Spektakelhelg

Inledde min bisarra helg med att efter en halvtimme i kö på indiska viseringskontoret upptäcka att jag plockat med sexåringens pass istället för mitt eget. Förirrande mig sen i ren frustration ner i blått tunnelbanesystem och svor hela vägen upp till det röda.

Fick veta att noshörningsfarfar anländer med flyg inatt (pga generalstrejk i Spanien) och ska slagga över några timmar - med fru. Vilket ju i vanliga fall hade varit lugnt men nu blir en smula bisarrt med frystoa och luftslussar i dammig plast och inget annat att sova på än en barnmadrass i tre delar.

Sen kommer Ecce Homo-fotografen och kör ett fotoshoot på dottern iklädd Spidermankostym till ett jämställdhetsfotoprojekt.

Slutligen ska vi rengöra och återlämna en trogen frystoa, packa alla necessiteter och förflytta hela familjen några kvarter norrut till tant Gunnis etta där vi ska husera närmsta två, tre veckorna medan bygg-Freddan river holken och murar upp den igen.

Veckans Najs och bajs

Mysigt att träffa kusinen i Norge (även om jag - lessen mina norska läsare... - tycker att Norge är ett skitdyrt U-land),
ännu mysigare att träffa gourmetdagisvännerna för sommaren belägna på fantastisk udde nära Bengtsfors, och slutligen helt fantastiskt att träffa dagisbästisarna med nytillskottet nära Malmköping.
Najs helt enkelt.

Mindre mysigt att komma hem och få vykort från Modern. Fick veta att jag är elak och illvillig och skickar hycklande email till hennes väninna. (Eposten ifråga ett vänligt svar på väninnans meddelande om var min far befinner sig efter det att min mor på eget bevåg flyttat honom till nytt boende nära sig.)
Bajs, kan man säga.

Särskilt som vi just i bilen hem bestämde oss för att flyga ner och hälsa på dom.

Världens sötaste kusiner!

Den ena just fyllda fyra, den andra en knapp vecka gammal.
Herregud vad små dom är! Och världens sötaste förstås.
Och solen strålar in som vore det Jesusbarnet självt!

Mellanbältesturné

Imorgon drar vi vidare på tur.
Först kör vi forden till Olso för att hälsa första kusinen välkommen till världen!
Sen kör vi tillbaka mot Dalsland och stannar över hos goda vänner med smak för ankfett och drycker som jäser malolaktiskt.
Slutligen stopp i Sörmland för ännu en bäbisankomst och återseende av kära vänner. Kanske en härligt renande bastu och kaffeost?

Tur att mamman ilat och köpt bärbara DVD's till forden, INKLUSIVE hörlurar och film för åtminstone fyra timmar bilresa. Hoppas slippa avgrundsvrålen och bärsärkagången.

En fredag mellan halv fyra och åtta

Skulle fått sedan länge efterlängtat fasterbesök idag och över helgen, men faster med pojkvän ringde förtvivlade i eftermiddags och hade missat flyget.
Tråkigt för dom, som förlorar sina pengar och resan, och tråkigt för oss som inte får träffa dom den här gången heller.
Och sen biter jag mig hårt i tungan.

Istället blev det följande lilla spontana men för en gångs skull - helt utan breakdowns - lyckade familjeutflykt:

Atomium från världsutställningen 1958

Utsikt från en atomkärna

Nödutgång

Coooolt tycker dottern.

Sen bordsmald råbiff & en Leffe på S:t Huberts

Vårt andra hem

Heta nätter var korrekt. Vi har haft en kanonsemester, ingen ville åka hem. Carla ville stanna hos "Nesson!", Knut var i extas, värmeälskare som han är. Och föräldrarna upplevde för första gången ever hur det är att vara fyra närvarande vuxna på två barn. Lyx. Fullkomligt ljuvligt.

Staden Alzira en halvtimma från Valencia, med en vacker medeltida stadskärna, massor av butiker och restauranger och med strand och storstad inom räckhåll. Två sovrum och ett badrum fick vi disponera, och farfar Nelson lagade sina paradrätter varje dag. Knut fick gå med och handla pan hos bagaren, blev tillstoppad färska kringlor och godis. Överlycklig. Carla släppte inte farfars hand på i princip hela tiden.

Vi drack kall öl på balkongen, strosade runt i ett siestastängt Alzira, åkte till Valencia och åt paella och tittade på överdådig arkitektur, spanade in finfina kläder, njöt av värmen.
Åkte till stranden, åt glass, badade i ett ljummet Medelhav, kollade in alla ur-äpplen.

Jag kan förstå att det är lätt(are) att leva i ett sådant klimat.
Och det känns som en ljusglimt i vårt annars ganska ensamma släktmörker att vi fått ett "andra hem" att åka tillbaka till när andan och lusten faller på. Avkoppling och avlastning i ordens rätta bemärkelse.