Nu känns allt mycket lättare.
Om det är för höstluftens klarhet och kyla,
eller för att jag diskar av punkt efter punkt på min Göra-lista,
ett jobbmässigt flow,
eller för att jag äntligen tagit tag i saker som jag dragit på länge,
och känt att jag blivit förstådd och sedd,
eller för att jag har en tillfällig vapenvila och kärleksfullt utbyte av blommiga brev med min mor.
Hur som helst, en frid mitt i all jobb- och dagisstress, har bosatt sig i solar plexus,
och jag vänder mitt ansikte mot solen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar