Villfarelse

Jag tror att jag går klädd som Audrey Hepburn i Frukost på Tiffany's.
Jag tror att min garderob ser ut som Twin Peaks-Audreys.
Att jag lägger håret på spolar innan sängdax och ett onduleringsjärn på gaslåga.

Så därför köper jag små taxklackade skor och strumpor med hålsöm.
Kuvertväskor i silver och lackskärp.
Klänningar som passar för en annan tid, ett annat klimat, en annan kropp.

I verkligheten använder jag ett par jeans tills det går hål på knäna.
Byter vinterskärp mot sommarskärp.
Kostym om det är viktigt.
Kjol om det är fint.
Sneakers tills det vita lädret läcker in vatten.

Men en dag. Snart. Då.
Då ska jag dra på knytblusen och måla tjocka streck med kråkspark.

Drömadress i parken

Ja, alltså. Det här är (för mig) den absolut mest åtråvärda adressen i hela vida stan. Askrikegatan 7. Taklägenheten, den med altan högst upp. Kan inte tänka mig ett perfektare boende.

Våta sommardrömmar

Alltså jag brukar inte svepas iväg av sommarvita drömmar, men det här.
DET HÄR!

Jag struntar i det superstylade New England-köret - jag går igång på var det ligger och på den helt underbara punschverandan.

I have a dream

Amerikansk dansrestaurang. Middag vid runt bord, liten lampa med sammetsskärm, storbandsjazz i bakgrunden. I mitten cirkulärt dansgolv, parkett. Vid desserten spelas det upp till dans. Storband. Sinatra. Bennett. Aznavour. Blekrosa chiffon, svart sammet, pärlörhängen. Tångondulerade hår. Smala mustascher. Foxtrot.

Hade jag haft stålars skulle jag öppnat ett sådant ställe.

Överheten säjer g'natt!

Nä, nu ska ers 'överhet' dudda, lägga sig i nymanglade lakan och läsa Sköna Hem och drömma sig bort bland sammetsmedaljonger och glasad sjöutsikt.

G'natt!

Pappamyten

Johan Croneman skriver självkritiskt om papparollen och hur otroligt lite som faktiskt har hänt de senaste decennierna. Fast vi vill tro att massor har hänt. Att Sverige är framsynt och jämställt. Och han skriver så klarsynt om vad det egentligen handlar om, pappors ovilja att vara hemma, mammors svårigheter att släppa in, familjers "val" och bortförklaringar, föräldraförsäkringen som knäckfrågan och bullshitförklarandet av begreppet kvalitetstid. Sånt som man som kvinna har svårt att säga utan att få höra att man är cynisk, bitter och rabiat.

Läs artikeln.
Läs den läs den läs den!

Och tack Malinka, där jag först fann länken.

Killing my darlings

Efter att ha laddat över den till min Ipod har jag lyssnat på den tjugo gånger.
Det är nånting med hennes röst.
Håret på armarna reser sig.