Perikles land

Nu läser jag om Danmark.
Om danskarna.
Och deras främlingsfientlighet som sitter i det politiska finrummet.

Blev intresserad efter att ha läst "Drottningoffret" (Hanne-Vibeke Holst) och köpte därför Lena Sundströms "Världens lyckligaste folk".

Det är sånt där som fascinerar mig. Man liksom sätter läschokladen i halsen och tänker "Men hur kan dom säga sånt där korkat offentligt! Nån borde stoppa dom, det är ju pinsamt!". Jag inser såklart att det finns många svenskar som tänker en massa likadan skit, men inte säger det eftersom det inte är politiskt korrekt. Och frågan är vilket som är farligast. Men det blir väldigt läskigt när man läser Dansk Folkepartis valaffischer.

Svar JA

Ett hav av uppklädda tjejer, damer, kvinnor, tanter,
och så en handfull djärva män.

Den var bra.
Fantastisk rentav!
Och ändå är jag ingen hängiven SATC:are.

Jag njöt iallafall varje sekund, munnen full av sura bilar och Loka smultron.

Kläderna, miljön, replikerna!

Växeldra

Men ikväll!

Då blir det smågodis, Sex and the City på Saga och bubbel.

Ur-äpple

När jag ändå är igång med mina iakttagelser av fysiska fenomen.
Medelålders och äldre kvinnor har grovt sett en av två typer av kroppar.
Äpple, eller päron.

Päronet har smala axlar, nätt byst och midja men sväller ut över ridbyxelåren och rumpan.

Äpplet i sin extremform med svällande DDD-byst, konvex mage och så därunder, en sluttande rumpa och två pinnben. Pinnben alltså.

Jag och maken brukade tävla om vem som kunde hitta Ur-äpplet. I södra Italien finns dom i massor, den ena mer urtypig än den andra. Runda bollöverkroppar och sugrörsben. Jag är helt fascinerad av ur-äpplen. Ouppnåeligt för ett ur-päron som jag.

Att vara, eller..?

Ikväll väntar en kulturell surpris.
Jag är barnsligt förtjust i surpriser.
Igår fick jag veta vad det var -
"Hamlet" på Dramaten!

Jag är mycket förväntansfull,
det är en modern version med indiepop
och Jonas Malmsjö i backslick och rosa skjorta.

Tack E!