Innanför våra fyra väggar pågår vårt liv om kvällarna. Stillsamt och oftast enbart som en trött färd mot läggdags via middag, Bolibompa, barnnattning, dator, TV och undanplockning.
Så kommer man av någon ovanlig anledning ut. (Min var att jag fick förmånen att gå ut och kissa med mopsen Otto). Och inser att det pågår extremt många andra parallella liv därute. På parkrestaurangen satt sällskap och skålade i rosévin, på bergknallarna lekte lite äldre barn. Någon finkädd på väg ut, en annan med ICA-kassar på väg hem för sen middag. En pappa med ringar runt ögonen drog en barnvagn fram och tillbaka. Ett gäng alkisar spelade boule och drack pilsner. Från ett öppet fönster hördes kolikskrik, från ett annat musik.
Allt detta liv, alla dessa liv, alla dessa människor och livshistorer.
5 kommentarer:
Så fint du beskriver livet.
Just så är det ju.
Det sker så mycket parallellt.
Så många tankar föds och dör runtomkring oss.
Så många önskningar går i uppfyllelse just som vi hänger tvätt.
Så många liv går i kras i samma stund som vi smeker småbarnsfötter inför nattvilan.
Ja, visst skänker det både förtröstan och hopp!
Din mops?
sonja: I wish! Jag älskar mopsar. Skulle så hemskt hemskt gärna vilja ha en. Nej, en lånemops. Parkkompisar som har en helt underbar lite tjockkorv och behövde avlastning.
Ja visst är det häftigt. Som när man är på väg "för sent" någon kväll med sovande unge i vagnen och man märker att folk är ute och lever vid den tiden och saker händer och en del är på väg ut och det känns som en främmande värld. :)
Skicka en kommentar