Senast vi flyttade, maj -05, hade vi blott ett barn och detta barn var en spädis på sex månader som låg i vagn. En vagn som man kunde ställa ifrån sig och flytta vid behov. Då minns jag att jag tyckte det var värsta flytten nånsin. Då visste jag inte vad jag vet nu.
Typ att vi har mest pinaler i hela universum, och att börjar man dra i en tåt för att rensa så faller en hel världsdel av skit över en.
Eller att det är fullständigt omöjligt att stagea och packa med två förskolebarn i närheten. För att jag förvandlas till en psykotisk vrålapa.
I snart två dagar har vi burit ner möbler, burit upp möbler, packat ner lösöre och försökt göra fint inför morgondagens fotografering. Två dagar och ett par gudasända timmar med på lekdejt bortlämnade barn, och jag är HELT jävla slut. Redan. Och flytten har inte ens börjat.
Fy för söndagar
3 timmar sedan