Fyra plus

Klarblå himmel, strålande sol, isande kallt, och jag blir plötsligt seriöst sugen på att flytta till Abu Dhabi.

G'natt!

Det skulle blivit en drink, men det bidde tretimmars maratongnäll och ett tidigt sänggående.
G'natt!

Herr Plommon

Vi fick flera kilo härliga plommon när vi var på besök i förorten igår.
Flera kilo.
Så nu har maken varit och handlat finfina glasburkar, jag handlade ingredienser, vi tog varsitt barnkalas, och kvällens teamwork består i att koka plommonchutney samt lägga in plommon i rom och konjak.

Idealiskt! Bo i stan men vara föremål för husägarvännernas generositet!

MUMS!

Höstambitioner

Varje höst vill jag så mycket.
När kurskatalogerna dimper ner slänger jag inte en enda.
Jag lusläser dom och frossar bitterljuvt i de mest obskyra kursbeskrivningar.
Ofta så blir det ingenting. Jag tycker inte att jag hinner. Jag hatar egentligen att binda upp mig på en särskild tid varje vecka. Och nu börjar så smått storebror få veckoaktiviteter som tar tid.

Men denna höst vill jag verkligen ta upp mitt silversmide igen, en hobby jag verkligen älskar. Och surdegskursen på Saltå förstås. Den är bra, för den är bara två dagar.

Sen hade jag velat ta upp franskan, lära mig spanska, ta upp skrivandet, målandet, börja sy, tova i ull, karva i läder, glasera en mutter, grensla en kopp... Nä, nu spårade jag ur. Igen.

Roll-on i rutan

Mia och Klara - världens just nu roligaste på TV.
Så sjukt bra!

Missa inte - och om du missar - kolla in avsnitten på svt.se

En av karaktärerna heter Tabita:
"Tabita är trash-morsan från Karlskoga som har tre barn med tre olika pappor. Under sina A-kasseperioder jobbar hon hemma som tattuerare. Trots att hon nästan alltid avleder barnens tjat med isglass, drar hem nya karlar varje natt och låter ungarna äta framför tv:n tycker hon själv att hon är världens bästa mamma."

Min pappas poem

Min far skrev i sin ungdom en fin liten dikt. Han reciterade den för mig när jag var liten.
Och jag har aldrig glömt den. Det finns något tryggt i den.
Aldrig tidigare nedtecknad. Aldrig förut publicerad. Jag ger er en liten skatt.

Regnets trista melodi,

spelar på min ruta.

Vemodet som är däri,

knappast går att muta.

I en lyktas karga sken,

står en skald och tänker.

Regnet droppar från var gren,

Gatans asfalt blänker.

(Börge Nielsen)