När vi är på föräldramöte och personalen visar bildspel från terminens aktiviteter blir jag ofta nästan gråtfärdig av tacksamhet. Dom är fantastiska och gör ett kanonjobb. Budgeten är ofta väldigt tight, och ändå lyckas dom severa nybakat bröd varje dag, baka med barnen, gå på teater och muséer flera gånger per termin. Jag har ju skrivit om det här flera gånger förut.
Visst är det så att jag gärna vill tycka om dagis, eftersom mina barn går där, men jag måste ändå säga att under de här två åren som vi haft barn på dagis har jag blivit så oerhört impad och positivt överraskad flera gånger om.
Och för mig är dagis ett ständigt pågående interaktivt samarbete mellan personal, föräldrar och barn.
Så därför bidrar föräldrarna självmant med "svarta pengar" i en låda, pengar som personalen inte får lov att be om och som vi inte talar högt om, så att dom kan fortsätta göra det där lilla extra med barnen. Och självklart ställer föräldrarna upp och fixar gården, bakar eller följer med på utflykt om det behövs. Det gör det sällan, personalen fixar det oftast själva. Men när det behövs.
Därför har jag väldigt väldigt svårt att förstå det motstånd som vissa andra känner.
12 kommentarer:
Men Jennie, det är väl jättebra att du tycker så. Att du trivs och dina barn.
Varför kan du inte acceptera att inte alla älskar dagis och kanske är mer granskande i sin inställning än vad du är?
Och som jag skrev under mitt inlägg. Skillnaden mellan oss är att du tycker att det känns ok att betla för att någon annan ska göra saker med dina barn - jag tycker inte så. Jag gör det hellre själv.
Det finns fantastiska förskolor. Jag har jobbat på några och haft barn på några (vi har flyttat mycket).
Jag har också jobbat med riktiga stolpskott och tvingas ha mitt placerade barn inhyst på en vidrig förskola och visst färgas man av vad man möter.
De flesta trollar med knäna och känner en oerhörd omsorg om familjerna och då är det helt ok för min del.
Jag kan och orkar inte ge allt till mina barn.
Men när det inte fungerar då skapar det bara ångest och dåligt samvete över att valen är så små och så få. Särskilt när man bor i en liten kommun utan någon som helst valmöjlighet.
Fy vad otrevligt skrivet.
Jag kan förstå att en del inte gillar förskolor. En del barn passar inte i miljön eller så kanske man har dåliga erfarenheter. Däremot kan jag inte förstå den ovilja föräldrar har mot att hjälpa till på tex fixarkvällar. Det är ju för barnens skull.
Jag upplever dock aldrig att vår förskola har dåligt med pengar. Eller så är de helt enkelt skitduktiga på att trolla med de medel de får. Det är nya spännande material och leksaker lite då och då. Teatergrupper kommer nån/några gånger per termin och uppträder, det är utflykter till museum, parker, bibliotek och gårdar... osv osv. Barnen stortrivs! Nu i höst blir det dock spännande när äldsta börjar i skolan.
fru kaos: Det hör väl inte hit? Nu pratar vi ju faktiskt om ATT de facto ha barn på dagis och vilka konsekvenser det medför.
Och när man då HAR barnen på dagis är det väl trevligt att dom kan göra lite extra roliga saker på dagarna, och att man som förälder är engagerad och hjälper till. Eller va?
anna: ? Vem är du och vad kommenterar du? Känner du till debatten?
Hosanna, attle: Visst har man olika erfarenheter av dagis! Men oavsett så behöver ju de flesta familjer barnomsorg, i många fall blir det dagis, och då känns det liksom kontraproduktivt att hela tiden hitta fel och brister och misstänkliggöra föräldrar som kanske sliter och gör sitt bästa för att barnen ska ha det bra (exvis antal semesterveckor man har råd med på sommaren).
Jag fattar verkligen inte varför man inte vill vara delaktig i sitt barns barnomsorg - särskilt inte när man är så involverad i barnens väl och ve i övrigt.
Tjockalocka; fast ibland är det inte så enkelt som att bara engagera sig.
Vi tillhör den drivandeoch engagerade sorten som har pendlat för att ha barnen på vettiga förskolor o s v.
Tyvärr fungerar det bara i städer. På landsbyggden får man vackert ta vad som erbjuds och du skulle häpna över hur dåliga omsorgsformer det finns ute i våra skogar.
En engagerad förälder är en paria som blir anmäld till de instanser de kan bli anmälda.
Jag önskar verkligen att det var just så enkelt som du sa även om mannmåste komma ihåg att alla föräldrar inte klarar av att göra goda val för sina barn.
Det är främst de föräldrarna jag har stött på genom yrkeslivet - de som inte förstår vilka val som är goda...men det är en annan diskussion.
Anonyma Anna; är det ngt jag skrivit som du kommenterar får du gärna utveckla lite...
Hosanna: Jag förstår. Och visst är valmöjligheterna så mycket större i städer. Jag tror att vi pratar om lite olika saker här.
Jag tycker bara det är en märklig inställning att personalen inte ska be föräldrarna om att vara delaktiga och tex fixa/bygga eftersom man som förälder är "kund" och en "kund" ska inte behöva jobba för sig.
Sorry, blev lite kort. Kom av mig av den där "Fru Kaos" genomsyrliga fjortisaktiga kommentar. Tyckte inte att ditt inlägg bäddat för det.
Men Anna då har du inte varit med och läst förr.
Tjockalocka kan vara ganska genomsyrlig också.
Tro mig.
Anna: Sorry tillbaka! Jag var också lite kort i tonen (irriterad över fru kaos irrelevanta rygghugg...) :-)
Som lärare blev jag varm i hjärtat av att läsa ditt fina inlägg om din uppskattning av er förskolepersonals engagemang.
(Konstig mening det blev.)
En sådan ros från en förälder i den barngrupp man har lyfter verkligen ens dag. Tyvärr är det oftast riset man får höra. Det där engagemanget man öser ur tas liksom för givet.
Jag tror att ditt inlägg var skrivet rakt från hjärtat, och inte bara som en replik på Annas inlägg i eran never-ending-story...
Sant, det du skriver om att dagis är ett ständigt pågående interaktivt samarbete mellan föräldrar, barn och personal. Håller på att skola in min dotter nu, och den inskolande förskolläraren sa första dagen något jag tyckte var sympatiskt; att hon som förskollärare kan se det lite som att de har delad vårdnad med föräldrarna, om barnen.
Skicka en kommentar