Inte nog med att man som ung, blond, skånsk tjej normalt sett har fullt sjå att utstråla pondus och beslutsmässighet.
När man dessutom rödögd halvhänger över konferensbordet på styrgruppsmötet, snörvlar och upprepade gånger tvingas frässnyta sig i upphittade på-botten-av-väskan Lambi-toapapper med små lamm på och därmed tappar tråden under det att man försöker upprätthålla en proffessionell och tung fasad känner man sig inte helt hundra.
Ändå var det inte jag utan VD:n som slog huvudet i en järndörr så att jag kunde smita iväg till bussen och med svirrande hjärna åka hem och bädda ner min dyngförkylda lekamen i dunet.
3 kommentarer:
För det första - stackare som är förkyld. Hoppas det vänder snabbt. För det andra - Känner igen det där med att man ser sig själv som ung. Men tanken slår mig också att de tjejer som börjar jobba nu efter universitetet är ca 10 år yngre än oss. Men hej och ok - allt är relativt - på många möten är man fortfarande yngst...
Kram / E
Är det sant? Järndörr? Gött. Det är för få järndörrar bland mina chefer.
E: Tack för sympatier! Njä, ung och ung, I know - men i energibranschen kommer jag vara "ung" till dess jag får gråa hår.
k: Ja, det är sant. Han misstog vilken riktning dörren öppnades i. Jag tror han svimmade av en smula, det var riktigt obehagligt, men det gjorde att det blev legitimt att avvika...
Skicka en kommentar