Det jobbigaste med att komma innanför dörren efter dagishämtning är att allt ska hända samtidigt. Grusiga skor och byxor ska tas av samtidigt som det ska kissas, tvättas händer samtidigt som jag håller på att dö av värmeslag i min ännu icke avplockade jacka. Maten ska fixas samtidigt som dottern drar av blöjan och kissar ner alla sonens kläder som han "lagt" på golvet samtidigt som han slår huvudet i fönsterkarmen och börjar stortjuta samtidigt som fiskpinnarna bränns vid samtidigt som jag trampar i ytterligare en kisspöl på köksgolvet. Så ska det ätas och då ska maten läggas upp och samtidigt skäras till båda, samtidigt som jag själv försöker äta, samtidigt som dottern kissar igen, på stolen den här gången, samtidigt som jag slår huvudet i bordet när jag ska torka upp det samtidigt som sonen tappar flottig fiskpinnepanering på golvet. Sen ska det kollas på Bolibompa och samtidigt lekas, kläs på sovkläder, borstas tänder och samtidigt dras av nypåsatta blöjor.
Två timmar känns som en blodtrycksskenande evighet.
4 kommentarer:
Andas! Andas!
Fasen man har ju glömt hur det var bara för ett par år sedan!
Hav förtröstan! Det blir bättre!
hahaha! förlåt att jag skrattar men så är verkligen livet med barn. Du kan ju ana hur det var att komma hem med två OCH en liten bebis som alltid var vrålhungrig samtidigt. Jeeesus! Andas, räkna till tio och andas, ta tag i prio ett. Alternativ skrika. Under vissa delar av mitt liv trodde jag verkligen att jag skulle gå under av stressen. Stressen av att allt måste hända på en gång.
Jamen det är ju ganska komiskt, också. Jag både skrattar och skriker och gråter mellan varven. Jag tyckte synd om en granne som kom förbi och lämnade styrelsepärmar just efter avslutat middag. Hon gick liksom på tå och tittade förfärat på högarna av avslitna kläder, ren och smutsig disk och satte sig med två millimeters marginal från en inmosad fiskpinne. Och då hade vi ända SAMMA DAG haft städbolaget.
Jomen visst är det komiskt! Jag skrattade också. :-)
Skicka en kommentar