onsdag 4 mars 2015

Får det vara ett litet glas sherry..?

Mitt livs första styrelsemöte.
Invald i den innersta kretsen därtill.
Förmöte före styrelsemötet, stängda dörrar. Trerätters lunch.

OCH ETT LITET GLAS SHERRY.

Ett litet glas sherry alltså.
"Ty så påbjuder historien. Vi har alltid inlett utskottslunchen med ett litet glas sherry."

Det är så fantastiskt alltihop.

söndag 1 mars 2015

Från slott till koja

Skönt lördagsfikahäng med vänner på Hedenlunda Slott. Ännu ett slott i Sörmland, 15 min från oss, med fantastiska salonger och salar. Sen hem till vår lilla sportstugekoja igen.









torsdag 26 februari 2015

tisdag 24 februari 2015

Fiesta

När det är svårt att hålla fokus och bita tag i den rapport jag måste bli klar med denna vecka så kan man ju istället gå all in i planeringen av jobbets nästa dammiddag. En latinamerikansk fiesta á la Cramby med mangomojitos, carnitas, pico de gallo och iskall Sol i baljor med krossad is, komplett med Gloria Estefan/Gipsy Kings-spellista, frågesport och pinatas. Nästa fredag, fjorton kollegor, chez moi. Wiii.

söndag 22 februari 2015

Ynklig

Så förutom att nackspärren kommit tillbaka med full kraft i andra skuldran (vad är grejen liksom?) och det känns som att vrida runt en dolk i bröstryggen varje gång jag andas, så började jag må fruktansvärt illa i fredags kväll. Spenderade lördagen i ett lågfrekvent illamåendetöcken kombinerat med ihållande ryggsmärta. Och vaknar idag med migrän på det. Som körsbäret s a s.

Är. Så. Jävla. Trött. På. Att. Ha. Ont.

Och hela familjen påverkas. Inget roligt har gjorts denna helg.

Blä.

fredag 20 februari 2015

PMS

Bara därför.
Bara av den lilla anledningen att det finns så jävla många dumgubbar så är jag pro kvotering. Hur fan kan nån argumentera " inte kön före kompetens" när det är PRECIS så det är idag?
BARA kön, ingen kompetens. Kvotering skulle innebära att vi åtminstone får IN lite kompetens öht.

Gobbar. Gobbarna. Gah.

måndag 16 februari 2015

Knäckt, pyntad, bortrest

Så inledde arla morgonen med mitt första besök hos naprapat ever. Dog lite av chock när han drog upp mig och knäckte till och det sa KNÄCK! i hela ryggen och jag ba OJ?

Nu är jag knäckt och det känns bättre. Och med utlåtandet "du har dålig hållning, är stel, måste börja träna genast och får inte sitta ner och jobba!"

Sen lönesamtal iförd dotterns fina manikyr, lätt yr och illamående efter knäcket och med mascara under ögonen efter att ha tryckts in i en brits.

Nu bortrest. Ligger på en hotellsäng i Bryssel, läser rapporter och väntar på roomservice. Imorgon träffar jag och några europeiska kollegor Lettlands ordförandeskap och Kommissionen.




















söndag 15 februari 2015

Tröstfönstershopping

Vill ha.






Foto: www.memelie.com

Bajsmacka

Katastrofhelg. En sån när alla är i ofas. Osams hela tiden. Tjafs och tjat och tröttma.

Så jävla ovärt.

Och så denna förbannade jävla nackspärr.

Smärta

Alltså sympatin med dom som lever med kronisk smärta!

Har nån jävulsk form av nackspärr sen en vecka tillbaka som bara blir värre. Nu värker hela skuldran och jag sover som en kruka. Ingen ställning är smärtfri.

Voltaren hjälper inte.

Jag kan inte fokusera på nånting annat. Är sjukt lättirriterad och vill bara att nån ska ta bort det onda.
Tills dess får hem och liv förfalla. :-(

lördag 14 februari 2015

Jag blev droppen

Människor.
Har en gammal kursare som jag gillade skarpt. Smart snubbe. Reko. Skarp.
Så träffade han en tjej. Resten är historia.

Igår plockade hon bort mig som vän på FB. Något jag borde gjort för länge sen, men min diskussionslystnad gjorde att jag istället bemötte varje knäppt inlägg hon gjorde. Eftersom jag har sjukt svårt för skenheliga, frireligiösa smygrasister? Igår tog jag bladet från munnen totalt efter att hon försvarat övervåldet av den nioåriga pojken i Malmö.

Henne struntar jag i. Lost case från början.
Det som smärtar mig är att snubben gått i samma riktning.

Människor är dumma i huvudet.
Det har jag alltid sagt.

fredag 13 februari 2015

Vinterskav med hopp om en ljusnande framtid?

Nackspärr? Åtminstone nån slags konstig låsning i ryggen. En vecka nu.
Folk säger att jag måste gå till en naprapat.


Fredag. Sitter i dräkt och highheels och känner mig relativt nöjd i övrigt med tillvaron. (Vinter)tröttheten är fortfarande starkt närvarande (vi orkar ingenting hemma just nu, kollar ett avsnitt Breaking Bad och somnar sen).


Funderar på hur jag ska bli snuskigt rik. (Utan att äventyra hälsa eller fritid). Det har jag gjort länge nu, men när man nu befinner sig i medelåldern tränger sig tankarna på. Särskilt när man fått bilen tvångsinlöst och måste köpa en ny. Eller hur jag ska skaffa mig mer semester.


Och så avskyr jag grus. Blött, slaskigt grus på gatorna. Som smätter upp när jag går och hamnar i mina skor och skaver. Som om allt det andra skavet inte var nog.


Hur som helst. Det blir en helg på landet. Spenvarm mjölk och färska ägg. Bastu och brasa.



tisdag 10 februari 2015

Bipolärt solpåverkad

Där kom solen!

Tjo hopp och hej nu ska det planeras middagar och drinkar och skoj.
Nu kan man börja andas. Leva.

Djupt mörker- och vintertraumatiserad.
Känns fånigt nästan, att vara så lättmanipulerad av mörker och ljus.

Hur det kan pendla mellan livets meningsfullhet ena dan och lyckokänsla i att promenera i guldskor till jobbet den andra.

Bipolärt solpåverkad?

Att vara fyrtio

Man vet att man är fyrtio när Facebook börjar fyllas med grattis till folk som blivit ny VD, vVD, chefredaktör, vice presidents för valfri superdivision, startat eget OCH blivit sjukt framgångsrika, miljonärer eller skrivit Boken som slagit stort.

Det är ju både roligt och deprimerande.

Den fyrtioårsångesten. Vad har jag lallat runt och gjort alla dessa år när andra strategiskt byggde sin karriär?

Gah. När man var trettio fanns fortfarande möjligheten att bli nåt stort.
Nu? Lära sig acceptera att det bidde en tumme. Och en grytlapp. :-)

Blinda hönor

Det finns ett insta-konto som heter Fria Barn och som ska handla om ett annat slags förhållningssätt till barn. Mycket handlar om långtidsamning, hemskolning eller åtminstone en låååång hemmavaro med barn (tre, fyra år minst). Det vore ju i sig inget problem (var och en får göra som den vill etc) om inte kontot helt dominerats av mammor, och att papporna i diskussionerna är så påtagligt undantagna and excused.

Pratas det dagis (som såklart är dåligt) diskuteras det hur ALLA borde priorotera lång hemmavaro, att alla faktiskt kan prioritera lååång hemmavaro för the sake of the kids (or the mom??) så inser man snabbt, med den kroniska feministskada jag har, att det inte alls handlar om ALLA. Det handlar om mammorna.
Mammorna som bashar andra [mammor] som inte vill vara hemma fyra år, orerar om anknytning och barnens bästa och yadayada. Männen till dessa kvinnor är dock undantagna och förlåtna. "han kan inte" "han vill inte" "han får inte". Och så är det end of story. Mycket fascinerande.

Folk är dumma i huvudet. Det har jag alltid sagt.

söndag 8 februari 2015

Omväxling

Tre dagars skidåkning i Funäsdalen.
Tre helt olika väder.
Ena dan -23 grader och vindstilla.
Andra dan +3 grader och sol.
Tredje dan 18 sekundmeter och snöstorm.




måndag 2 februari 2015

Planeringsutmattning

I tider av mörker, existensiell ångest och väntan på Godot, drabbas jag av planeringsutmattning.

Livet kanske börjar snart igen. När det blir ljust på dagarna. När blötsnöblåsten slutar traumatisera min frusna kropp. Och då ska så mycket hända.

Framtid planeras. Att planering skulle vara halva nöjet känns som ett skämt just nu.

Det enda jag är helt totalt fixerad vid är att hitta en utväg från detta snöiga mörker.

söndag 1 februari 2015

Vår-kappan

Spanade in den redan i höstas och när den sen kom på 50% rea efter jul slog jag till.

Ser mig själv i filmstjärnerött läppstift och högklackat på väg till jobbet.
(I verkligheten passar jag inte i filmstjärnerött, det kommer vara vår i cirka en dag, och förmodligen svårt att promenera i highheels i regn men vi kör!)


(Bild: Jumperfabriken, kappan Dacia)

måndag 26 januari 2015

Fågel Fenix

Ur askan återuppstånden.
En stackars vanskött blogg som få läser, men som jag saknar en smula.
Facebook och Insta ger liksom inte samma utrymme för resonemang och tyckande.
Å andra sidan är det tillräckligt många som läser (har läst?) bloggish för att jag inte riktigt känner att jag kan skriva helt fritt.

Vad vill jag skriva om då??

- Alla roliga resor jag ska få göra i år!

- Folks förhållanden till sina jobb. Hur man prioriterar.

- Min totala oförmåga att förstå att vi inte kan annektera granntantens läga. Pga: Pengar.

- Min fascination för alla dessa långresor folk gör. Var får folk sina pengar ifrån?

- Barnuppfostran. Manipulativa ungar. Dominanta barn. Kids som vrålar. Föräldrar som viker ner sig.

- Hur man klarar sig utan morföräldrar. Svar: utmärkt.

- Löneklyftor

- Mitt hår

- Socialt liv rent generellt

Nämen, jag återkommer väl dådå.

måndag 22 december 2014

Jul 2014

Direkt från Karlaplans djupa skogar. Piff & Puffs hem.



måndag 15 december 2014

Hallonkola

Well, what do you know.

Julen är här. Osv. Klippetiklapparna är inte införskaffade och jag hamnar - som vanligt - i ett konsumtionsångestträsk.

Förutom den folkskräck jag utvecklat med åren. Alla dessa människor, all denna konsumtion. Gah.

Men ety min käre make har drabbats av Ernst-spöket så bars det hem ett styck tremetersgran från Karlaplans granskog igår, den står nu gigantisk och svajar betänkligt i hörnet i vardagsrummet. Dricker liter med vatten om dan.

Och så  - igen - vädret. Har dragit mig i flera timmar nu för att gå ut ett ärende. Den blöta blåskylan och det begynnande mörkret gör mig inte sugnare.

Hallonkola. Det gjorde vi igår. Det är bra skit.

torsdag 27 november 2014

Nä. November.

Alla dessa goda intentioner.
Det kändes ju så bra.
Oktober där, med höstlöv och sol.
Man hade ändå koll på läget.

Sen. November. Glömskan av vad mörker halv tre till åtta gör med en människa. Tröttma. Stress. Julångest. Känslan av ett alltmer sluttande plan. Existensiell ångest.

Nä. November. Go away.

fredag 14 november 2014

måndag 10 november 2014

Några av mina små favoritrum i staden

Jag har små begränsade fysiska rum av varande favoritmarkerade i mitt sinne.

Hörnet Jungfrugatan/Tyskbagargatan. Precis där man korsar vägen.
Norra gathörnet vid Karlavägen/Skeppargatan, med Karla Frukt i synvinkeln.
Mitt i Karlavägsallén innan en södersväng ner på Nybrogatan, vid CityEl.

Är några. Där vill jag dröja mig kvar. Bo i något av fönstren med tunn fördragen gardin.
 

Fläckig

Hur kan det vara. Att ena fotens nersättning i asfalten. Stänker upp tiotusen leriga fläckar av erfarenhet på min vad.
Och på den andra. Ingenting alls.
Min kollega sa. Du vinklar den högra foten en aningens mer utåt. När du går.
 

söndag 9 november 2014

I evighet, amen

I arton år har vi hållit våra topphemliga möten, någonstans i Sverige/Europa. I arton år. Glädje, sorg, skratt och sjukt mycket skumpa. En ynnest att tillhöra detta sällskap. En ynnest, I tell you.



torsdag 6 november 2014

Garnändar

Garnändar, jag repar upp. Upprepar.
Snöblandat regn kyler smalbenen.
Kryssande mellan pölar, varv läggs till varv.
Jag ger min romska vän vid Konsum en tjuga, en stor chokladkaka och ett ärligt samtal.
Imorgon får hon min mössa.

måndag 3 november 2014

Dagarna

Livet landet ledighet längtan.

Dagarna som silar in som dåligt filtrerat ljus. Kvällarna som kastar sig över en som ett överraskande överfall.

Ett begär i eld över ett racerbilsgrönt kök med mässingsgrepp.