Annica är upprörd över att någon varit korkad nog att inte se att hennes rosaklädda barn var en flicka. Någon måste vara färgblind! Det må vara hänt.
Men jag förundras.
Varför blir man upprörd över sånt? För det första ser skalliga ettåringar ganska lika ut för en oinvigd. För det andra tyder det väl snarare på fördomsfrihet, att personen ifråga inte direkt förutsätter att "den i rosa är en tjej".
Och vadan detta manifesterande?
Varför är det viktigt att visa att: Detta är en tjej! Detta är en kille!
Vad vill man med det? Jag har så otroligt svårt att förstå. Så snälla förklara.
För barnen lider ju knappast av att bli sedda som enbart barn, eller tagna för snopp eller snippa. Det är ju uppenbart att det ligger hos föräldrarna. Vad är det nu fru Kaos brukar säga... "Offra barnen för att försvara en värdegrund". Det gäller tydligen inte bara feminister.
20 kommentarer:
Jag förstår att hon blir upprörd. Jag tycker själv att det är (inte jobbigt kanske, men...)? Och maken också. Det är ju han som får höra "åh, vilken söt pojke" i affärer, caféer osv och som har bett om mer flickiga kläder. :-) Svar: gräv ordentligt i garderoben så finns det allt ifrån andra byxor till frackklänning. I rätt storlek.
Men, visst har hon jeans och marinblå kofta ibland. Röda eller blå skor. Så visst är det unisex, dvs barn.
Däremot är ju lillasyster inte skallig. Långt ifrån. Hon har ju bob. Axellångt hår. Mycket hår (som en normal 3 åring). Vilken förälder vill att ens son ska se ut så? Ja, jag har förutfattade meningar om att pojkar ska ha kort hår, men tycker att flickor kan ha allt ifrån kort-bob-långt. I vårt fall förstår jag faktiskt inte att man kan tveka. Men det är ju jag. Insöad. Det kanske är tanterna på Konsum D-holm torg som borde prisas. Som har förstått att även killar kan vara långhåriga. Så långt har inte jag kommit.
Nä, jag förstår inte heller varför det är så hemskt om någon tror fel.
Jag minns själv att jag blev jättearg när jag var liten och fyllgubbarna i Bagis kallade mig "grabben".
Men jag var inte arg för att de trodde jag var kille, utan för att det var ett symptom på min avskydda "pojkklippning" (mamma hade övertalat mig att klippa mitt långa hår, fast jag egentligen inte ville).
Spontant; ja, varför bli upprörd över det!? Jag blir själv rätt nöjd när folk blir förvirrade över min dotters kläder och inte kan avgöra om det är en pojke eller flicka på dem!!
Men när jag tänker efter...viktigt är ju att komma åt de förutfattade meningarna!! Och genom att hon reagerar på att någon förutfattat trodde att det var en pojke pga de "blå" (lila) kläderna så gör hon inte rätt då? När någon säger han till min dotter är jag noga med att påpeka att det är en flicka som heter Tuva, just för att de ska få en tankeställare över sina egna fördomar.
Eller blev jag för förvirrande nu? hmm...=)
Härligt!
Jag vet inte. Överhörde en mamma på tåget, dotter på några månader, spädis. Den hårlösa spädisen hade ett jättefult hårband med en stor blaffblomma på, runt huvudet. "För att alla tydligt ska se att det är en flicka".
Jag har nog egoistiskt nog utgått från min egen smak när jag köpt kläder till barnen. Inga spiderman och inga askungar alltså. Både unisex-retro och klassisk preppy. Vg färger föredrar jag ljusblått rent generellt men båda barnen har rosa skjortor. Också. Sonen bad om klänning, han fick en röd i Thailand. Nu är det dock bara Blixten McQueen som gäller. Dottern ser oftast ut som en blandning av Pippi Långstrump och storebror. I bibliotikariefrissa. Eller pottpage om man vill vara snäll. :-)
Hmmm... det där med kläder är svårt. Sonen kläddes så gott som alltid i kråsblusar och mycket rosa när han var liten. Vi hade det hemma och jag gillade det. Han gillade det själv ända tills de "rara" barnen på förskolan upplyste honom om vilka färger som var för flickor respektive pojkar. Tröttsamt.
Fast tyvärr är det ju svårt att hitta kläder i orange, ljus turkos och rosa till killar som inte är mönstrade eller broderade med små hjärtan, blommor och princesskronor eller som inte har insvängd midja och puffärm.
Det stör mig... fast inte sonen som använder ändå. Just nu ett par aprikosfärgade cykelbyxor.
För övrigt tycker jag nog att Annicas reaktino i det här fallet var bra. Varför ska människor tillåtas ta könet för givet beroende på klädseln?
Upprörd hade inte jag blivit, kanske möjligtvis lite förvånad. Men jag klädde min dotter i rosa när hon var bebis (nu väljer hon själv och har fortfarande mycket rosa), jag gillade att det syntes att hon var flicka. Själv gillar jag att vara tjej/kvinna, det kanske berodde på det? Min son har några rosa plagg men även där domineras garderoben av traditionellt könsbundet. delvis för att de få märken som har "köns" neutrala kläder är för dyra för min smak.
Sen anser jag att det där med jämlikhet och jämställdhet sitter i mycket, men inte kläderna. detta tvivlar jag iofs inte på att du håller med om, eftersom jag läst din blogg rätt länge nu ;-)
Jisses. Spela roll?
Det som inte dödar det härdar. Bebisen kommer kanske tycka att denna upplevelse var fruktansvärt jobbig, men till sist kommer hon förstå att det gjorde henne gott att en gång bli förväxlad med en pojke trots att hon hade rosa och lila. :D
Har inte folk mer att bry sig om?
I så fall sätt på en namnskylt på ungen.Jag gjorde tyvärr en liknande miss i helgen: sa till en rosaklädd 8-åring med tjejklingnade namn nåt om att vara tjej. Det visade sig vara en kille. Trodde du att jag var tjej frågade han. Jo, sa jag, jag lägger inte vikt vid sånt. Men kände mig ändå som ett fån....
elena: Jag gillar också att vara kvinna, jag är ju kvinna. Men jag gillar inte rosa särskilt mycket. Har aldrig gjort. Klär inte i rosa.
Jämställdhet sitter inte i kläderna. Men "flick"- och "pojk"-kläder är en del av de könsroller som vi skapat och återskapar åt vara barn.
Men främst tycker jag mest bara att det är synd och tråkigt att vi med kläder begränsar barnen till kön och inte låter dom vara barn.
Tjockalocka:
Hmm...jag gillar rosa. Jag vill absolut inte starta något "krig" eller så, men jag håller faktist inte med dig fullt ut. För mig behöver barn inte alls vara könlösa. Flickbarn och pojkbarn, inga konstigheter för mig. Däremot skulle jag inte köpa kläder till någon av dom som dom inte kan leka i. Och dottern älskar att vara med när det mekas med bilen, sonen gillar att vara med någon av oss och baka, och tvärtom. Min ståndpunkt kvarstår, jämlikhet/jämställdhet sitter inte i kläderna, det har med annat att göra. Det är inte sällan jag stöter på folk som tycker dom har gjort sitt för jämställdheten när de köper könsneutrala (dvs allt utom rosa) kläder till sina barn.Trist tycker jag, det är ju liksom att börja i fel ände på något sätt. Ungefär som att säga att det är ett slag för jämnställdhet att byta ut de där "Herr gårman" skyltarna vid övergångsställen till en figur i klänning (eller vad det nu är).
Elena, jag gillar också att vara kvinna. Men har väldigt svårt för rosa (åtminstone som den ofta uppenbarar sig på typiska "flickkläder").
Barn ska förstås inte vara könlösa. De ska ha sina snoppar och snippor. Jag har aldrit träffat någon som hävdar något annat. Men huruvida det finns en poäng med att illustrera att ungen har en snopp eller en snippa med hjälp av kläderna, där går åsikterna isär.
Jag tycker inte att det finns en poäng med att klä ut min dotter till en flicka – hon har på sig alla möjliga slags kläder och inget är valt för att framhålla hennes könstillhörighet. Sonen är klädd i hennes avlagda, så inte heller där har vi valt att framhäva hans könsstatus.
Att klä barnen "könsneutralt" är inte att bara sätta på dem gråa säckar. Det är att klä barn av båda könen i alla färger, mönster och snitt.
Alla som man gillar, då. Så mina barn, både flicka och pojke, har cerise, röda, gröna, blå, bruna kläder (men inte råååsa och pasteller), med tryck av blommor, grävskopor, giraffer, hundar (men inte Spiderman eller Hello Kitty) och vida brallor, tights, bylsiga tröjor och tajta toppar (men inte trånga byxor och för korta och små tröjor – och aldrig volanger, brrr!).
Malinka:
Men då handlar det ju om klädsmak mer än något annat, eller? Och det i sig är väl inget konstigt?
Jag menade inte att könsneutralt är gråa säckar ;-) (Det verkar som om folk då mest menar att man inte har rosa kläder på tjejer).
Båda mina barn gillar att känna sig fina, dotter känner sig oftast fin i klänningar men nu är favoriten ett par svarta leggins och en gul-vit randig t-tröja med en rullskridsko på. Sonens favorit är antingen halsband och nagellack, sin turkos tröjja med nyckelpigor på (inköpt på tjejjavdelningen på H&M) eller en tröjja med någon slags traktor på.
Nu blir det lite rörigt här känner jag, det verkar som vi som skriver här egentligen klär våra barn efter vad vi själva tycker är fint, och låter bli att köpa sådant vi inte tycker är fint. Hävdar fortfarande att jämställdheten inte sitter i kläderna.
(Förlåt Tjockalocka, om jag snor din blogg för att diskutera...)
Malinka säger det som jag ville säga. På pricken.
Elena: Jag förstår vad du säger. Men för mig är kläderna en del av de (begränsande) könsroller som vi lever i. Sonen blir ju inte mindre pojke för att han dessutom (utöver Blixten och fotbollströjan) väljer nagellack och rosa tröja. Dottern inte mindre flicka när hon rusar runt i ärvda "pojk"jeans och keps. Efter det drar hon på brandbilsklänningen och lackskorna.
Jämställdhet är ju mycket mer än så, det är en medvetenhet om strukturerna i samhället. Men kanske är det så att människor som är väldigt jämställdhetsmedvetna, oftare kritiskt granskar barnkläder och kanske mer medvetet erbjuder barnen hela spektrat?
Elena: Det går jättebra! Det är bara roligt att folk är engagerade! :-D
För mig (och säkert många andra) är problemet vilka förväntningar människor lägger på små barn. Ett barn med rosa kläder antas av många vara en flicka och i och med det antas också ha vissa egenskaper. Tex. vara lugn, sitta still osv. Medan det är tvärt om med förväntningarna på pojkar. Och det är ju det som lägger grunden för vårt ojämställda samhälle...tycker jag!
Sen att kläderna på flickavdelningen begränsar medan kläderna på pojkavdelning är bättre anpassade för lek...har inte det med jämställdhet att göra? Flickmodeller är tajtare, kläderna har ljusa färger och har spets och paljetter, ofta knäppning bak m.m. som gör kläderna ömtåliga och mindre praktiska...pojkmodeller har mörka färger, ofta förstärkta knän osv.
Det är viktiga saker att tänka på när man klär på sina barn tycker jag...=)
Tjockalocka:
Du skrev:
"Sonen blir ju inte mindre pojke för att han dessutom (utöver Blixten och fotbollströjan) väljer nagellack och rosa tröja. Dottern inte mindre flicka när hon rusar runt i ärvda "pojk"jeans och keps. Efter det drar hon på brandbilsklänningen och lackskorna."
Absolut! Håller helt med dig, och jag tror inte heller pojken blir mindre jämställd pojke av att ha på sig tröjja med traktor/spindelmannen osv. Och flickan blir inte mindre jämställd flicka om hon har rosa klänningar med volanger. Däremot finns risk att de blir det om kläderna till exempel hindrar dom i leken, om klänningen är ivägen när det ska klättras tex, eller (värre än värst ;-)) Mamma eller pappa säger att de måste vara försiktigt när de leker så inte kläderna blir förstörda tex.
Jag tycker det är betydligt värre (och här kan jag gå igång på riktigt) när framför allt tjejjkläder görs till sexiga kopior av vuxenkläder. Tubtoppar, baraxlade tröjjor, tajta korta tröjjor osv. Jag har också svårt för bikini på småtjejjer...(men min dotter önskar sig det högst av allt, hennes kompisar har det så mitt argument att man bara ska ha BH om man har bröst funkar inte på henne)
linnea:
"För mig (och säkert många andra) är problemet vilka förväntningar människor lägger på små barn. Ett barn med rosa kläder antas av många vara en flicka och i och med det antas också ha vissa egenskaper. Tex. vara lugn, sitta still osv. Medan det är tvärt om med förväntningarna på pojkar. Och det är ju det som lägger grunden för vårt ojämställda samhälle...tycker jag!"
Jag är helt med dig där! Men det är ju "människors" fel, inte de rosa kläderna...
Klart att kläderna inte kan skyllas för ojämställdhet och könsroller. Däremot är de en illustration över dem.
I en ideal värld skulle det inte spela någon roll att ett visst barn har rosa volangklänning som utpekar henom som flicka, eftersom att begreppet "flicka" inte vore behäftat med en massa värderingar och fördomar om hur flickor är (och ska vara).
Såhär:
Företeelse: Ett barn i råsa volangklänning.
Konstaterande 1: Flickor har rosa.
Konstaterande 2: Det där barnet är en flicka.
Värdering: En flicka är si och så (såväl positiva som negativa egenskaper).
I min ideala värld skulle man inte komma längre än till företelsen, att det är ett barn i råsa volangklänningen. Om jag tolkar dig Elena rätt tycker du att det är okej att gå vidare till konstaterande 2 men vill skippa värderingen.
Tyvärr tror jag att man måste få bort värderingarna först (easy said, not so easy done) innan det funkar att klä barnen utifrån kön. Men då – är jag övertygad om – kommer behovet av att könskategorisera vara borta. Och då faller diskussionen.
(Bara som förtydligande, jag har lika svårt för till pojkar "utklädda" smågrabbs. Men flickklädsel är enklare att exemplifiera.)
Innan vi klippte treårige sonens hår (på hans eget initiativ - han svettades om huvudet) tog samtliga föräldrar och många barn ute i lekparker och på andra ställen för givet att han var en flicka. Treåriga pojkar kan uppenbarligen inte ha halvlånga guldlockar (eller ja, lockigt var det ju inte, raka motsatsen faktiskt).
Nu är han så uppenbart, självklart en pojke i allas ögon. Lite trist faktiskt.
Men äh! Nu får jag ju börja kommentera med mitt bloggnamn för att minska förvirringen. Föregående kommentar var min.
Skicka en kommentar