Utan stödhjul

Han hängde med halvslutna ögon över kycklingen och vrålade.
Den lille måndagströtte, men ack så envise treå'thalvtåringen.

Idag skulle det ske, hur trött han än var: stödhjulen skulle bort!
Efter middagen skulle han ut och cykla, utan stödhjul.

Jag väntar.
Lillasyster väntar.

Så kommer den, signalen om att vi kan komma ut och kolla från balkongen.
Arton och trettiotre.
Och där nere, i allén mellan träden, på våran gata, CYKLAR den lille lycklige treå'thalvtåringen alldeles själv, utan stödhjul.

Jag börjar nästan gråta.