Söndagsångest kan vara relativ

Bra att jag kommit över vårvinterns ålderskris/nojja/ångest, och inte funderar lika mycket i destruktiva banor. Men som alltid inför långresor; lika delar kittlande förväntan och avgrundsdjup dödsångest. Packar ner både highhealsen och Ataraxen, beroende på mood.
Program från UD damp ner idag. Ingen direkt glamour över morgnar som börjar 05:45 med "simple breakfast in the bus" och slutar 20:00 med "dinner reception". Inget vidare glamouröst heller i att sitta elva timmar inkämd i mitten mellan två främlingar på ett plan över halva jordklotet.

Skönt att barnen (sonen) varit ett stycke sammet hela helgen, så att moderns uppdämda behov av kärleksbevis gentemot densamme kunnat emottas utan repulsion.

Sista veckan innan semester.
För mig en galen vecka i luften och på andra sidan jorden.
För dom andra sista veckan av invanda hjulspår och nedvarvning.

Mellan midsommar och semester...

...kommer en plötslig Japanresa.
Bokade finally imorse, sista platsen på flyget mellan Kastrup och Narita.
Två heldagar resa och tre dagar möten.
Jag kommer vara en levande hjärncellscentrifug upon hemkomst.

För den goda saken. Hur kan vi hjälpa Japan att återuppbygga sina katastrofdrabbade områden på ett hållbart sätt?

Packar mammas kappsäck igen och stålsätter hjärtat.

Hemresa

Noll sex trettio, lätt knackning på dörren.
In rullas litet bord, vit duk, silverbricka, nystruken Herald Tribune.
Nyrörd äggröra, nybakad croissant.
En hel kanna med svart kaffe.
Room service sista morgonen.

Framför mig två plus elva plus två plus en timmes resa hem.

Fredag

Fredag, sovmorgon. Omelette på minuten, knaperstekt bacon, waffles med lönnsirap, danish pastry, croissanter, färskpressad juice, kaffe.
Möte på Ambassaden fram till lunch. Efter lunch gjorde jag och kollega veckans första utbrytning - när de andra satt i seminarium tog vi en bulle till Ginzakvarteren, slängde oss in i fyravåningsleksakspalatset Toy Park och spenderade en och en halv timme med att handla leksaker till våra respektive barn.
Vandrade sedan förbi H&M's nya flaggskeppsbutik med trehundrameterskö utanför, och spanade in geishor. Bulle till hotellet, fem minuter för att lämpa av inköp, mötesplats Champagnebaren för en snabb recap innan åter dags för Ambassaden och den "reception" med svensk mat och mingel som vankades för japanerna och vår delegation efter seminariet. Därefter sushi på rullbandsrestaurang, dessert i skybar och nu in på rummet för att börja packa. Har beställt upp roomservice för frukosten imorgon, flygbussen går 07:30. Jag ger er några bilder. Missa dessutom för hela världen mitt fantastiska framträdande i karaoken i inlägget nedan...

Delar av delegationen på Panasonic - kolla skylten ovanför oss...


Singapore Sling i skybar


Torsdagskvällens sushibesök


H&M's flaggskeppsbutik, checka kön!


Två Geishor på väg till jobbet


Rullbandssushi med tunnfilmssolcellskillarna


Rullbandet med tallrikar

I will survive!

På begäran, helt utan hämningar, här kommer min insats på Lovenet, karaokebaren:

Torsdag

Wakie wakie, klockan ringer alldeles för tidigt för att ett på natten kvällen före ska kännas okej. Tåg till Odaiba, en konstgjord ö made of sopor. Besök på Panasonic Center, först högste chefen, sedan visning av teknisk guide. Panasonic EcoHouse, ett hus för 6,5 mille inklusive alla tekniska system, inklusive fyrtio olika badprogram, egen bränslecell (som energikälla), takträdgård, åtta plasmaskärmar varav en i flaggskeppsstorlek om 103 tum (!), massagetjur (!), mormorsrum (!!), och diverse andra spektakulära tekniska lösningar. Lunch på köpcentrum, all exclusive, sedan besök på Miraikan; Tokyos tekniska och vetenskapliga museum/exhibition. Världens första mänskliga robot (jättesöt) ser ni nedan när han springer, jordens temperaturskiftningar sedan förra sekelskiftet i gigantformat, rymdkapslar och massor mer. Champagne i Champagnebaren, bulle till Ginzadistriktet för exklusiv shopping, middag på genuint sushiställe, öl och whiskey på klassisk källarbar med trubadur och sist men inte minst, reflektion och eftertanke över en Singapore Sling i Skybaren på trettiosjätte, med utsikt över halva Tokyo. G'natt.

Lovenet

Kvart över tolv, nattetid.
Just hemkommen från kvällens övning; middag med businessman, japansk "bashi bashi" (koka grönsaker, sticky rice, tofu och tunna skivor nötkött i buljong) och,
OCH
ett helt fantastiskt karaoke-spektakel på LOVENET, en karaokesalong med hundra olika temarum för karaoke. Jag är hes efter att ha plockat fram värsta Teknis-rösten (på temat hellre skrål än skönsång) till 'Total Eclipse of the heart", "Last Christmas" och "Caramelldansen". Gubbarna och head of delegation trodde nog inte sina ögon när blondin-Audrey i stilettos började vråla "IT'S THE FINAAAL COUNTDOOOOOWN, badaBAABAA!" för full hals.
Men helt i japansk anda är allt man gör after work hours och under alkoholpåverkan helt som bortglömt nästa dag.

God natt!

Mellanlandning, onsdag 15:47

Tre av oss avvek från resten av gruppen idag för att besöka vår motsvarighet i Japan, NEDO samt motsvarigheten till SIDA's avdelning för miljö- och energiprojekt. Visitkortsceremonier, grönt te, "åååå" och "aaaa", presentutdelning (slipsar och dalahästar). Blev klara tidigare och fick som en skänk från ovan nu nästan två timmar fritt innan det är dags för middag med svensk affärsman i Japan, japansk middag (koka kål i buljong) och vidare till karaoke på speciellt ställe i temarum.

Schemat dessa dagar är så späckat att man knappt hinner kissa. Men det är fantastiskt. Det här kommer gå till historien som en av de bästa jobbresorna ever. Tokyo är så coolt. Allt är så välordnat, ambassaden har (på vår beställning) gjort ett helt otroligt program.

Nu ska jag slippa ur knytblusen och ta på frottéknickers, krypa ner i min King Size, lyssna på Carla Bruni och blunda. En kvart eller en timme. Jetlagen sitter som en konstant betonghatt i huvudet, slår till när man minst anar. Det bästa är egentligen att hålla ett högt tempo hela tiden.

Jag återkommer med bildbevis från kvällens begivenheter, kanske nån bild på Benen också...

Tisdag

Engelsk Nytol, somna sött, vakna av väckarklockan halv sju. Frukost tio i åtta, utcheckning två minuter i åtta, bussavgång fem över. Lilla bouclédräkten på. Besök på Sharps fabrik utanför Nagoya. LCD-teknik i gigantformat, största platt-TV'n i produktion 105 tum. Fjärrstyrd guide som inte kunde svara på några frågor utanför den hårt censurerade mallen. Sedan en avstickare, jag och kollegan Chris med guide, tåg ut på landsbygden, taxi ännu längre ut. Pang, dök det upp ett landat rymdskepp och vårt besök på CTI (Climate Technology Initiative) var på riktigt. Inga rymdgubbar utan fyra japaner i chefsposition och en sekreterare. Först artighetsritual med grönt te i mottagningsrummet, sedan ömsesidiga presentationer och presentutdelning. Expresståg till Tokyo. Wow. WOW. Vilken. Stad. Incheck på ANA Intercontinental. Gigantiskt skyscraperhotell i ambassadkvarteren Roppongi. Mitt rum har en fantastiskt utsikt från artonde våningen. Minibaren är to die for. Det finns flera restauranger och barer på flera olika plan. Jag och kollegan svidade om på tio minuter och hoppade djärvt på tunnelbanan och tog os till "kameradistrikten". Att shoppa i Tokyo är en vetenskap - alla kategorier av prylar har egna distrikt. I kameradistrikten finns sålunda enbart affär efter affär me kameror. Shoppade enligt makens önskemål, objektiv och minnekort, samt en liten kompaktis för vardagsbruk. Avslutade med en New York och Bellini i vår egen skybar på 36:e våningen. Nu är klockan tio över ett på natten och jag säger over and out för idag. Imorgon serious visit på ministeriet.


Besöket på ICETT, CTI


Dagens bentolåda på tåget


Jag äter lunch på tåget med sovande japan


En fullpackad T-bana i rusning, kollegan Chris i hörnet.


Lite av dagens shopping (objektiv, minneskort, batteri, kompaktis)


Champagnedrink i skybaren

Måndag

Sov som en sten på ömma moderns medskickade sömnpiller (förmodligen receptbelagt skånskt knark), åt en slags internationell frukost så gott efterliknad västvärldens som japanerna förmår, greppade sedan det lilla gratisparaflaxet och gav mig ut tillsammans med gruppen för tågfärd till Osaka och besök hos en business incubator. Lunch på traditionellt golvsittande japanskt hak, bentolåda. Tåg tillbaka, tunnelbana till Kyocera, ett intressant och fascinerande företag som tillverkar allt från solceller till olika saker i keramiska material samt artificiella ädelstenar. Wrap-up meeting på hotellet, ombyte från lilla svarta dräkten till jeans och sneakers och rusa ut på stan. Middag på japansk grillresto, öl och bläckfisk. Avslutade med en single malt och chokladkaka i hotellbaren "The Library". Servitrisen frågade om jag ville ha vatten till whiskyn. 'Hai, domo', svarade jag och fick ett dricksglas till brädden fyllt med vatten och is, samt smaksatt med tre centiliter dyrbar single malt. Intressant. Nu blogg och godnatt, imorgon ska vi vara utcheckade och klara 08.00 sharp för att åka till... just det, Sharp. Och vidare till Tokyo.



Jag och Elin (teknisk attaché på Ambassaden) skyndar över gatan.



Lunchens fina bentolåda.



Jag mumsar grillad bläckfisk med sugkopparna kvar.

Söndagsspektakel

Teceremonin var kul - visp av grönt pulver i fesljummet vatten, vrid medurs tre nittiogradsvarv, torka av tummen med speciell duk, ät två söta oblat, drick ur ditt nässelsoppsliknande te i exakt tre och en halv klunk, sörpla högljutt vid sista halvklunken. Klart.

Taxi med hjärttaxi eller klövertaxi* till liten gatan by the river. Traditionell sjurätters japansk middag, sittade i lotusställning på golv. Råa ål-ägg på sojabönspudding och makrillslem hörde till de mer oaptitliga rätterna, sashimi på klarröd tonfisk och äkta yakiniku till de mer kulinariska. Fri öl och vin och saké i exakt en och en halv timme. Vit persikokaka och grönt te som avslutning.

Alla är mer eller mindre helt jetlaggade och yra.
Själv hoppas jag på en god natts sömn, on the lady floor...


*(Klövertaxi är taxibilar med en grön klöversymbol på taket. Av tiotusen taxibilar är endast fyra stycken "fyrklövrar", övriga är treklövrar. Några i vårt sällskap åkte med en fyrklöver vilket betyder extra tur och lycka. Jag väljer att tolka det som ett gott omen.)

Lost in translation

Jo, jag fick en karta. Över stan.
Lost in translation?

Framme!

Fyra ordentliga panikattacker och många gråtiga pussar och kramar senare,
befinner jag mig alltså tillslut i Kyoto, Japan.
Jag börjar fortfarande böla om jag tänker på familjen.
Har varit på resande fot sedan kl 11 lördags morse, här klockan nu 15.05 lokal tid.
Jag har sovit fläckvis, på flyg, på två olika tåg. Min kropp och min hjärna är slut efter all adrenalin kroppen pumpat runt, all anspänning. Just nu känns det ok.
Jag blev så lättad när det bara funkade direkt att koppla upp datorn!
Har just checkat in på Hotel Monterey, jag bor på "Ladies Floor", tolfte våningen. Förstaklasshotell. Det känns skönt.
Kvart över fyra ska vi samlas och gå på japansk traditionell teceremoni.

Tågskylt i Tokyo, shinkansen mot Kyoto

Lunchlåda på tåget

Mitt rum på Hotel Monterey

Supersnajd

Snajdigt! Nu har jag fått nya visitkort, ena sidan på japanska, andra engelska, med alla mulliga svulliga titlar och allt. Jag kommer aldrig använda mina vanliga fisiga kort ever again. Ska bara hala fram dom hära utrikiska, där jag framstår som värsta högnivådjuret. Lalalala.