...eller "Såhär kan en jobbdag också se ut".
Idag jobbar jag på distans, dvs hemma. Både lämnar och hämtar på dagis.
Gick upp halv åtta, barnen satt då redan i soffan med välling och kollade på Charlie & Lola. Gott om tid för mys, snack och påklädning.
Lämnade två gummiklädda plaskungar på dagis vid nio.
Hem och på med Moccamastern.
Stor kopp kaffe med varm mjölk, Rix MorgonZoo på radion.
Börjar beta av mail och samtal.
Fyller på kaffe, byter kanal på radion. Skriver en rapport. Svarar på ett brev. Jobbar, med regnet strilande utanför mitt fönster. Hemma.
Tar bussen till lunch med gammal vän, vi äter thai och pratar om livet. Tar bussen tillbaka, sätter på espressomaskinen. Gör en liten bloggpaus (nu), innan jag ska göra mig en eftermiddagslatte och skriva rent anteckningar från möte på departementet.
Sedan blir det dagishämtning, gympa för sonen, hämtmat som maken står för och ikväll releaseparty med bubbel tillsammans med ett "utsketet äpplamos" senare ikväll.
Softa bananer.
4 kommentarer:
Jaså? Ingen hysterisk karriärism hos dig heller idag då? ;)
Näpp! Rätt sällan faktiskt.
Märkligt bara hur pappor "kommer undan" snacket om hysterisk karriärism. Dom verkar varken vara hysteriska eller karriärister för att dom väljer att jobba heltid när barnen är små. För dom räcker det att göra sitt "bästa" i form av kvalitetstid, ett begrepp som uppenbarligen inte existerar om man är kvinna.
Allt enligt bloggen jag just kom från...
Inte lät det lika glamouröst som min dag med handledning vid köksbordet och blomkålssoppa till middag...
Och att göra sitt bästa räcker gott oavsett om man är kvinna eller man även om inte alla håller med.
Vad ska man säga...
Vissa dagar är livet bara en perfekt plattläns med solen i akterspegeln!
(själv bjöds jag på finlunch i Ö-hallen av blivande arbetsgivaren...)
Skicka en kommentar