Han hängde med halvslutna ögon över kycklingen och vrålade.
Den lille måndagströtte, men ack så envise treå'thalvtåringen.
Idag skulle det ske, hur trött han än var: stödhjulen skulle bort!
Efter middagen skulle han ut och cykla, utan stödhjul.
Jag väntar.
Lillasyster väntar.
Så kommer den, signalen om att vi kan komma ut och kolla från balkongen.
Arton och trettiotre.
Och där nere, i allén mellan träden, på våran gata, CYKLAR den lille lycklige treå'thalvtåringen alldeles själv, utan stödhjul.
Jag börjar nästan gråta.
7 kommentarer:
Oj! Imponerad!
det är stort! "Det är som att lära sig cykla" som man brukar säga. Nu kan han det och cyklar bara vidare. Det är sååå coolt!
Det var tidigt! Duktig cyklist!
Skall tillägga: Kan cykla. Inte stanna. ;-) Det krävs nog lite mer övning och ett antal vurpor för att processen ska löpa helt självständigt.
Jag är rätt säker på att själva cyklingen (balansen) kommer av hans träning på springcykel under drygt ett år. Nu får lillasyster överta den.
förresten, en helt annan sak. Ni som inte har släktingar nära (för barnpassning) Jag presenterar: http://www.charliesbastaanglar.se/
De är bra, mycket bra!
Sorry, nu kan du klicka på länken. http://www.charliesbastaanglar.se/
Å! Tack! :-D
Skicka en kommentar