I en källarlokal på Gärdet...

...gör tvivelaktiga manspersoner suspekta dansmoves och bräker på diverse nordskånska dialekter. SD håller sin riksdagsvalvaka i mina hoods! Och jag känner mig kränkt och obehaglig till mods.

WTF.

Själv gick jag med rak rygg och plockade rosa valsedlar idag. Och med sonen i handen som ropade till alla som ville höra: "Vi röstar på en rosa tant som heter Gudrun!".

Och tycker att ansvaret för att neutralisera brunskjortor lika gärna kan ligga på etablerade partier - ett förslag: Låt femtusen plånboksröstande alliansanhängare gå med i SD, ta över, och sen lägga ner partiet eller helt ändra riktning. Problem solved.

Själv tänker jag fortsätta verka för jämställdhet i verkligheten och alla människors lika värde.

Kärlek till en välfärdsstat

Alltså, kärlek.
Till det svenska välfärdssystemet.
Förskolan och dess nybakta bröd, skogsutflykterna, det genuina intresset, personliga engagemanget.
Skolan i skogsgläntan där det var föräldramöte igår. Bornholmsmodeller, Mamma Mu-pedagogik, fruktstund, massage för att lära samarbeta och känna varandra, sypysslet, engagemanget, omsorgen. Trots säkert knappa resurser.
Att ha barn är att till fullo begripa varför ett samhälle bygger på solidaritet.

Det hettar till på Fejjan

Man kan väl säga att jag kommit ut politiskt på Facebook.
Vilket är intressant.
På Fejjan är jag ju kompis med såväl intet ont anande arbetskamrater som forna klasskompisar från det blåaste av alla skånska blåshål.
Så det här kan ju aldrig passera obemärkt.

Generellt är det roligt att FB blivit så politiskt senaste veckorna. Folk vattenstämplar sina profilbilder med partitillhörighet till höger och vänster. Valhemlighetsmakeriet verkar inte vara lika viktigt på nätet.

Personligt är det intressant eftersom några av mina kontakter med all sannolikhet sätter kaffet i halsen. Dom yttre attributen är laddade med fördomar som nog skulle placera mig långt ut på högerskalan. Stadsdelen, diamantörhängena, lammullströjan. Men inuti den lilla tanten klappar ett hjärta som brinner för helt andra saker än bredare motorvägar och privatskolor.

På Facebook fick jag just en kommentar med en fråga på hur sjutton jag kan tänka mig att rösta på 'nån som tycker att halva befolkningen är mindre värd'.

Jag begriper ingenting.
Men jag förstår så mycket som att det finns oändligt kvar att förklara.
Som hur feminist blivit seklets mest medvetet missförstådda begrepp.

Valtest 2010

Jamen det var väl en himla tur.
Intressant förstås rent generellt om man ser till min 'politiska historia'.
(Nära att gå med i MUF som teenie och allt.)
Mest nöjd är jag att jag hamnade allra längst ifrån SD!

Perikles land

Nu läser jag om Danmark.
Om danskarna.
Och deras främlingsfientlighet som sitter i det politiska finrummet.

Blev intresserad efter att ha läst "Drottningoffret" (Hanne-Vibeke Holst) och köpte därför Lena Sundströms "Världens lyckligaste folk".

Det är sånt där som fascinerar mig. Man liksom sätter läschokladen i halsen och tänker "Men hur kan dom säga sånt där korkat offentligt! Nån borde stoppa dom, det är ju pinsamt!". Jag inser såklart att det finns många svenskar som tänker en massa likadan skit, men inte säger det eftersom det inte är politiskt korrekt. Och frågan är vilket som är farligast. Men det blir väldigt läskigt när man läser Dansk Folkepartis valaffischer.

Robyn röstar på Feministiskt Initiativ!

Robyn kommer ut som F!-anhängare.

Fjärrvärme och frikyla

Jag borde förmodligen intressera mig mer för energipolitik (som jag jobbar med) än familjepolitik (som jag intresserar mig för). Men så är det alltså inte.

Jag har uppenbarligen svårt att fatta en del saker. Kanske är det därför jag som är dum. Jag klarar helt enkelt inte att förstå det provocerande i att individualisera föräldraförsäkringen och på så vis återföra individens sanna valfrihet. Det torde ju även ligga i de liberalas intresse? Att knyta ledigheten till den eller de vårdnadshavare som barnet har, oberoende av familjekonstellation.

Politik

Jag blir irriterad på folk som har fördomar om politiska partier eller vad dom står för utan att ha den minsta koll på vad dom egentligen står för. Det är som om det är allmängiltigt att ha rätten att dissa den ena eller andra falangen utan att behöva ha den minsta koll. Samma sak med EU.

Jag är inte superpåläst alls, men jag har åtminstone läst lite och tänkt. Det är därför jag lider grymma kval varje val. Inget parti har alla rätt. Det finns lite bra och en hel del dåligt med dom alla.

Och jag har gjort en lång resa. Från mörkaste djupblått till syrenigaste ljuslila men mörkrött alltid när det gäller familjepolitiken.

Kanske är det därför jag inte litar på att folk vet sitt eget bästa.
För att jag vet att dom flesta inte har en jävla ledtråd.

Kloka kvinnor

Maken konverserade högt uppsatt kvinna inom staten på tåg.
Som alltid handlade det om jämställdhet och familjepolitik.
Kvinnan kläckte något ganska tänkvärt.

-"Det är ett sånt tjat om barnens första tre år och hur vi ska kunna vara hemma så länge som möjligt. Skit i det! Det är när barnen börja komma in i tonåren som föräldrar borde få möjlighet att trappa ner och spendera tid med sina barn, det är då dom verkligen problemen kan börja. Då behöver föräldrarna vara närvarande. Verkligen."

Så för individualiserad föräldraförsäkring jag är, kan jag ändå se att hon har en poäng. Min poäng är dock den, att delar man på föräldraskapet redan från början, har man större förutsättningar att göra det även senare, då det verkligen behövs.

Entreprenörsanda

Detta land fostrar entreprenörer.
Det har antagligen med politik att göra,
förmodligen nåt med en sorts skattebefrielse för enmansföretag. ;-)

Alla jobbar här.
Har man en cykel, kör man cykeltaxi.
En bil - taxi givetvis.
Ett hus - restaurang i en del, bostad i den andra.
Ett skjul - snabbmatsställe.
En kärra - ambulerande pannkaksställe.
En moppe - många möjligheter! Matmoppe, glassmoppe eller taximoppe.
En tvättmaskin - tvätteri!
En symaskin - klädlagning, skrädderi.
En korg och lite nagellack - pedikyrist på stranden.
Och så vidare.

Alla verkar vilja jobba. Även om hälften av dom slår lite halvdank.
Jag tänker att det verkar finnas en stolthet i att ha ett jobb, vilket som helst.
Att göra lite grand för sig. Vara lite omkring sig.