Tisdag

Engelsk Nytol, somna sött, vakna av väckarklockan halv sju. Frukost tio i åtta, utcheckning två minuter i åtta, bussavgång fem över. Lilla bouclédräkten på. Besök på Sharps fabrik utanför Nagoya. LCD-teknik i gigantformat, största platt-TV'n i produktion 105 tum. Fjärrstyrd guide som inte kunde svara på några frågor utanför den hårt censurerade mallen. Sedan en avstickare, jag och kollegan Chris med guide, tåg ut på landsbygden, taxi ännu längre ut. Pang, dök det upp ett landat rymdskepp och vårt besök på CTI (Climate Technology Initiative) var på riktigt. Inga rymdgubbar utan fyra japaner i chefsposition och en sekreterare. Först artighetsritual med grönt te i mottagningsrummet, sedan ömsesidiga presentationer och presentutdelning. Expresståg till Tokyo. Wow. WOW. Vilken. Stad. Incheck på ANA Intercontinental. Gigantiskt skyscraperhotell i ambassadkvarteren Roppongi. Mitt rum har en fantastiskt utsikt från artonde våningen. Minibaren är to die for. Det finns flera restauranger och barer på flera olika plan. Jag och kollegan svidade om på tio minuter och hoppade djärvt på tunnelbanan och tog os till "kameradistrikten". Att shoppa i Tokyo är en vetenskap - alla kategorier av prylar har egna distrikt. I kameradistrikten finns sålunda enbart affär efter affär me kameror. Shoppade enligt makens önskemål, objektiv och minnekort, samt en liten kompaktis för vardagsbruk. Avslutade med en New York och Bellini i vår egen skybar på 36:e våningen. Nu är klockan tio över ett på natten och jag säger over and out för idag. Imorgon serious visit på ministeriet.


Besöket på ICETT, CTI


Dagens bentolåda på tåget


Jag äter lunch på tåget med sovande japan


En fullpackad T-bana i rusning, kollegan Chris i hörnet.


Lite av dagens shopping (objektiv, minneskort, batteri, kompaktis)


Champagnedrink i skybaren

A room with a view

A room with a view

Kaffepaus - välj rätt

Kaffepaus - välj rätt

Måndag

Sov som en sten på ömma moderns medskickade sömnpiller (förmodligen receptbelagt skånskt knark), åt en slags internationell frukost så gott efterliknad västvärldens som japanerna förmår, greppade sedan det lilla gratisparaflaxet och gav mig ut tillsammans med gruppen för tågfärd till Osaka och besök hos en business incubator. Lunch på traditionellt golvsittande japanskt hak, bentolåda. Tåg tillbaka, tunnelbana till Kyocera, ett intressant och fascinerande företag som tillverkar allt från solceller till olika saker i keramiska material samt artificiella ädelstenar. Wrap-up meeting på hotellet, ombyte från lilla svarta dräkten till jeans och sneakers och rusa ut på stan. Middag på japansk grillresto, öl och bläckfisk. Avslutade med en single malt och chokladkaka i hotellbaren "The Library". Servitrisen frågade om jag ville ha vatten till whiskyn. 'Hai, domo', svarade jag och fick ett dricksglas till brädden fyllt med vatten och is, samt smaksatt med tre centiliter dyrbar single malt. Intressant. Nu blogg och godnatt, imorgon ska vi vara utcheckade och klara 08.00 sharp för att åka till... just det, Sharp. Och vidare till Tokyo.



Jag och Elin (teknisk attaché på Ambassaden) skyndar över gatan.



Lunchens fina bentolåda.



Jag mumsar grillad bläckfisk med sugkopparna kvar.

Bläckfisk och öl

Bläckfisk och öl

Lost i tunnelbanan

Lost i tunnelbanan

Söndagsspektakel

Teceremonin var kul - visp av grönt pulver i fesljummet vatten, vrid medurs tre nittiogradsvarv, torka av tummen med speciell duk, ät två söta oblat, drick ur ditt nässelsoppsliknande te i exakt tre och en halv klunk, sörpla högljutt vid sista halvklunken. Klart.

Taxi med hjärttaxi eller klövertaxi* till liten gatan by the river. Traditionell sjurätters japansk middag, sittade i lotusställning på golv. Råa ål-ägg på sojabönspudding och makrillslem hörde till de mer oaptitliga rätterna, sashimi på klarröd tonfisk och äkta yakiniku till de mer kulinariska. Fri öl och vin och saké i exakt en och en halv timme. Vit persikokaka och grönt te som avslutning.

Alla är mer eller mindre helt jetlaggade och yra.
Själv hoppas jag på en god natts sömn, on the lady floor...


*(Klövertaxi är taxibilar med en grön klöversymbol på taket. Av tiotusen taxibilar är endast fyra stycken "fyrklövrar", övriga är treklövrar. Några i vårt sällskap åkte med en fyrklöver vilket betyder extra tur och lycka. Jag väljer att tolka det som ett gott omen.)

Lost in translation

Jo, jag fick en karta. Över stan.
Lost in translation?

Framme!

Fyra ordentliga panikattacker och många gråtiga pussar och kramar senare,
befinner jag mig alltså tillslut i Kyoto, Japan.
Jag börjar fortfarande böla om jag tänker på familjen.
Har varit på resande fot sedan kl 11 lördags morse, här klockan nu 15.05 lokal tid.
Jag har sovit fläckvis, på flyg, på två olika tåg. Min kropp och min hjärna är slut efter all adrenalin kroppen pumpat runt, all anspänning. Just nu känns det ok.
Jag blev så lättad när det bara funkade direkt att koppla upp datorn!
Har just checkat in på Hotel Monterey, jag bor på "Ladies Floor", tolfte våningen. Förstaklasshotell. Det känns skönt.
Kvart över fyra ska vi samlas och gå på japansk traditionell teceremoni.

Tågskylt i Tokyo, shinkansen mot Kyoto

Lunchlåda på tåget

Mitt rum på Hotel Monterey

Hårfärg: helt okej!

Hårfärg: helt okej!

Fredagsnojj

Ka-ka-ka-ka.
Adapter. Jordad. För datorn.
Näsdroppar! Måste. På flyget.
Växla till yen. Maken fixar. Så jag slipper det på Arlanda.
Ladda ner musik till Ipoden. Och bilder på barnen.
Hämta upp stora resväskan. Så sällan jag använder den nuförtiden.
Maila, jobba lite mellan varven.
Hm.
Lunch med en av mina äldsta och bästa vänner. Skönt. Tryggt.
Myskväll med familjen hoppas jag.

Idag är det torsdag

Och på torsdagar får man dricka Vodka Gimlet om man är ensam hemma och barnen somnat och det är Idol 2008 på TV och man behöver något lätt ångestdämpande.

Sådetså.

Skilda världar 4

Varför kommer jag hem med två slinkiga trasor från Zara för 249:-, (desperat inför resanköp)varav den ena är felsydd och måste bytas, medan maken kommer hem med värsta glassiga hänggarderoben i glossig bag innehållande två splajdans FilippaK-kostymer av senaste snitt? Dom bara råkade ha tioårsjubileum på herr och vips tjugo procent på allt i tre dagar.

När det var JAG som behövde en silvergrå dräkt. Och Tigervarianten jag spanat in kostar mer än jag kan försvara. Bara kavajen går loss på över tre lakan. Och så måste man ha braxor och kjol. Nästan sex loppalubas totalt. Nä, jag tror inte det va.

Jag tror att jag istället går och köper mig en jävla polyesterklänning i fel färg på Zara, för 249:-, det är vad jag tror. Yippieyey!

Kaffe ute i Gamla Stan

Kaffe ute i Gamla Stan

Kanariefågel

Jag är en smula dumsnål. Mot mig själv. Tänker att om man är lite svagsynt och inte tittar så noga så gör det inget om det inte är perfekt. Vem bryr sig liksom.

Med långa men upprepade mellanrum får jag nämligen för mig att färga håret.
Och dryga tusenlappen på salong, plus den ofta långa väntetiden, gör att jag oftast gör det själv.
Med varierande resultat. Mina vänner kan vittna om diverse käcka kulörer, och en kille frågade en gång på engelska om jag kom från Polen. (Förstod aldrig vad han menade med det...)

På Åhléns idag vid köp av reseförpackningar av diverse necessiteter inför resa, slank det även ner en förpackning L'Oréal Silverblonde. Vid kassan frågar den tuggummituggande sönderblonderade lilla slinkan om jag var "säker på färgen". JA, sade jag surt.

Nu ligger den där.
Förpackningen med medlet som utlovar silverglans till mitt råttfärgade höstsvenska svall.
Mot allt bättre vetande och egen erfarenhet vet jag att jag strax kommer att placera denna giftga gegga i hårbotten och svidande genomlida en transformation till kanariefågel.

Vi syns i trädtopparna!

Onsdagsgymnastik

Knut går på gymnastik på onsdagarna.
Fyra gymnaster tar sig an barngrupperna om tio barn, och det är fantastiskt att se.
Varje gång börjar dom med en samling, upprop och sång.
Sedan gör dom en redskapsbana på ett särskilt tema: djungel, trollskog, havet osv.
Och så får barnen vara djur, trollungar eller fiskar som ska ta sig igenom banan.
Det är balansgång på ribba, kullerbyttor, klätterövningar och rätt avancerade hopp på sviktbräda.

Knut fullkomligt älskar gymnastiken.
Det är så himla roligt att se hans påtagliga entusiasm, och smygspana genom dörrpringan på när min unge balanserar koncentrerat med pannan i veck, väntar på sin tur och gör storslagna kullerbyttor.

Det bästa av allt är att gympan ligger i skolbyggnaden precis brevid dagis.
Lagom avstånd för en efterdagisaktivitet.

Små stunder av sällhet

Solen skiner, jag kör ett inre mantra.
Har diskat av tio saker av min nedklottrade ToDo-lista.
Imorgon ska jag in på snabbt avstämningsmöte, sedan ta långlunch i solen med finaste mannen.
En bättre coach kan jag inte få. Lugn, positiv, glad och trygg. Och snygg.

"Jag är glad, lugn och känner mig trygg."

Gungfly

Min man föreslog att han och barnen skjutsar mig till Arlanda på lördag. Så kan dom vinka av mig och sedan ta en fika och titta på alla flygplan som landar och lyfter.
Jag nickar men får frossa och ont i magen.

Jag vet helt enkelt inte om jag klarar det.

Nu börjar ångesten komma krypande. Fingrarna domnar och overklighetskänslan gör att marken under mig gungar en smula. Jag har varit här förut. I det svarta hålet.

Min skräck för att den fantastiska Japanresa som jag planerat för ett drygt halvår
istället ska bli ett helvete av ångest.
För att jag periodvis lider av dessa maghisnande panikångestluftgropar. För att om jag hamnar där finns det ingenting som hjälper.

Färdigopererad!

Färdigopererad!

Inte skära, bara rispa...

Imorgon bitti, tio över åtta, ska jag underkasta mig en liten operation.
Två födelsemärken på magen ska väck, ett ska skäras bort och det andra ska stansas.
Min noja för leverfläckar ett direkt arv från min mor, i kombo med att min far haft hudcancer.

Sen ska jag på avdelningsmöte. Hoppas det inte blöder genom blusen.

En liiiiten stund bara

Sjuttio illröda email och sju att-åtgärda-meddelanden på mobilsvar.
En hel mind-map med ToDo's.
Och ändå kan jag inget annat just i denna stund än att tänka på min fina familj, blogga lite, och oroa mig inför min nästa resa på lördag. Ångest, ångest över ångesten itself.

Vårt andra hem

Heta nätter var korrekt. Vi har haft en kanonsemester, ingen ville åka hem. Carla ville stanna hos "Nesson!", Knut var i extas, värmeälskare som han är. Och föräldrarna upplevde för första gången ever hur det är att vara fyra närvarande vuxna på två barn. Lyx. Fullkomligt ljuvligt.

Staden Alzira en halvtimma från Valencia, med en vacker medeltida stadskärna, massor av butiker och restauranger och med strand och storstad inom räckhåll. Två sovrum och ett badrum fick vi disponera, och farfar Nelson lagade sina paradrätter varje dag. Knut fick gå med och handla pan hos bagaren, blev tillstoppad färska kringlor och godis. Överlycklig. Carla släppte inte farfars hand på i princip hela tiden.

Vi drack kall öl på balkongen, strosade runt i ett siestastängt Alzira, åkte till Valencia och åt paella och tittade på överdådig arkitektur, spanade in finfina kläder, njöt av värmen.
Åkte till stranden, åt glass, badade i ett ljummet Medelhav, kollade in alla ur-äpplen.

Jag kan förstå att det är lätt(are) att leva i ett sådant klimat.
Och det känns som en ljusglimt i vårt annars ganska ensamma släktmörker att vi fått ett "andra hem" att åka tillbaka till när andan och lusten faller på. Avkoppling och avlastning i ordens rätta bemärkelse.

Hemma!

Hemma!

Sista doppet. Caramba!!!

God natt!

God natt!

Barnkläder to die for

Barnkläder to die for

GI?

GI?

Studie i spanskt kakel

Studie i spanskt kakel

Una cerveza, por favor

Una cerveza, por favor

Trettiogradig hetta

Trettiogradig hetta

Valencia

Valencia

Spansk anspråkslöshet

Spansk anspråkslöshet

Lunch!

Lunch!

Nä, bara en dag på stranden

Nä, bara en dag på stranden

Äntligen i Alzida!

Äntligen i Alzida!

Spännande

Spännande

Sonen packar...

Sonen packar...

Heta nätter kastanjetter

Om tre timmar drar vi till Valencia.
Eller åtminstone, påbörjar resan som utgår från snikflygplatsen i Skavsta.
Ska hälsa på tokfarfar Nelson.

Ser fram emot en liten miniresa hela familjen. September har varit en hektisk jobbmånad, och den är inte slut än. Nu lämnar jag datorn för några dagar, men lovar att uppdatera med bilder från ett - förhoppningsvis - lite varmare Spanien.

Skrattar bäst som skrattar sist

Om det nu var nån som blev lite avis.
Så kan jag meddela att jag sov som en kratta; vaknade halv fyra efter en mardröm om en torterad tupp, hade hjärtklappning och vargtimmesångest och vred mig som en plågad mask på en krok i tre timmar. Gick slutligen upp klockan sju, trött som en gris.

Det här händer mig ibland. Inte varje gång, men ganska ofta när jag sover på annan ort. Urjobbigt. Och orättvist, när man nu får chansen att sova ostört.

Kvällens Menuett!

Pallar ni?

Pilgrimsmussle"korv", halv grillad havskräfta med grön ärtpuré och saffransrisotto
Majskycklingbröst med karljohansvampstubbe, kronärtskockshjärtan och timjanssky
Creme Catalane med citrusfrukter och hemgjord vaniljglass med krokant

Jobbe..?

Konferens hela dagen. Sekelskiftesvilla längst ut på Ön.
(Fri utsikt till f.d (?)hemmamorsenästet.)

Start 09.30 med nybakade majsmuffins och färskost, kaffe.
Sen ett pass verksamhetsplanering.
Tvårätters lunch på punschverandan med utsikt över vattnet.
Tre timmars lekfulla teambuildingaktiviteter.
Kaffe och björnbärsmoussetårta.
Kort pass med verksamhetsplanering.

Nu varm dusch, ombyte och glida ner i baren. Senare trerätters middag, vin.
Krypa ner mellan svala lakan. Sova ostört hela natten.
Frukostbuffé.

Jag gillar att jobba.

Nästa planeringsresa går till Paris.

På konferens

På konferens

När Tjockalocka kom till stan

Och just det ja.
Hur hamnade jag här, egentligen?

Slump. Eller kanske inte. Vad vet man.
Det började när vi i slutet av år 1998 planerade vår flytt till Stockholm och lade vi ut vår fina tvåa på Fredsgatan i Lund på bytesannons. Den som nappade var en juridikstuderande som ville plugga en termin i Lund. Hon hade en etta högst upp på Skeppargatan 77. Så blev det. En råkall, mörk januaridag kom jag med tåget till Stockholm, bytte till T-bana, röd linje mot Mörby C, hoppade av vid Stadion och hade inte en susning om vilken uppgång som ledde hem.

Vi bodde på Skeppargatan i fyra månader och det måste ha satt spår, trots att jag under denna tid mådde riktigt risigt, ville flytta hem och längtade efter Skåne så att hjärtat värke. För efter sedermera tre månader på Kungsholmen, två månader i Sibirien och fyra år på Norrmalm, så valde vi, när vi slutligen gav oss in på bostadsmarknaden, att köpa en tvåa på parallellgatan till den där vi begynte vårt äventyr.

Så var det och nu får vi, som framgått, svår ångest och andnöd när vi tvingas snudda vid tanken att inte kunna bo kvar just här, för evigt.

Sanningen om Överklassen på Öfvre

Det var ju varit en del snack om överheter och översitteri. Rikt folk och gliringar om klass och demografi på Östermalm. Bara namnet på stadsdelen får somliga att gå i taket av indignation.

Och verkligheten? Jo, jag tänkte jag skulle berätta lite om den. Om dom vi känner, umgås med, bekantas bekanta. Dom flesta är helt vanliga människor. Många bor i hyresrätt (Visste du att: hälften av lägenheterna på Östermalm är hyreslägenheter), andra bor i bostadsrätt, treor eller max fyror. Någon är arbetslös, någon pluggar, en hel drös jobbar inom vården, någon är förskolelärare, en är optiker, ett par jurister, ekonomer, ingenjörer. Nån står i affär, en är väktare, någon jobbar på TV. Många har ingen bil alls, en del har en bil. Ytterst få har fler än så. Dom flesta storhandlar på Prisxtra, några åker ända till Sickla. Finhandlar gör man på Sabis. Barnen på Knuts och Carlas dagis har kläder från H&M, Lindex, PoP för det mesta. Få har märkeskläder. Inflyttade skåningar har oljerock och det finns gott om lite bättre secondhandbutiker. På sommaren tar folk sin engångsgrill och grillar korv och dricker boxvin i parken.

Sen finns det andra skikt också. Tanter i fotsid minkpäls och fjortisar med Guccisneakers. Men för det mesta är folk här som folk är mest. Förutom då att alkisarna spelar boule.

Frågor på det?

Nikotinfingrar

Men så var det den här lilla detaljen med att kärna ur femhundra plommon.

Förutom att det är jävligt tråkigt och tar sjukt lång tid så blir fingrarna dessutom alldeles gulbruna. Och det går inte bort. Och jag ska hålla två föredrag imorgon. Där jag gestikulerar. Och jag är alldeles brun och liksom sträv om alla fingrarna på högra handen. Ofräscht.

Herr Plommon

Vi fick flera kilo härliga plommon när vi var på besök i förorten igår.
Flera kilo.
Så nu har maken varit och handlat finfina glasburkar, jag handlade ingredienser, vi tog varsitt barnkalas, och kvällens teamwork består i att koka plommonchutney samt lägga in plommon i rom och konjak.

Idealiskt! Bo i stan men vara föremål för husägarvännernas generositet!

MUMS!

I have a dream

Amerikansk dansrestaurang. Middag vid runt bord, liten lampa med sammetsskärm, storbandsjazz i bakgrunden. I mitten cirkulärt dansgolv, parkett. Vid desserten spelas det upp till dans. Storband. Sinatra. Bennett. Aznavour. Blekrosa chiffon, svart sammet, pärlörhängen. Tångondulerade hår. Smala mustascher. Foxtrot.

Hade jag haft stålars skulle jag öppnat ett sådant ställe.

Det här med leggings

Jag tycker att Camilla Thulin har en poäng. Det här med tunika och leggings. En tunika är ingen klänning. Det är en tunika och bars förr till byxa. När nu det här med leggings är inne, verkar somliga tro att det är liktydigt med byxa. Men vad är egentligen skillnaden mellan leggings och en tjockare strumpbyxa? Vill man visa en strumpbyxeröv? Neej. Så varför vill man då visa en leggingsröv? Tunikan räcker ju oftast inte ner merän över halva skinkan. Jag är ingen moralist. Jag tycker bara det är fult med strumbyxerumpor. Vad tycker du?

Nä, lite kvällsmat bara

Nä, lite kvällsmat bara

Färdigt!

Färdigt!

Lördagsbak

Lördagsbak

Klasskillnad

På Östermalm spelar A-lagarna boule.
En del av dom kan knappt hålla balansen, men dom lyckas ta-mig-fan oftast med riktigt bra kast.
Det enda är att man ständigt är skitskraj för att få ett stålklot i nacken.

Pyssel

Jahaja, dagens smakis-skörd på Sabis bestod av lammfärsbiffar, renskavsgryta, ekologisk pasta med sås, japanska dumplings och snodda vindruvor (jag veeet att även en vindruva är stöld men vad göra när två ungar går bärsärk och behövs mutas).

Vi kom dock hem med allt annat än ovan nämnda, således bidde det surdegsbaguette, färska räkor, rökta räkor, långlagrad grevé, rostade saltade macadamianötter, en flaska Rose's lime, en grillad kyckling, en påse potatiskroketter, en färsk vitlök samt en sjukt stor påse med lösgodis. Till detta avnjöts en redan inhandlad Riesling.

Sen kan ni ju gissa vem som åt vad och varför.

Att vara barn mitt i stan...

Att vara barn mitt i stan...

Fredagens fix

Fredag! Sol ute, sol inne och hela den biten.

Provning av små tryffeltryfferade tryfflar lockar snart på lokala matglädjebutiken, enda sättet att få sonen från kompisarna och gungorna. Val av vino fino och kvällsnagg. Plan av helg, som inkluderar städ av egen skit, fika i fina förorten och barnkalajs.

Har en alldeles för kort kjol på mig, men det gör tydligen ingenting, säger Camilla Thulin. Jag har ju ben to die for... ;-)

Hade härlig solig lunch med finaste vännen J på Ristorante Italiano.

Saknas bara lite eurodisco och club hopping, men det görs lika bra hemifrån nuförtiden (står man i vårt badrum när unga grannen har fest så känns det som att vara med på förfesten, inklusive kräklukt och allt.)

Tillägg

Och himlars vad skönt man mår efter en halv flaska Shiraz!

Tullverket drar man inte vid näsan

Ha HAAA! Just klickat hem den.

Jackan to die for.

Provade först ut storlek och diskuterade för- och nackdelar med oljis på NK.
Sen är jag otrogen och köper den over seas. Min moral är nog inte särdeles hög.

Nu är jag pank och fågelfri men det skiter jag i för jag tänker ändå splasha ut på ett par stövlar också.
SÅDETSÅ.

Klar luft på östsidan

Nu känns allt mycket lättare.

Om det är för höstluftens klarhet och kyla,
eller för att jag diskar av punkt efter punkt på min Göra-lista,
ett jobbmässigt flow,
eller för att jag äntligen tagit tag i saker som jag dragit på länge,
och känt att jag blivit förstådd och sedd,
eller för att jag har en tillfällig vapenvila och kärleksfullt utbyte av blommiga brev med min mor.

Hur som helst, en frid mitt i all jobb- och dagisstress, har bosatt sig i solar plexus,
och jag vänder mitt ansikte mot solen.

Överheten säjer g'natt!

Nä, nu ska ers 'överhet' dudda, lägga sig i nymanglade lakan och läsa Sköna Hem och drömma sig bort bland sammetsmedaljonger och glasad sjöutsikt.

G'natt!

NK

Släntrade igenom NK på väg hem efter jobbet. Atmosfär. Genom den eleganta pappershandeln med exklusiva pennor, sorterade omslagspapper och härliga skrivböcker i dyrt skinn. Ner till bottenplan med porslin, dalahästar och små ljuvliga tryfflar. Upp via marmortrappan, hattar och sjalar, vackraste blommorna, dyraste kapporna. NK. Atmosfär.

Min barndoms NK låg i Malmö. På den tiden då mamma var glad, stark och självständig. När hon och jag var bästa vänner och gick på NK och handlade till skolstarten. Plisserade kjolar från NK Barn och strumpbyxor från Strump och feta krämer från Lancôme och dom härliga parfymdiskarna med tanter i vita rockar och för mycket rouge. Atmosfär. Blanka påsar och NK-märket på paketen.

NK i Malmö finns inte mer. Man gjorde om till en sorts galleria och det blev aldrig samma sak.

Facit

Två födelsemärken ska bort, ett skäras, ett stansas bort. Om två veckor.
Rumpnissen var ofarlig, nån slags fi...brom. Med skaft.
Utslagen ska utredas vid nästa tillfälle, lovad akuttid vid behov.
Salvor och medikamenter för de andra.
Och snällaste doktorn skrev ut små vita piller så att jag, om jag vill, kan sova gott på flygplanet.
En timme tog det. Aldrig har jag varit hos doktorn så länge och fokuserat på mej.

The Läkarbesök

Idag är det dax för Läkarbesöket. Jag har förberett mig och valt anständiga underbrallor, mentalt visionerat om situationen samt skrivit upp allt jag vill ha sagt på liten lapp. Det är mina femton minuter of fame hos Dr Maria, och jag har hunnit samla på mig en del.

Trumhinnekontroll, röda fjällande utslag, nån slags vuxenakne, olämpligt placerade födelsemärken, och en massa ångest.

Jag går väldigt sällan till läkaren, förutom med barnen, och de få gånger det gäller mig själv känner jag mig som en "bluff". Nä men sååå ont har jag inte tänker jag, och pang så spricker trumhinnan och hoppsan det skulle visst behandlas med antibiotika. Äsch, det är bara nåt jag ätit men ojsan hoppsan, det var visst en ovanlig parasit som bosatt sig i min mage. Jag är så himla rädd för att nån ska tro att jag är hypokondrisk. Varför vet jag inte. Och jag tror själv aldrig att det är nån större fara. Ofta är det maken som tvingar iväg mig.

Cable guy

Alltså, HUR kan det komma så stora kablar ut ur så små kroppar..?

Hjälpte tvååringen på toaletten i morse, och hon klämde fram en kabel värd en finsk byggjobbare. Hur fick den plats, inuti..?

Det här kommer jag fascineras av hela förmiddagen.

Tupperwaretanten goes Stepford!

Ååååkej. Nu har jag alldeles precis låvat att stå värdinna för ett HÅME PARTY.
Jag vet inte längre vad det är som händer med mig?
Jag måste vara alldeles från vettet.
Men sagt är sagt och innerst inne känns det lite kul och knasigt.
Att träda in en ny era. Hempartyeran.

Jag kommer naturligtvis att bära mitt prickiga förkläde och bjuda på banankaka ur Bundt-formen, te ur blommiga koppar samt macarons. Kanske ett glas sherry?

Hjärtligt välkomna den trettionde november!

Supersnajd

Snajdigt! Nu har jag fått nya visitkort, ena sidan på japanska, andra engelska, med alla mulliga svulliga titlar och allt. Jag kommer aldrig använda mina vanliga fisiga kort ever again. Ska bara hala fram dom hära utrikiska, där jag framstår som värsta högnivådjuret. Lalalala.

Åsiktsansvar utkräves härmed

Jag blir alltid fullkomligt fascinerad av det agg och den ilska som vi människor tillåter oss att hämningslöst ge oss hän åt när vi åtnjuter anonym immunitet.

Människor måste gå runt och bära på så mycket. Så mycket som aldrig får komma ut. För att vi är för fega för att stå för våra åsikter i dagsljus.

Men ordet är fritt och debatten får gärna slå höga vågor på Tjockalockas kaj i bloggosfären. Nu går det dock inte längre att kommentera anonymt.

Frågor på det?

Frågor på det?

Nattamad

Nattamad. En klassiker. Ägg å ansjovis.

Enough is enough

Nä. Nu går det inte längre.
Har varit utan städhjälp i tre månader och det går helt enkelt inte. NÄR ska man ha tid? Vi plockar, och tvättar, och viker, lagar mat och röjer i köket och kör högtryckstvätt av badrummet. Konstant. Allt det andra prioriteras inte. Vill hellre göra saker, umgås med barnen, träffa vänner, leka, skratta. Inte sura runt med mopp och dammtrasa varje ledig stund.

Så nu är det dags att ringa hit Gostbusters igen. For good.

Söndagspyssel

Söndagspyssel

Hjärnsläpp

Äh, fan. Nu har jag spenderat två timmar helt meningslöst surfande på små odränderade, takläckande torp, fem mil från civilisationen; sportstugor i furuonani med våningssängar i nålfiltsmatteklädda rum; bytes paradvåning à tvåhundrakvadrat på Öfvre mot villa med sjötomt i Djursholm samt lotsbostäder i söderlänets yttre arkipelag.

Nu går jag och lägger mig.

Lalalalördag

Lördag med finaste vännerna i Vallentuna, det var byfest i Rönninge by, klappa lamm och grisar, rida ponnys och äta grillad korv i duggregn. Åka traktor och köpa hemvirkade mössor.

Sen varmt, starkt kaffe och chokladbollar i mysiga radhuset, dockteater och saftkalas, låtsaslekar i pippiperuk. Prat om livet och ångesten och längtan till gemensamma resan i vinter. Persiko- och avokadosallad med valnötsvinagrett. Rosévin. Varma hallon, balsam för frusna själar.

Nu ska vi bara försöka enas om att släppa tankarna på den där ångestskapande lägenheten på andra sidan parken som följt oss sen slutet av sommaren. Det kommer att krävas vin. Och flera påsar Ahlgrens bilar.

Fredag

Sonen önskar sig kräftor och chokladkaka till middag.

Jag önskar mig en Barbour-jacka och en engelsk teservis.

Och så sitter det ett kackerlacksliknande djur på min lampa.

Det är nog dax att ta helg nu.

Andra sidan luren

Att prata med sina barn i telefon. Ingenting gör mig så tunnhudad och gråtig. Sonens lilla röst, frågorna och svaren som man måste vara insatt för att förstå innebörden av. Stolt berättande om dagen, komplimangerna som han alltid strör så frikostigt just per telefon.

Och dotterns exalterade tillrop i bakgrunden. Svar på helt andra frågor, sådana som finns inuti henne själv. Språkets lust och bubblande, ibland så mycket på en gång att det bara kommer ut gutturala läten. Men hennes läten. Den älskade lillas.

Att höra deras röster och vara på andra sidan.

Firmafest

Jag förstår inte varför jag alltid hamnar med en nyupphälld öl i handen klockan halv tolv när jag istället borde åkt direkt hem och lagt mig efter middag och tågresa.

Hela Arbetsplatsens Dag igår, bland apor och tigrar, stressdoktorer och PR-gubbar som skulle få oss motiverade och mysiga. Spexiga sångtävlingar och närproducerad klimatsmart mat. Stååårytelling är nya buzzwordet.

Och så blir man plötsligt femton igen. Smugglar ut vin i jackfickan, smygröker och hänger på för en "sista öl" bara för att ingen vill sluta pladdra.

"Mamma, varför är du så trött?" undrade sonen nollsjunollnoll medan Bobbisbyggar'n skrålade för full hals.

Vit tiger!

Vit tiger!

Reliiisparty

Nja.
Jag vet inte riktigt.
Bubblet var gott, och goodiebagen var välfylld (ekologiskt godis, biodynamiska cashewnötter, Family Living, en pocket av Klas Östergren från -78, Rexona deo woman, designade servietter, frikort på personlig träning 1 ggn på Nautilus samt vaxduksväska och femtio kronors rabatt hos en webbutik).

Christoffer Hiding var okej.
Vi drack mer vin, det var gott. Christoffer Hiding blev liksom bättre sen.

Kollektionen var... sådär. Lite som Meandi fast helt utan unisexet. Och där tycker jag att dom gjorde ett gigantiskt misstag. Varför göra coola kläder för barn men fega ur och könsmärka dom flesta?

Dom flesta tjejkläderna är gula och cerise och blå, samtliga med puffärm och rynk.
Dom flesta pojkkläderna är svarta, bruna och grå, raka och utan puff och rynk.

Jag hade kunnat tänka mig den orangea tischan till sonen, men den hade puffärm. Och visst kan pojkar ha puffärm, men varför ens skilja på plaggen, markera dom?

Kanske köper jag en babuschatop, kanske även en afrotischa. Jag vet inte. Först måste jag smälla i mig den extremt goda ekologiska lakritsen.

Softa bananer...

...eller "Såhär kan en jobbdag också se ut".

Idag jobbar jag på distans, dvs hemma. Både lämnar och hämtar på dagis.
Gick upp halv åtta, barnen satt då redan i soffan med välling och kollade på Charlie & Lola. Gott om tid för mys, snack och påklädning.

Lämnade två gummiklädda plaskungar på dagis vid nio.
Hem och på med Moccamastern.
Stor kopp kaffe med varm mjölk, Rix MorgonZoo på radion.
Börjar beta av mail och samtal.

Fyller på kaffe, byter kanal på radion. Skriver en rapport. Svarar på ett brev. Jobbar, med regnet strilande utanför mitt fönster. Hemma.

Tar bussen till lunch med gammal vän, vi äter thai och pratar om livet. Tar bussen tillbaka, sätter på espressomaskinen. Gör en liten bloggpaus (nu), innan jag ska göra mig en eftermiddagslatte och skriva rent anteckningar från möte på departementet.

Sedan blir det dagishämtning, gympa för sonen, hämtmat som maken står för och ikväll releaseparty med bubbel tillsammans med ett "utsketet äpplamos" senare ikväll.

Softa bananer.

Fjärrvärme och frikyla

Jag borde förmodligen intressera mig mer för energipolitik (som jag jobbar med) än familjepolitik (som jag intresserar mig för). Men så är det alltså inte.

Jag har uppenbarligen svårt att fatta en del saker. Kanske är det därför jag som är dum. Jag klarar helt enkelt inte att förstå det provocerande i att individualisera föräldraförsäkringen och på så vis återföra individens sanna valfrihet. Det torde ju även ligga i de liberalas intresse? Att knyta ledigheten till den eller de vårdnadshavare som barnet har, oberoende av familjekonstellation.

Grisknä

Jag tror att jag förvånade min kollega en smula idag,
han är omskolad kock och vi pratade mat.
Jag sa att jag föredrar grillat grisknä med surkål och pepparrot framför pasta frutti di mare vilken dag i veckan som helst.

Gör inte ni det?

Egentid

Gjutjärnspannan, smöret, gaslågan.
Frasiga, smöriga, äggstinna pannkakor.
Det luktar som i mormors kök.

Jag rullar ihop en i handen, doppar den i strösocker, blundar och njuter.



Senare ska jag rulla ihop dom med jordgubbssylt, packa tätt i Nicke Nyfiken-lådan.
Det är utflykt med Sjöhästarna imorgon.

En röd hermelin

I kölvattnet av "tokmoderaten" hittar jag även briljanta betraktelser.
Och även om min ambition aldrig varit att blogwise ta ställning politiskt - feminist kan man vara oavsett partifärg - så hamnar oundvikligen problematiseringen av en del jämställdhetsfrågor ändå på den politiska spelplanen.

Och när det gäller familjepolitiken kan jag för mitt liv inte hitta något enda försonande - och gudarna ska veta att jag försökt! - i det konservativa blåa familjelivs- och valfrihetsträsket.

Där är jag uppenbarligen en djupt mörkröd hermelin.

Monday, monday

Upp sex.
T-bana sjunollfem.
Tåg mot Kungsör sjutjufem.
Anländer Etuna åttatjufem.

Lämnar in bärbara på servicedesk nionollnoll.
Går och fikar med kollegorna niotrettio.
Sätter mig med kollega och fixar progress report niofemtio.
Får bärbara levererad, kopplar upp mig tiotrettio.

Bärbara still urfuckad, ringer servicedesk, kille kommer, tiofyrtio.
Kommer in på servern och mailen tiofemtio.
Fixar presentation till GD beslutsmöte, skriver ut rapport, elvatio.

Äter räkomelett på Fortet, elvatrettio.
Jagar ut på stan för att leta gummistövlar till sonen, tolvnollnoll.
Kommer tillbaka utan stövlar men med en strömadapter och en minimus, tolvtrettio.
Förbereder mig, plockar ihop papper och minnespinne och går ner till ledningsgruppen, tolvfemtiofem.

Kör min grej, trettonnollfem.
Har diskussion och svarar på frågor, klar trettontrettio.
Svarar på mail, skriver att-göra-lista för veckan, fjortonnollnoll.
Ringer samtal, mailar, dricker kaffe, blickar ut genom fönstret, fjortonfyrtiofem.

Packar ihop mina grejor, drar till tåget, fjortonfemtiofem.
Tar femtontåget, läser rapport och lyssnar på Ipod, framme sextonnollfem.
Tar tricken till Karlaplan, hemma sextonochtjugo.
Möts av två glada barn och en glad make, sexton trettio.

Äter middag under lätt kaos, sjuttonnollnoll.
Urballning av barn, sjuttonfemton.
Urballning av mamma, sjuttonsjutton.
Urballning av pappa, sjuttonarton.

*sedvanligt måndagskaos*

Bolibompa, artonnollnoll.

Sonen somnar i soffan med välling, nittonnollnoll.
Konverserar lätt förvirrat med dottern, dottern nattas, nittontjugo.
Maken sorterar tvätt och tvättar, nittonfyrtiofem.
Jag steker pannkakor till utflykt med dagis imorgon, tjugonollnoll.

Maken kopplar upp sig mot jobbet, tjugonolltvå.
Jag kopplar upp mig mot jobbet, och bloggen, tjugotjugo.

Etuna igen, längesen

Etuna igen, längesen