onsdag 6 augusti 2008

Fulländning

Ibland när jag ser på mina barn så får jag svindel.
För det är ett mysterium.
Hur kan någon som jag, så full av brister och fel och imperfektioner i största allmänhet, ha varit med och skapat något så in i detalj fulländat?

2 kommentarer:

Anonym sa...

Livet är magiskt och säkerligen känner andra i din omgivning igen en del av dina goda sidor hos dina barn.
Vi präglar dem mer än vi tror.

[attle] sa...

Jag brukar slås av samma tanke, fast gällande mig och mina barn då förstås.