Åldersångest

Min åldersågren är inte av det kroppsliga slaget.
I couldn't care less att skrattrynkorna är fler och rumpan förflyttar sig söderut i takt med havsnivåns stigande.

Min åldernojja handlar mest om prestationer. Att jag inte fattat att jag blivit vuxen. På riktigt riktigt. Och därmed borde uppnå saker. Det går inte längre att tänka "jaja, men hen är mycket äldre än jag, det där kan jag också sen". Varje dag hittar jag trettioåriga författare som redan gett ut åtta succéromaner, trettiotvååringar som är chefer på koncernledningsnivå, tjugoåttaåringar som seglat jorden runt, trettioettåringar som bott utomlands i tre omgångar, fått fem barn och nu är kontorschefer i Ouagadougou. Typ.

Inte så att jag är missnöjd med mitt eget liv och prestationer, men åldersångesten. Insikten om att jag faktiskt är 36 år nu, knappast tillhör det "yngre gardet" längre. Att jag kanske borde nått längre, högre, djupare... att jag framförallt borde veta vad jag vill och vad jag inte vill. Ha en plan. Att om jag ska bli "framgångsrik" och vältränad (!) så är det faktiskt dags. Nu.

Le projet Bruxelles

Nästa vecka en avgörande vecka för Bryssel-projektet.
Då ska skolor inspekteras och lägenheter kollas och dealas med.
Hoppas hoppas kunna hitta nåt schysst i samma område.
Känns helt overkligt och just nu är fokus packa och flytta in i nya semifärdiga holken. Prio två att få godkänt av styrelsen att flytta köket, och hoppas hoppas på att stambytet sker under vår bortavaro.
Sen Bryssel.

Sonen: -"Det blir inga problem. Jag KAN ju engelska redan: Van, to, tee, fåå, fajv! Maj nejm is Knut!"

Slottsherrar

Det är vi, och så ett gäng från Apoteket.
Vi har finaste sviten, stort rum med sällskapsdel och jacuzzi.
Tre rätters, även till barnen, och dom åt ömsom fint fint med silvergarnityret, ömsom barnsligt busigt under det gigantiska runda bordet med mjuk matta.
Sen badades det bubbelbad, dracks läsk och åts godis i badet, äkta bubbel till föräldrarna. Nu senast har det lekts skeppsbrott i dubbelsängen. Sonen stupade slutligen, med ett nöjd kvidande och en salivsträng smält pralin i mungipan samt iklädd för stor badrock, rakt ner i dunbolstret. Dottern höll som vanligt ut längre, och borrade nyss ner sin lilla hallonnäsa mot min hals.
Imorgon väntar frukostbuffé med utsikt över Stockholms inlopp.

Seg i kolan och hopp i sängen

Två vänner med samma namn på "En flicka på gaffeln" till sent igår. Hängmörad biff och en flaska bättre rött. Första tête-á-têten sedan vännens nedkomst i maj. Härligt!

Således en smula seg i kolan imorse.

Och i eftermiddag ska hela familjen "åka till ett slott och hoppa i sängarna!".

Ståkkålm i mitt järta

Aah.
Allsång på Skansen, rosévin och grillad halloumi.
Kan livet vara bättre en tisdag?

Le week-end

Maken kom hem glad i hågen vid midnatt från multikulti-kalas hos kollegan,
och jag hade just bölat ner soffan tittandes på "Babel".

Väcktes milt imorse av sonen som låg hopkurad som en liten tax vid dubbelsängens fotända, klockan kvart i nio. Snabbfrulle och hopp i väg i vadarstövlar och frillifrill-paraplyn till Vallentuna badhus och träff med sköna vännerna i plurret. Klara lagom till kurrikurrmage vid lunch.

Herr P hade förberett och lagat fantastiskt köttfärslimpa med munvattnande tillbehör i form av kapris, syltlök, saltgurka och rödbetor. Bästaste kaffet i moccamastern och barnen i lekakshimlen på våning ovanpå.

Sen hem för omladdning, förbereda söndagsmiddag med glamourmor B. Klassisk husman, kokt torsk med äggsås, och till dessert en hemsvängd pecannötsäppelpaj med vaniljglass.

Trött och nöjd över en bra helg.

På tisdag åker jag till Aten.

Aj! Den stack ändå!

Myggan alltså.
Som sonen sjöng om på 'Dagisavslutning med show'.
Man fick en tår i ögat där barnen stod på rad och disco:ade till "En Två Tre FYRA - Jag är en PARTYMYRA!!!" om det inte vore för dottern som samtidigt kände sig nödgad att lägga århundradets kabel under närbeläget träd. Fick rullas in i serviett och slängas i 'Dog Poo'-tunnan.

Nu vitt vin och terapi. Maken låg. Behöver Spotifyas en smula (Chris Isaac! Roy Orbinson! Midnight Oil!) Eftersom jag är nyterapeutad och min mor vägrar svara i telefon - för att jag gav svar på tal om hur hon förmedlar sin så kallade support - så känner jag mig onaturligt uppåttjackad och kan således bistå med glada tillrop.

Ständigt ett halvt steg efter

Att vara med mina barn är att ständigt ligga ett steg efter:

Man hämtar på dagis och går till parken, man rusar efter lillasyster som redan är på väg in bland gungade ungar och får tag i henne i sista stund före gummimissilen kommer svischande förbi hennes lilla huvud.
Man jagar efter storebror som redan försvunnit bland förrädiska träddungar och plötsligt dyker upp med minigolfklubba i handen.

Man kommer hem, men man hinner inte innanför dörren förrän deras grussmutsiga handavtryck är all over och skornas grusdrivor skakats ut över hela hallen. Storebror är redan inne i badrummet när jag just fått av mina egna kläder och jagat rätt på lillasyster som sprungit rakt in med årtusendets skitigaste brallor.

Storebror kissar men 'glömmer' torka snoppen så det rinner kiss längs toastolen som jag försöker fånga upp med en bit papper samtidigt som jag ropar på sonen att hålla de brungeggedroppande händerna ÖVER handfatet och inte halvt brevid, när han tvättar händerna.

Får in lillasyster i badrummet och hinner knappt få upp henne på pallen för att tvätta händerna innan storebror gallskriker att han är "SÅ TÖRSTIG ATT HAN HÅLLER PÅ ATT DÖÖÖÖ och var ÄÄÄÄR BUBBELSAFTEN????"
Jag hinner inte ge honom glaset med bubbelvatten förrän lillasyster undrar när det blir mat, för hon vill ha mat NU. Annars tänker hon lägga sig ner på golvet och skrika.

Man skalar potatis och morötter samtidigt som man avledande försöker prata om vad dom gjort på dagis och vad vi ska göra i helgen. Fiskpinnarna tar förstås JÄTTELÅNG tid, och jag lägger upp pinnar, potatis och morötter men innan jag hinner sätta mig med min egen mat är deras fiskpinnar slut och dom vill ha mera. När jag till slut sätter mig för att kasta i mig maten vill gullebarnen ha efterrätt. NU. Eller åtminstone åla ner från stolarna med remouladkladdiga fingrar som jag kastar mig efter med en blöt trasa för att torka innan väggarna är fulla med klet. Så råkar jag säga att dom ska bada. Och innan jag hunnit säga "-a" så är båda avklädda och inne i badrummet och ropar "Mammaaaa! Var är du?? Vi skulle ju bada!"

Tappar upp badet, häller i skum, försöker samtidigt hänga upp lite av kläderna som i all hast slitits av i hallen - köket ser ut som ett bombnedslag efter middagen - men hinner knappt få i barnen förrän lillasyster deklarerar att hon är klar och ska gå upp. Hinner just få fatt på henne med handduken innan hon drippdroppar ner hela parkettgolvet. Då ropar sonen att nu är han klar, och har passat på att "spola" hela badrummet under tiden. Torkar honom, sätter på Bolibompa men hinner inte in i badrummet för att torka upp vattenkriget förrän båda i kör ropar att dom vill ha russin/hjälp med pyjamasen/kudde/speciell filt...

När båda nattats hinner dom precis lägga sig i sängen när sonen är hungrig på en nattmacka och dottern är kissnödig.

Tjoflöjt!

Ljuvliga lördag!

Solen skiner, det är vår!

Vi ska ha middag ikväll och hela familjen är i uppror, som vanligt.
Barnen bråkar, vill gå ut, är uttråkade, tjatar, tjafsar, bråkar med varandra.

Vi är osams om vad vi ska äta, och hur detta har beslutats, och dessutom luktade det AS i kylskåpet imorse; lammsteken hade ruttnat. Jag fick ringa kockjouren.

Maken har sumpat våra cykelnycklar så den utlovade helgcyklingen uteblir.

Nu kan det bara bli bättre.

Helgrapport

Och helgen har för övrigt varit toppen!

Svensson's treat i fredags med tacos, rödtjut och "Så ska det låta". Barnen dansar till varje låt och bäddar ner sig i stora duntäcken framför TV:n.

Ljuvlig lördag i solsken, först cykling i parken där sonen far fram som ett jehu, och nu när han lärt sig att starta själv och sladdbromsa finns ingen hejd (inga stödhjul). Dottern kajkar sturskt efter på springcykeln. Själv hämtade jag ut nyservad och rengjord REX som stått i cykelförrådet alltför många år.

Sen lunch ute på Långängens Gård - som vore vi långt ute i småländska höglandet - men de facto alldeles nära på Lidingö.

Så omsvidning och barnvakt och fördrink på Upper East, bulle till Le Bar Rouge och en 40-årsmiddag i glada vänners lag. Maten var fantastisk: Löjrom, kalvfilé, ostar. Drinkar och cancan.

Seg söndag med alla trista sysslor; tvätt, balkongskrubbning och storhandling. Sen simskola för båda barnen och the easy way out: middag på gyllene m:et.

Ett rent skämt

Det var i allafall inget aprilskämt att komma hem till en helt ren lägenhet.

Inte nog med att man som bekant får ändan ur vagnen och plockar och fixar sånt man aldrig annars pallar, innan det ska städas - det är dessutom alldeles just nu en liten liten millistund - alldeles dammfritt och rent.

Och solen skiner på årets första riktigt riktiga vårdag - och på dagis bjöds det på hembakade kanelbullar (sonen tryckte ner fem).

Vad mer kan man begära?

Scent of the Day: Maskerad fekalieodör

Ni vet den där lukten av tantgumps-fis maskerad med parfym?

Den doften genomsyrar hela vårt hem för närvarande.

Sköljmedlet från Thailand som följde med hem doftar så otroligt starkt, och det i kombo med vår toalett från vilken det oftast står en stank av avlopp (som inte verkar gå att avhjälpa med mer än flytt) gör att hela lägenheten stinker offentlig toalett där en tant bajsat och sedan sprayat på Diors Opium för att dölja.

Grottekvarnen

Japp. Då var man tillbaka i grottekvarnen. Hade en lite shaky hemresa och landade rätt trött igår morse. Ägnade hela gårdagen åt att krama och pussa mina finaste. Däckade tidigt och är nu tillbaka i business. Tar fredag tidigt idag, har lovat barnen att poppa popcorn och bädda ner hela familjen på golvet framför TV:n och Let's Dance (Knut: "Jag vill se starke mannen dansa!") Vad ska ni göra?

Familjens projektledare säger upp sig

Är titeln på en bok jag inhandlade på Arlanda innan flyget till Bryssel gick i torsdags.
Gunilla Bergensten har skrivit och berättar om ett familjeliv där kvinnan/mamman är den (ofrivillige/men delvis självpåtagne) projektledaren i AB Familjen, en tjänst hon varken är naturligt lämpad för eller nånsin minna att hon sökt. Ett familjelogistikens nav. Ett nav utan vilket barnen får gå i för små skor och hemmet förfaller.

Hur hon ständigt påtalar detta för sin man, men utan resultat. Hur han skyller på än biologi, än okunskap och omedvetenhet. Men där hon ser bekvämlighet och gammal ohejdad social slentrian och vana.

Och så hennes råd och varningar: Uppfostra era söner till delat ansvar! Det börjar redan i förskoleåldern (damn right). Och: Fostra era döttrar till sund lathet istället för till "duktiga flickor" med prestationskomplex.

Och det är ju inte så att jag inte känner igen rollspelet. Frågeställningarna. Grejen är bara den, att av slump eller försyn så fostrades jag till en lat jävel (tack, mamma!) och maken till att tvärtom tidigt ta hand om sig själv och sin egen skit. Vilket gjort att duktiga-flickor-komplexet i mitt fall dämpats brutalt, och laid-back-mentaliteten hos maken fått stå tillbaka för en betydligt mer ansvarstagande appraoch. Så summa sumarum är projektlederiet i just vår familj rätt väl fördelat.

Således har jag aldrig upplevt skribentens frustrerade och hjärnblödningsframkallande irritation över att pappan i familjen aldrig planerar för eller kommer ihåg dagisutflykter med matsäck, presentinhandling inför barnkalas eller nya vinterskor eftersom frosten kommit. Snarare är det så att det är jag som försynt undrar (för hundrade gången) var tejpen är, om pappan vet var min svarta kofta är, var barnens vantar befinner sig och vem det nu var som fyllde år på söndag...?

Och det ger lite insikt - att vara på båda sidor samtidigt. För likväl som jag hyser full förståelse för författarens frustration över att vara den som håller reda på och underhåller bekantskapskretsen genom att minnas födelsedagar och skicka kort och inbjudningar, så är jag även väl bekant med andra sidans bevekelsegrunder för att släppa kontrollen helt och spela helt borta. För, som författaren själv resonerar - det måste ju vara sjukt bekvämt. Svar: Ja, det är det! Och för att citera den gamle gode Dr. Phil: "Why does he do it?? BECAUSE HE CAN!!"

Lovely

Vi söndagade oss igenom husvisning (fel hus, right area), lekland på Lidingö (lek för barnen, latte till föräldrarna) och bio (barnvakt som kirrade middag och nattning utan problem). Bra där.

Jag måndagade mig igenom tåg till snöblaskigt Etuna 07.25, möte som jag chairade, kebabtallrik och tåg tillbaka 16.05. Trillade in genom dörren halv sex, petade i mig halvljumma blodpuddingbitar med jordgubbssylt (!) som blivit över.

Denna vecka kommer kantas av 1)husångest 2)pre-säljångest 3)vad-håller-vi-på-med-ångest 4)ringa-madre-ångest och 5)kraftig res- och packfeber.

Dessutom har jag tonårsbölder i fejan, kraftig PMS som klimaxerade i störtflod av blod this very morning.

Dessutom måste jag till Bryssel torsdag-fredag på troikamöte med rumäner, engelsmän och portugiser. Har åtminstone bokat hotell med roomservice.

Lovely.

Delad glädje är dubbel glädje

Och när man delar på sig så att pappa och dotter åker och gör kanonkulan i Sumpans badhus, och mamma och son köper godis och popcorn och går på "Madagaskar 2"-matiné så blir alla inblandade minst dubbelt så glada som om hela familjen skulle försökt göra gemensam familjelycka.

Sen förenas man framåt eftermiddagen och alla har något att berätta och harmonin är total. Eller ja, tvätthögen ligger förstås fortfarande ovikt på dubbelsängen, men pappa och dotter har gjort en enorm insats så att lägenheten såg ut som så gott som nystädad när vi släntrade in lagom till att bli serverade en dubbel espresso och med trehundra kronor ost i bagaget.

Nu har vi Spotify:at fram samtliga versioner av "I like to move it, move it" och kört disco med boot-shakin-moves i vardagsrummet.

Jag blev just serverad en tabascostinn Bloody Mary. Sweet.

Uppstart

Dessa dagar har ägnats åt uppstart på jobbet.
Det är årsredovisningar, strategimöten, mycket kaffe och snack med kollegorna.
Våren kan bli bra jobwise, vi snackar kanske Indien, Skottland och möjligen Afrika. Definitivt Köpenhamn. Privat drar vi till Thailand och Spanien under våren.

Imorgon åker vi till Sumpans badhus och provar simhuden. Kollar hållfastheten i dom gamla simringarna. Barnens solskyddsdräkter vs 3 har kommit. Dom åkte på direkt och är inte av än.

Nu kollar vi Let's dance, dricker rökig whiskey (efter bubblet) och kränger ett kilo smågodis.

Trettondagen

Bidde inga ostar igår, bidde istället en mycket trevlig middag hemma hos dagiskompisarna med en fantastisk Jamie Oliver-gryta av köttiga korvar, färska tomater och härligt bröd att suga upp den mustiga buljongen med. På det en knäckig hemgjord crème brûlee och den kulinariska lyckan var total. Magen i fyra hörn.

Nyss åkte resten av familjen iväg på barnkalas och jag ska gå och fika med long lost friend och se om vi fortfarande har nånting att prata om. Sprang rakt i armarna på henne på nyårsaftonsdagen efter att inte sett henne på drygt ett halvår, trots att vi bor på samma gata, femtio meter emellan. En lång och lite sorglig historia. Kanske hittar vi en tråd igen, kanske inte.

Plipp-söndag

Maken är och ångeströjer sitt barndomshem i Borås, åkte sent igår kväll och kommer hem sent ikväll. Tre lass till tippen och urskillningslös rensning. Bråttom. Överlämning onsdag och därmed det sista bandet klippt.

Jag och barnen sov länge, mös i pyjamas till klockan elva, kollade på Pettson (barnen inte jag, jag duschade och satte tusch på fransarna), och städade badrummet liksom i bara farten. Visaren visade på minus tio, en bitande iskyla, men vi tog oss ett par hundra meter till Fältan iallafall. Lunch på Dompan, barnen exemplariska, handlade barnsaxar och pysselböcker, kollade på djuren i Zooaffären. Sprang hem i bitande kylan ty vi hade tappat en vante.

Sonen roade sig en timme med att skriva bokstäver i Bamses skrivbok, dottern med att klippa miljarder 'plippar', mamman med att röra ihop en hallonsockerkaka.

Det är så jäkla skönt att barnen är lite lite äldre, att dom kan leka själva i ganska långa perioder, att vi kan göra roliga saker tillsammans utan ständigt värsta kaoset som var fallet för bara något halvår sen. Nu sitter dom tillsammans (!) och bygger kulbana och säger att dom älskar varandra. (Dvs snart slår dottern en hård ficklampa i huvudet på brorsan...)

Men det är så skönt och jag är så oändligt glad över de finaste två och längtar inte alls efter bebisdoft och röda skrik- och sprattelben. En helt ny frihet, MED barn, har börjat gry ordentligt.

Bang! Och smutsen är väck!

Nä. Nu är det dags att gå och nanna. Meningslös reklamTV liksom.

Stackars maken har just anlänt sin barndomsstad för att röja ut sålda barndomshuset på ett dygn, rensa och köra till tippen. Jag tar gnällfisarna och åker stjärtlapp under tiden.