fredag 28 februari 2014

Sista fredagen i februari har jag...

...varit på Switz fabriksförsäljning av andrasorterade kakor
...varit på Gense fabriksbod
...jobbat
...lämnat in min uppsägning till registraturen
...ätit thailunch i Eskilstuna
...bowlat i Flen
...virkat en fluga
...druckit en pilsner
...inväntat hemgrillad Caesarkycklingsallad

Location:Malmköping

onsdag 26 februari 2014

måndag 24 februari 2014

En söndagskväll i Sörmland

Kan spenderas med fina vänner som bjuckar på middag och skumpa och skönt häng med utsikt över Skundern. Sådär avslappnat och tryggt att man Spotify-köar sina värsta skämslåtar. Och fem barn hoppar runt i underbyxor och kollar på "Oändliga historien". Medan vuxna dricker bubblish och diggar gamla hångellåtar. Sen blir man upplockad av Buss-Leffes taxi.
En sån söndag har man bara i Sörmland.❤




lördag 22 februari 2014

Vindarna vänder och hela den biten

Lätt bakis (champagne igår!) men med ro i kroppen.
Har landat på landet. Sportlov i Sörmland: skridskor, skidor om det finns snö kvar i backen, badhus, bowling, afternoon tea och vänhäng... (...och DÄR knackade kompisen på dörren).
Är glad, har plötsligt en massa överseende, energin har återvänt.

Ska götta mig med bastu och pilsner och mys på renrygg och mina trehundra IKEA-ljus.

Kärlek till alla!

fredag 21 februari 2014

JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!!

JAAAAAA!
ÄNTLIGEN!
YES!
I DID IT!

WIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Vad betyder det vad betyder det vad BETYDER DET???

Ok så jag går i väntans tider och bajsar löst.
Sover dåligt, stirrar apatiskt. Humörpendlar något alldeles galet.
Fan vad kroppen kan gå bananas pga lite nervositetspåslag.
Varför då undrar ni (eller inte)?

Jag har sökt ett jobb. Som jag vill ha. Verkligen.
Inte bara själva jobbet, alltså arbetsuppgifterna, utan allt runtomkring.
Livsförändringen. Nytt kontor. Nya kollegor. Tom inbox. En plats i staden.
Det hade varit så perfekt. Så perfekt att... jag är orolig bara därför.

Så jag gick vidare från första gallringen. Ett fytiotal sökande.
Så jag gick vidare ett första intervjun. Till personlighetstest och en andra intervjuomgång.
Och sen... skulle dom höra av sig, för vi var två kvar.

Och så går dagarna och man försöker tolka in om det är bra eller dåligt ("har dom i detta nu dialog med den andre..."). Och magen kajkar ur. Och nattsömnen. För man har nånstans mentalt redan checkat ut från sitt gamla jobb. Man har redan börjat fundera på nya lunchställen. Alternativ på promenadvägar till och från nya jobbet. Och inser att man kommer bli så SJUKT besviken - ja rentav störta ner i ett svart hål - om man får ett negativt besked.

Så då ringer HR-chefen imorse och frågar om hen ringer olämpligt. Och klumpen i magen och tusen nervtrådar som desperat försöker tolka röstläget och på millisekunddelar sänder signaler till hjärnan. Och så säger hen att "du är en av våra starkaste kandidater, så nu är det dags för referenstagning, inskick av betygskopior och möte med högsta chefen i nästa vecka".

Och jag ba: "Fantastiskt kul! ABSOLUT! Det fixar jag pronto!"
Och jag ba (i hjärnan): Vad betyder det vad betyder det vad BETYDER DET???

Är jag numero uno eller finns det andra kvar i bilden??
Hänger det på gärsgår'n eller är jag safe?

VA VA VA VA???

Fortsättning följer...

måndag 3 februari 2014

Dessa känslomässiga bergochdalbanor

Uppochneruppochner. Två steg fram tre bak.
Är det bara årstiden som spökar så infernaliskt eller är jag knäpp på riktigt?

Mitt humör. Alltså. Mina känslor. Aj.

Förra veckan full av försiktig flow. Något litet, yttepytte, lossnade, kravlade sig framåt. Sen PANG! Det lilla träffades av en stor fot. Drog sig in i sitt skal igen.

Inga stora saker, nej. Allmäntillståndet bara.

Ingen sportlovsresa att se fram emot. Även om det var rätt beslut känns det trist.
Är inne i en slags process med ett - eventuellt - jobb som känns... extremt nervöst. Pendlar just nu mellan upphetsning och att stå på randen av ett svart hål att falla handlöst ned i.
Mitt 40-årskalas som har så många pusselbitar som ska falla på plats. När jag äntligen hade hittat en helg som funkade så... funkade inte den ändå. Jag är ju en sån som vill att alla ska komma. Står nu i valet och kvalet att behålla och missa eller skjuta på och missa annat. Asch.

Och så vet jag ju att det bara är jag själv som kan ändra min egen sinnesstämning. Den pressen också. Ibland behöver man ju lite yttre omständigheter som en hjälp på traven. Men det vill sig alltså inte riktigt just nu.

 

Familjesemestrar - hur fan gör man?

Ja, alltså. Hur är era familjesemestrar?

Ibland bara känner jag att vi... så jädra sällan har det KUL när vi är lediga tillsammans. Vilket ju låter helt tragiskt.
Det blir mest tjat och tjafs och olika höga förväntningar hos olika individer som aldrig infrias vilket leder till besvikelse och sura miner.

Vi är liksom inte den självnöjda familjen som har sådär tokroligt ihop och skrattar när saker går galet och njuter av att umgås. Neej... vi är ju samma personer som när vi står och skriker i hallen om morgnarna som vi är när vi befinner oss i andra kulisser, må det vara skidbackar eller palmstränder.

Vi hade en långhelg i Romme. Klart att det stundtals var bra. När barnen var iväg på skidskola till exempel. :-) Men njutbart? Njä. Tjafs vid frukosten (ät nu upp gröten så du orkar åka nåra åk innan du börjar gnälla och frysa), gnäll och tjat och svettpanik vid påklädning (aaaj min pjäxa sitter för hååårt, paaaaaappa!, maaaaaaamma! jag kan inte knäppa hjälmen), tjafs i backen (jag VÄGRAR åka svart backe!, vi vill åka i skogen!, väääänta!), sen efter ett par åk (jag fryyyyyser! jag vill ha choklad! jag måste kissa!) och så skidskola 90 minuter, pust, ett par åk själv (men inte tillsammans eftersom jag åker så jävla långsamt och alla andra åker svarta stup i 180), sen trängas med tusen personer i gulasch-kön, några åk till och sen hem. Föräldrarna aptrötta.

Jag vet inte. Samtidigt gillar jag ju att åka skidor, och barnen är snorduktiga efter bara tre säsonger. Och ibland har man små trevliga samtal i liften. Och åken funkar.

Vi avbokade iallafall sportlovsstugan i Kläppen. Sju dagar bara familjen och ovanstående funkar nog inte just nu. Förra året hade vi sällskap av våra trogna resvänner, men dom är i solen detta år.

 

Gunhild Carling Jazzvarité

Om ni får möjlighet att nån gång gå och se Gunhild Carling & Big Band Jazzvarité - gör't!
Swingjazz, Harlem Hotshots lindy hop dancers, akrobatik och framförallt Gunhild själv: en trombonista och jazzsångerska av rang.