Det är verligen så.
Trebarnsgrejen är verligen en grej.
Alla pratar om det.
Med lätt skräckslagen längtan eller enbart vild skräck i blick (läs: jag).
Jag är pragmatisk.
Jag tycker det är ganska roddigt med två.
Jag har just kommit ut ur en tunnel av mosad banan, kolikskrik och ärtpuré.
Rakt in i ett vrålande NÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄJ.
Jag beundrar, men förstår kanske inte riktigt, trebarnsivrarna.
Men fenomenet!
Att det verkligen blivit en grej.
Som alla pratar om. Hela tiden. Överallt.
11 kommentarer:
Jag är sugen på en tredje innan jag blir för gammal. Mycket därför att småbarnstiden med tvillingar går så hiskeligt fort och man hinner inte riktigt med att njuta. Å andra sidan börjar livet bli sååå mycket enklare nu när de snart fyller fem och man kan göra en massa roliga saker.
Men det blir nog inga fler. Vi hade svårt nog att få till vår älskade tvåmanskravall.
Jag kan kosta på mig att skräckslaget längta lite, för it ain't gonna happen. ;-)
För gammal, för trött, för mycket ovillig make (som tur är).
Jag är så trött på just detta förbannade begrepp: trebarnsgrejen, trebarnskärleken.
Det är bara en euforisk känsla vissa får när de bryter barriären, normen med två och begreppet "ett ban till varje förälder". Det blir plötsligt så mycket barn av det.
Själv känner jag att jag har bry med att ta hand om och se de två jag har, så här är fabriken stängd.
Det måste vara nåt modefenomen på Östermalm? :-) I de kretsar jag rör mig finns inget sånt trebarnsprat. Inte som jag har lyckats urskilja i alla fall. Säkert bara en oro för "att alla andra", "allt fler kändisnyllen" "tre är det nya två" osv. Måste kännas likadant för de som väljer att "bara" vilja ha ett barn också. De upplever nog en väldans prat om 2 barn och det fantastiska med syskon osv osv. Men vad finns det att prata om? Varför pratas det så mycket? Om vad?
Jag har stängt.
Jag pallar inte.
I tanken gulligt och coolt att göra det igen.
Tre är det nya två säger man ju och sen ökar skilsmässorna också...
Ja, såhär i slutet av graviditet nr 2 känns det inte överdrivet lockande att ta det hela en gång till! :-)
Något östermalmsfenomen är det inte, k. Om jag ser på min omgivning är det i så fall ett "akademiker i 30–35-årsåldern i Stockholm"-fenomen.
Och då faller jag lyckligt nog ur gruppen (varför kan listas ut genom tidigare inlägg)!
Tre barn låter härligt, mysigt och alldeles underbart. Precis som en tripp heroin.
Nej tack. Jag tänker inte upprepa mina föräldrars trebarns-"misstag".
ja, det är fullt upp med tre. Det är fullt upp när man har en också, eller när man har två. Den största förändringen är att man blir förälder över huvud taget. Man ska inte ta för lätt på det här med tre-trenden. Många kör "trean hänger bara på" "trean slängs bara in i organisationen" osv. Men, man får inte glömma att det är ett barn till man får. En vilja till, en hel människa till. Men, det är förbannat mysigt och för jäkla härligt! :-)
jag fattar inte riktigt heller (som du vet). beundrar iofs dem som kör bebisrejset ytterligare en gång, men tar gärna den enkla vägen och skyller själv på att samhället faktiskt är uppbyggt för en kärnfamilj med två av vardera vuxna och barn. ja, när folk frågar efter den tredje.
hotellrum, bilar, tåg-, båt- och flygbiljetter bygger på två stora med max varsin liten.
så tills dess allt ovan ändras, samt män kan bli gravida så får min man prata sjubarnstrend hur mkt han vill, för döva öron.
Ett fenomen jag inte kände till...=) Som nybliven förälder till barn nr 1 känner jag dock en stor respekt till alla som har fler än ett barn!! Jag skrev om det på min blogg: http://llowejko.blogg.se/2008/april/respekt-alla-flerbarnsforaldrar.html
Jag vill gärna ha många barn, men pappan i familjen säger ETT barn i taget och tittar lite skarpt på mig! ;)
Skicka en kommentar