Två puttrande degar.
Två människor som ordlöst förstår vad som behövs göras.
När maken gled in halv elva igårkväll slank han intuitivt in i köket och scannade surdegsfronten.
Några minuter senare stod vi båda och rörde i varsin skål, hällde i mjöl och plastade in.
Ingen hade ännu talat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar