Tunnelbanan har en speciell odör, särskilt i rusningtid på hemväg, när alla dagsgamla kroppar trängs och utsöndrar.
Jag och vännen P. kallade den för Herr Ropsten Unkenhud.
Men nere i hålrummen finns också en annan doft. En sval, fuktig, rå doft av bergrum. En doft jag gillar, den väcker något kroppsminne till liv i mig.
1 kommentar:
Gamle herr Unkenhud. Ja, visst är han speciell.
Och bergrum - det har ju varit något av en röd tråd i mitt arbetsliv, så jag vet vad du menar. Kanske får det ett slut nu, men då får jag väl leta mig ner i systemet när saknaden blir för svår.
//P.
Skicka en kommentar