Fiskpedikyr for president

Den helt till synes normala mamman på vårt helt normala men heteronormativa dagis utbrast med emfas i ett av tusen mail som just skickats fram och tillbaka avseende den manlige dagispedagogen som slutar och ska ha present att

"vore det inte härligt att få ge honom nåt riktigt grabbigt nu när han fått stå ut med att kallas 'fröken' så länge? En rejäl ölprovning eller sportprylar. "

Varpå en härlig prick kontrade med

"jag tycker han ska få fiskpedikyr; små fiskar som äter upp dom döda hudcellerna på fötterna"

Men alltså.
Snubben har älskat sitt vick på dagis. Han kallas inte fröken. Barnen kallar all personal vid förnamn.
Och det visar sig att han föredrar fint vin framför öl.
Och innebandy kommer han få nog av på brandkåren där han egentligen vill jobba.

Man tager sig för sin fårade panna.

Sanningen om Överklassen på Öfvre

Det var ju varit en del snack om överheter och översitteri. Rikt folk och gliringar om klass och demografi på Östermalm. Bara namnet på stadsdelen får somliga att gå i taket av indignation.

Och verkligheten? Jo, jag tänkte jag skulle berätta lite om den. Om dom vi känner, umgås med, bekantas bekanta. Dom flesta är helt vanliga människor. Många bor i hyresrätt (Visste du att: hälften av lägenheterna på Östermalm är hyreslägenheter), andra bor i bostadsrätt, treor eller max fyror. Någon är arbetslös, någon pluggar, en hel drös jobbar inom vården, någon är förskolelärare, en är optiker, ett par jurister, ekonomer, ingenjörer. Nån står i affär, en är väktare, någon jobbar på TV. Många har ingen bil alls, en del har en bil. Ytterst få har fler än så. Dom flesta storhandlar på Prisxtra, några åker ända till Sickla. Finhandlar gör man på Sabis. Barnen på Knuts och Carlas dagis har kläder från H&M, Lindex, PoP för det mesta. Få har märkeskläder. Inflyttade skåningar har oljerock och det finns gott om lite bättre secondhandbutiker. På sommaren tar folk sin engångsgrill och grillar korv och dricker boxvin i parken.

Sen finns det andra skikt också. Tanter i fotsid minkpäls och fjortisar med Guccisneakers. Men för det mesta är folk här som folk är mest. Förutom då att alkisarna spelar boule.

Frågor på det?

Fräcka fredag

Nu ska jag döva det dåliga samvete som jag inte har med ett glas rosé på Rival. Allt medan pappan hämtar på dagis och gungeligungar i parken eller nåt.

Sen ska jag fundera ut vad vi ska göra i helgen, vi som hellre betalar nån för att aktivera våra barn. Kanske en tur till lådbilslandet? Picnic är redan bestämt, plats oklar.

Slutligen ska jag öppna en flaska beaujoulais, efter nattning, och surfa runt på exklusiva handväskor, istället för att sälja av min klocka så att jag kunde vara hemma en extra vecka med barnen.

Trevlig fredag, vi hörs ikväll...

Hen

Annica är upprörd över att någon varit korkad nog att inte se att hennes rosaklädda barn var en flicka. Någon måste vara färgblind! Det må vara hänt.

Men jag förundras.
Varför blir man upprörd över sånt? För det första ser skalliga ettåringar ganska lika ut för en oinvigd. För det andra tyder det väl snarare på fördomsfrihet, att personen ifråga inte direkt förutsätter att "den i rosa är en tjej".

Och vadan detta manifesterande?
Varför är det viktigt att visa att: Detta är en tjej! Detta är en kille!
Vad vill man med det? Jag har så otroligt svårt att förstå. Så snälla förklara.

För barnen lider ju knappast av att bli sedda som enbart barn, eller tagna för snopp eller snippa. Det är ju uppenbart att det ligger hos föräldrarna. Vad är det nu fru Kaos brukar säga... "Offra barnen för att försvara en värdegrund". Det gäller tydligen inte bara feminister.