Maken konverserade högt uppsatt kvinna inom staten på tåg.
Som alltid handlade det om jämställdhet och familjepolitik.
Kvinnan kläckte något ganska tänkvärt.
-"Det är ett sånt tjat om barnens första tre år och hur vi ska kunna vara hemma så länge som möjligt. Skit i det! Det är när barnen börja komma in i tonåren som föräldrar borde få möjlighet att trappa ner och spendera tid med sina barn, det är då dom verkligen problemen kan börja. Då behöver föräldrarna vara närvarande. Verkligen."
Så för individualiserad föräldraförsäkring jag är, kan jag ändå se att hon har en poäng. Min poäng är dock den, att delar man på föräldraskapet redan från början, har man större förutsättningar att göra det även senare, då det verkligen behövs.
4 kommentarer:
I sak rätt.
Däremot inträffade konversationen inte på ett tåg. Utan på en bankett på klassisk dansbandsmark. Sandgrund i Karlstad.
Ungefär så.
Han lever! Han lever!
Har tänkt lite på detta.
Det bästa måste ju att vara både och?
Eller?
fru kaos: Visst. Men man får väl utgå från de förutsättningar som de flersta faktiskt har, dvs 390+90 föräldraledighetsdagar, som dessutom bara får tas ut tills barnet är 8 bast.
Och har man varit hemma länge med barn när dom är små kanske en del kvinnor är sugna på att faktiskt göra den där karriären sen. För tyvärr är det ju föga troligt att pappan då plötsligt kommer på att han kan börja jobba deltid.
Sen beror det såklart på barnen. Återigen så tror jag att det är ett större problem med överjobbande pappor än dito mammor, även i tonåren. Det bästa måste ju vara att båda föräldrarna är lite mer närvarande? Eller?
Skicka en kommentar