Enkönat föräldraskap 2

Här är ett sjukt bra inlägg om saken.

LÄS.

Prioriteringar

SvD är väl inte direkt känd för att publicera nyanserade artiklar på jämställdhetsområdet, men här är en intressant dissning av 'familjens egna val'. Malinka kommenterar kommentarerna på sedvanligt skarpsynt sätt.

Och det ÄR märkligt. Alla dessa bortförklaringar, främst av kvinnor (!), till varför barnets far inte kan/vill/måste/borde vara hemma, alternativt varför det är bäst/naturligast/fördelaktigast/en kroppslig rättighet att mamman däremot är hemma hela tiden. Kvinnor som normaliserar, internaliserar, slätar över, blundar? Män som inte ifrågasätter sakernas tillstånd, inte orkar, inte vågar, inte vill?

Dagis, Mammor och Pappor

Men for God's sake.
En fotbollsfru som bloggar för Aftonbladet håller med en 'moderatkäring' om att barn går på tok för långa dagar på dagis. Dagispersonalen tycker tydligen synd om våra barn. Och barnen vi pratar om går tydligen på dagis från sex på morgonen till sex på kvällen. Och kommentarerna låter inte vänta på sig. Indignerade Mammor skickar onda ögat på alla usla föräldrar (läs: mammor) som inte hämtar sina barn senast tre. För "VARFÖR skaffar man barn om man inte vill VAARA med dom???!?" och "HUUUR kan man prioriterar ett sketet jobb framför barnen???!?". Alltid dessa indignerade polyexklamationer.

Sonja bloggar som vanligt briljant om det hela. Och ställer sig snarare motsatta frågan: Hur kan så många klara att ha så korta dagar för barnen. Sista barnet (ett!) hämtas typ halv fem. Jag ansluter mig till denna undran, för samma gäller för våra barns dagis. De trenne avdelningarna bli en enda yttepytteavdelning klockan fyra, för då finns bara nåt i stil med tre barn kvar.

MEN vänta lite nu...

Here we go again, och hela den biten.

För, det är ju enbart och allena Mammorna som kommenterar indignerat. Det är Mammor, "Mommishar", som tar sig rätten att tala om för andra mammor hur usla dom är om dom inte prioriterar barnen framför jobbet. Och man undrar, man undrar verkligen, om dom ställer samma krav på sina egna män, på sina egna barns pappor? För här snackar vi om samma Mammor som kör mantrat "Varje familj sitt val" när man andas delad föräldraförsäkring. Samma Mammor som börjar babbla makens oumbärlighet och ekonomisk ruin om pappan skulle "tvingas" vara hemma.

Det är då jag börjar må illa.

En röd hermelin

I kölvattnet av "tokmoderaten" hittar jag även briljanta betraktelser.
Och även om min ambition aldrig varit att blogwise ta ställning politiskt - feminist kan man vara oavsett partifärg - så hamnar oundvikligen problematiseringen av en del jämställdhetsfrågor ändå på den politiska spelplanen.

Och när det gäller familjepolitiken kan jag för mitt liv inte hitta något enda försonande - och gudarna ska veta att jag försökt! - i det konservativa blåa familjelivs- och valfrihetsträsket.

Där är jag uppenbarligen en djupt mörkröd hermelin.