake", Leila bakar.
Hon bakar dom här:
Leila bakar kladdkakecupcakes

Dom bakade jag också idag - kladdiga, sega, chokladiga, ljuvliga!
Det är dom som syns på bilden nedan.
Fyllda med vaniljkesella och jordgubbe.
Poolside.

PS. Dom sura cheferna väntar på matning om en stund. DS.

Gissa bilden!

Gissa bilden!

torsdag 5 juni 2008

Kloka kvinnor

Maken konverserade högt uppsatt kvinna inom staten på tåg.
Som alltid handlade det om jämställdhet och familjepolitik.
Kvinnan kläckte något ganska tänkvärt.

-"Det är ett sånt tjat om barnens första tre år och hur vi ska kunna vara hemma så länge som möjligt. Skit i det! Det är när barnen börja komma in i tonåren som föräldrar borde få möjlighet att trappa ner och spendera tid med sina barn, det är då dom verkligen problemen kan börja. Då behöver föräldrarna vara närvarande. Verkligen."

Så för individualiserad föräldraförsäkring jag är, kan jag ändå se att hon har en poäng. Min poäng är dock den, att delar man på föräldraskapet redan från början, har man större förutsättningar att göra det även senare, då det verkligen behövs.

Terapi

Dags att rycka opp surdegen lite.
Få den bakbar så att säga.
Det ska ju bauugas på lördag.
Då måste surdegen livas opp ikväll.
Imorgon sätter vi de tre degarna.
På lördag bakar vi.
Terapi.

Mormor och Zlatan

Promenerade förbi Zlatans hus i helgen.
Mormor bor några kvarter bakom.
Zlatan bor i värsta lyxkåken med havsutsikt framför mormors lilla radhus.
Mormor är upprörd.
Zlatan ska måla om huset från laxrosa till kittgrått.
Det är skadal.
Verkligen.
Jag älskar Malmö.

Tessins oas

När dammen fylls på och vinden är ljum känner jag att jag aldrig vill flytta härifrån. Nånsin.

Frukost på sängen

Frukost på sängen

onsdag 4 juni 2008

tisdag 3 juni 2008

Ettriga utropstecken

Det är sällan jag blir stressad av jobbet.
Jag inbillar mig att jag är extremt effektiv.
Och prioriterar bra.

Men nu small det till.
Stressmagen.
Inkorgen överfull av mail med små ettriga röda utropstecken.
ÅTGÄRDA NU!
Semester, heldagsmöte och tidigt till Göteborg imorgon.
Jag hinner inte åtgärda nu!

Vet att jag kommer vara lugn imorgon kväll,
ska hantera dom ettrigaste utropen på tåget.
Sedan ägna mig helhjärtat åt att insupa kunskap om japanska teceremonier.

Tisdagskaos

Man kastas från diskussioner om bioenergi och delegationsresor till Japan,
till ett inferno av gnäll och trivialiteter.

Sonen på gnällhumör - och vilket gnäll!
Tretimmars.
Hur kan en treå'thalvtåring driva en till sådant vansinne?
Det är galet.

Man slutar dagen som en ledsen mamma.

Återuppstånden

Jo, jag överlevde.
Men jag var nära avgrundens rand ett par gånger.
Det som räddade mig var vädret.
Och mormors solgård.

Men det är med sorg i hjärtat man konstaterar att ens en gång så allvetande så vitala och trygga pappafamn har åldrats till en rädd och spröd liten fågel som ständigt oroar sig över dagens datum och nattens annalkande.

Och att man saknar gemensamma värdegrunder med sin egen mamma. Och följdaktligen inte har något att samtala om. Utöver den nyinköpta bilen, den förestående flytten till det alldeles för dyra guarded community-boendet som jag på okända grunder enligt mormor missunnar henne. (Nej, det gör jag verkligen inte. Tvärtom. Men det är konstiga prioriteringar.) Inte en fråga till dottern. Vet hon vad jag gör, vad jag tänker? Jag tror hon är rädd för att fråga. Eller bara ointresserad.

Barnen har haft det bra. Vattenlek och utelek och mormors bortskämdheter med bullar och godis. Trött snusade trio i sängen om natten.

Ja, jag kan göra det igen.
Men det dröjer ett tag.

Orken.

Orken.

söndag 1 juni 2008