Jag älskar att bo i stan på helgerna. Det är ju just därför jag har ångest över att behöva "flytta ut" till hus i förorten.
Man vaknar, man funderar lite på vad man ska göra, man drar ut lite planlöst, hamnar på Historiska Muséets familjeutställning om bakning med en stor marsipantårtekoja i mitten där barnen kan leka. Man funderar på var man vill äta lunch, man hamnar på ett soligt bakgårdscafé med japansk touche. Man råkar få se hela Högvakten på vägen. Man funderar på var man ska äta lördagsgodis och kommer på att Dramatentrappan vore en god idé. Man lallar Nybrogatan upp och tittar i roliga skyltfönster - vilken konstig lukt från fina ostaffär'n! Man funderar på en fika och hamnar på Espresso House och tittar på folk (yngsta sover i vagnen och äldsta fullt sysselsatt med godispåsen). Man går igenom Sturegallerian och drar in dofterna av nybakat bröd och exklusiv parfym och ler under lugg åt brats med gigantiska hästar på bröstet. Man suktar efter löjromstoasten som bärs in på uteserveringen. Man hoppar på bussen och är utanför sin egen port på två minuter.
Hur ska man nånsin..?
18 kommentarer:
Jennie, eftersom jag inte har träffat dig på säkert 2,5 år så känns det lite snokigt att läsa din blogg, men du skriver ju så bra så jag kan inte hjälpa att jag kollar in den once in a while! (och så tänker jag att det är ju en blogg, och du länkar till den från din facebooksida, så den kan ju knappast vara sååå hemligt ...)
Och såklart ska man bo i stan. Håller helt med dig.
Tjing tjong,
Lotta L
Hörru Lotta, du är en mer än välkommen läsare! Min blogg är inte hemlig alls, men det är ibland svårt att greppa att folk verkligen läser, ofta när jag börjar berätta nåt blir jag avbruten med orden "Jajaja, tjata, det där har jag redan läst om.". :-)
Bor du kvar på GT?
Kram!
Ja, stanna i stan.
Här i Djursholm var dagen så här:
Maken vaknade och bakade och jag fick sovmorgon. Han väckte mig och jag åt frukost själv med hans nybakta bröd och SvD. Jag fixar lite i köket och sticker till L lite bröd. Sätter på espressobryggaren och när den är varm så väcks maken, L sövs för tupplur och kaffet njuts. So far so good!
Sen åt vi lunch, åkte till K-rauta i Arninge (en plats som Gud måste ha glömt). Köpte sen vin på Systemet i Arninge (som Systembolaget måste ha glömt) och åkte hem i panik. Åt mellis i panik-hunger. Slog ihjäl en getingkolloni, men one by one.
Maken börjar fixa med fönstrena i övervåningen som läcker vatten vid regn (och det har regnat en del som ni vet...). Resten av familjen försöker dölja att vi vill slå ihjäl varandra. Maken tar de två barnen på cykel resp vagntur. L somnar inte. Cykeln får punktering.
Middag. Dödstrött L som vägrar äta och slocknar för tidigt, efter att ha kissat i Gs säng (berätta inte det för honom, vi bytte lakan lite diskret). G kommer till middagsbordet först efter Boli (orkar inte ta fajten) och vägrar äta annat än potatis.
Nu sover båda, så nu är det återigen trevligt här i Djursholm. Kanske inte området som är problemet...
Men riskera inget. Stanna i stan!
fd+1trappa: Vi som hade vaga planer på en eventuell framtid i era hoods... ;-)
Ja, så är det ju här också, minus getingkolonier och Arningebesök. Och så kan man ju inte släppa ut grisarna när det är sol. Er uteplats är ju faktiskt alldeles underbar. Men jag vet inte. Jag vet verkligen inte vad jag vill. Förutom guldnonstops och stationary. ;-D
Det där inlägget skulle du kunna sälja som reklam för storstan...:-)
Själv är jag en småstadsjänta i själ och hjärta men jag inser fördelen med kungliga huvudstaden då och då.
Men bo kvar då. Vad är problemet?
Det kanske lät lite otrevligt, det var inte så jag menade. Men jag tycker ni ska bo kvar om ni trivs.
Varför känna "tvång" att köpa hus? Ni siktar ju pckså på ställen som Djursan och Lidingö. Jag förstår att det känns tungt om man inte har en ärvd förmögenhet.
Stanna! Om vi skulle bo i Sthlm igen skulle jag tveklöst bosätta mig i innerstan; Gamla Stan. Kärlek.
fru kaos: Jag är van vid ditt raka språk. ;-D
Ja, bo kvar är ju helt klart en option. Men ibland. Om våren eller sommaren, så infinner sig också en längtan efter gräsmatta och uteplats. Man funderar på hur barnen ska växa upp (både jag och maken uppväxta i idylliska småorter och det verkar ju uppenbarligen inte ha satt några spår...;-))
Bo kvar är inte helt lätt heller eftersom vi MÅSTE ha större. Då är faktiskt hus på Lidingö billigare, än en fyra/femma häromkring. Och jo, vi "måste" bo just här. Vi kommer åtminstone offra en ganska stor del av inkomsten för att kunna bo där vi känner att vi trivs. Du vet vad jag menar.
Nej, jösses. Det här är verkligen ingen lätt ekvation. Här på Söder tampas vi med den i skov, och jag har varit inne i ett så'nt just nu. Var hemma hos goda vänner långt ute på roslagsbanan igår, och det är nog ändå för långt bort för oss. Men att i framtiden hosta upp pengar till en tillräckligt stor lägenhet i innerstan känns inte alltid som en självklarhet... Och även om ekonomin skulle kunna tillåta en rimlig valsituation, är ändå frågan vad som skulle underlätta vardagen bäst.
I rent terapeutiskt syfte fick vi gå på lite lägenhetsvisningar i alla fall, och det är ju inget snack om att det går att hitta underbara "små" pärlor. Och kanske kan man trängas lite mer än vad man är van vid från sin egen uppväxt.
Min slutsats blir som vanligt: beslutet får fattas när beslutet måste fattas.
Men (och den f.d. trappan får ursäkta) ni vill väl INTE att barnen ska växa om till djursholmare?!? Östermalmare är illa nog. ;-)
Innerstadsbarn är illa nog, förresten. När jag råkar på en hög vasastantonåringar här i hoodsen blir jag mörkrädd och vill flytta ut till en lantlig buske. Kommer man ha ungar som säger "aaaa" för "ä"? "Ä" ska ju uttalas "e"!
Glad i Grytan: Nej, det är verkligen inte alls lätt.
Malinka: Njae. Ärligen så tror jag inte att lantlig-buske-ungdom är så värst mycket bättre. Jag känner till hela den biten. Då tror jag att 'innerstadsbarn' har bättre förutsättningar, mer val. Sen är det ju så - vi trivs verkligen inte söder om stan (inte för att vi provat, men mentalt) och då återstår bara vissa "aaaa"-iga förorter. Fd trappans hus är extremt trevligt, f.ö. Och kostar som en fyra härikring.
Nämen J! Du behöver ju inte berätta för omvärlden att vi gjorde ett kap och bor i en låda! De kan gott få leva i villfarelsen att vi bor i ett Chateau i 20 MSEK-klassen med både livréklädd butler, kökspersonal och chaufför.
(Nu tänker nog M att det gör ju jag i och med mitt äktenskap och det har han ju lite rätt i. ;-) Har fortfarande inte smält kommentaren - Men C, vad bidrar du med i det här huset? R gör ... bla... bla .... bla...
Ang. att säga ä, aaa eller e. Så är jag äkta (ja, ä) 08:a och jag säger ä. E är inte 08:a. Det är Södermalm. Endast. Dvs, en liten del av 08:a, så det talfelet får man inte automatiskt i innerstan, det är antingen geografi eller förebilder som orsakar det. Vi får väl se vilka talfel våra barn får här i djungeln, just nu oroar jag mig mer för r för de låter som äjjj hur mycket vi än tränar.
PS Tror att det är ett hus på g här i närheten. Det fixas kring ett skabbigt näste. Återkommer när jag vet mer. DS
Ja, jag kan väl erkänna på en gång. Jag har på riktigt svårt med bokstaven i. Inte så att jag tycker det när jag talar, men om man hör sig själv så...
Piiinsamt.
När jag ändå biktar mig språkligt så slänger jag in väldigt mycket anglosaxiska uttryck också. F-låt.
Ska försöka bättra mig. Hur det nu ska gå i den här aaa-förorten!?
:-D
Hej, jo visst har du läsare! Jag bor kvar på Grev Turegatan, men flyttar till Shanghai i slutet av september är planen. Superbra att kunna följa din blogg och få en update på vad det snackas om i Stockholm, senaste feministargumenten etc!
kram,
Lotta L
Å, C! Flåt för den avslöjande kommentaren. Hu. Fast det är ju definitivt inte fy skam med ett hus i den klassen ändå! (M's barndomskompisar från B-s skulle dö om de visste).
Språk. Det är väl underbart! Jag hör ju skillnad på Stockholmska och Stockholmska. Själv kommer jag aldrig komma ur, och vill inte heller, skorr-träsket och diftongerna. Jag odlar dem varsamt. Kommer ju bli en raritet i släktträdet framöver. Lilla C låter som att hon snappat en del, för hon jamar med diftonger när hon pratar med mig! :-O
Info om skabbiga nästen mottages med tacksamhet. Vi dissade just ett skabbigt näste på 109 kvm på Banér81.
Lotta:
Shanghai - cool! Ska du jobba där?
Jag ska göra mitt bästa för att hålla dig uppdaterad! ;-)
Skicka en kommentar