Apropå vågrätt.
Maken var som sagt på kalas.
När jag gick upp halv sju på söndagen var badrumsmattan borta.
Små små morotsbitar låg utplacerade på konstiga ställen.
Alltså, till hans försvar ska sägas att han blir i princip aldrig dålig efter kalas. Jag är den som blir SjörövarFabbe blek och grå efter två glas vin kvällen före. Maken får på sin höjd lite huvudvärk medan jag ligger vikt över porslinet.
Därför håller jag mig till just två glas nuförtiden.
Men denna gång alltså.
"Matförgiftning!", kvad han hukandes bakom ett träd i parkleken.
"Yeah right", svarade jag och lotsade hem honom, gick med barnen på "Naggis"-stället, och lät honom sova i ett par timmar.
1 kommentar:
Sån "matförgifting" får min man en gång om året ungefär. Det är i ett visst sällskap som det sker och det verkar liksom inte gå att hejda.
Annars är han sällan mer än en aning på pickalurven, för han är – som jag – alldeles för trött för att orka dricka.
Själv mådde jag sjörövardåligt senast för lite drygt fem år sedan. Hu! Bara tanken på att må så med barn runt benen får mig att börja dricka vatten vid niodraget.
Skicka en kommentar