onsdag 31 december 2008
tisdag 30 december 2008
Man är ute och luftar sig idag oxå...
Sista självande tisdagen på året
Ah, gött med lite avkoppling i gamla vänners lag såhär mitt i ledigheten. Sex tjejer på nya Lydmar Hotel, en massa vin och en massa Tom Collins, och skön stämning. Hemma elva och därmed varken virusdrabbad eller särdeles trött.
Svägerskan deppig eftersom boyfrienden åkt tillbaka till staterna idag, nu ska hon bo en vecka till hos oss, och ladda inför terminsstart.
Solen gnistrar på husens frostbeklädnad, och vi funderar på vad vi ska roa barnen med idag - träffade dagiskompis och utbytte museitips - och vi har gratisbiljetter både till Junibacken och leklandet på Lidingö.
Därutöver ska jag försöka smida planer inför min trettiofemårsdag i slutet av februari, men man måste vara ute i god tid om man ska göra roliga saker.
Svägerskan deppig eftersom boyfrienden åkt tillbaka till staterna idag, nu ska hon bo en vecka till hos oss, och ladda inför terminsstart.
Solen gnistrar på husens frostbeklädnad, och vi funderar på vad vi ska roa barnen med idag - träffade dagiskompis och utbytte museitips - och vi har gratisbiljetter både till Junibacken och leklandet på Lidingö.
Därutöver ska jag försöka smida planer inför min trettiofemårsdag i slutet av februari, men man måste vara ute i god tid om man ska göra roliga saker.
måndag 29 december 2008
söndag 28 december 2008
Julbordsfavorit
Godaste på julbordet i år var, förutom najadlaxen, den hemlagade kycklinglevermoussen spetsad med rikligt med konjak. Recept kommer här:
400 g kycklinglever
1 msk + 1 msk + 125 g smör
1 tsk mejram
2 msk konjak
1 gul lök, finhackad
100 g champinjoner, finhackade
1 tsk salt
1 krm nymald svartpeppar
1,5 msk madeira
1. Putsa och skär levern i grova bitar. Stek i smör på medelvärme, 3 min på varje sida. Den ska vara lätt rosa inuti. Strö över mejram under stekningen.
2. Ta upp levern och vispa ur panna med konjak som sedan hälls över levern. Låt svalna.
3. Mjukstek lök och champinjoner i smör på medelvärme under omrörning. Ca 10 min för löken att bli mjuk. Salta och peppra och häll över madeiran. Låt svalna.
4. Lägg lever, svamp- och lökhack och 125 g smör (i mindre bitar), i en matberedare. Mixa ca 1 min till slät konsistens.
5. Häll moussen i en form som rymmer ca 1 liter. Täck och ställ kallt minst 12 timmar.
6. Skär moussen i skivor eller skeda upp 'ägg' på assietter. Servera gärna med rostat bröd och pickles.
(Recept ur Allt om Mat nr 20/2008)
400 g kycklinglever
1 msk + 1 msk + 125 g smör
1 tsk mejram
2 msk konjak
1 gul lök, finhackad
100 g champinjoner, finhackade
1 tsk salt
1 krm nymald svartpeppar
1,5 msk madeira
1. Putsa och skär levern i grova bitar. Stek i smör på medelvärme, 3 min på varje sida. Den ska vara lätt rosa inuti. Strö över mejram under stekningen.
2. Ta upp levern och vispa ur panna med konjak som sedan hälls över levern. Låt svalna.
3. Mjukstek lök och champinjoner i smör på medelvärme under omrörning. Ca 10 min för löken att bli mjuk. Salta och peppra och häll över madeiran. Låt svalna.
4. Lägg lever, svamp- och lökhack och 125 g smör (i mindre bitar), i en matberedare. Mixa ca 1 min till slät konsistens.
5. Häll moussen i en form som rymmer ca 1 liter. Täck och ställ kallt minst 12 timmar.
6. Skär moussen i skivor eller skeda upp 'ägg' på assietter. Servera gärna med rostat bröd och pickles.
(Recept ur Allt om Mat nr 20/2008)
Hell yes!
Fick just sms av snyggaste brudarna:
"Föreslås drink i morgon 18 noll noll på Lydmars. Kommer du?"
Svar: Hell yes!
"Föreslås drink i morgon 18 noll noll på Lydmars. Kommer du?"
Svar: Hell yes!
Familjeliv
Julefrid i all ära, och vi har haft det både relativt friskt och väldigt mysigt, samt high life för barnen med tre extra lekkompisar i form av tvillingarna och boyfrienden. Men ändock.
Nu har det gått nio dygn. Och vi börjar ledas; rastlösheten, det konstanta aktiverandet - annars gnällandet och tjafsandet; vi har redan avverkat Modernas jullovsaktiviteter och Spårvägsmuseets minitåg och spännande bussar, matat pippifåglar på Djurgår'n, åkt stjärtlapp, byggt dinosaurier och legobilar, spelat spel, lekt gömmebo, kollat film, fikat, ja ni vet.
Mamman och pappan bligar längtansfullt mot soffan och julklappsböckerna och inser att om man vill läsa en sida och ta en pralin utan femtio kladdiga barnafingrar emellan, så får man smyga undan på WC eller vänta tills dom somnat. Fast... nu när det är jullov så har ju barnen fått vara uppe så länge dom vill, vilket inneburit elva, tolv. Och visserligen sovit länge också, men all vaken tid är barnens. Och det är mysigt.
Det mysigaste man vet faktiskt, men omväxling förnöjer som bekant och maken säger med illa dold förtjusning och med dåligt pokerfejs att han 'måste in och jobba' ett par timmar imorgon på förmiddagen...
Nu har det gått nio dygn. Och vi börjar ledas; rastlösheten, det konstanta aktiverandet - annars gnällandet och tjafsandet; vi har redan avverkat Modernas jullovsaktiviteter och Spårvägsmuseets minitåg och spännande bussar, matat pippifåglar på Djurgår'n, åkt stjärtlapp, byggt dinosaurier och legobilar, spelat spel, lekt gömmebo, kollat film, fikat, ja ni vet.
Mamman och pappan bligar längtansfullt mot soffan och julklappsböckerna och inser att om man vill läsa en sida och ta en pralin utan femtio kladdiga barnafingrar emellan, så får man smyga undan på WC eller vänta tills dom somnat. Fast... nu när det är jullov så har ju barnen fått vara uppe så länge dom vill, vilket inneburit elva, tolv. Och visserligen sovit länge också, men all vaken tid är barnens. Och det är mysigt.
Det mysigaste man vet faktiskt, men omväxling förnöjer som bekant och maken säger med illa dold förtjusning och med dåligt pokerfejs att han 'måste in och jobba' ett par timmar imorgon på förmiddagen...
Bonbonjär så här i mellandagarna
Hur kan man inte kapitulera totalt inför en man som går och suktar två dygn efter att ha sett denna pjäs i affär på Öfvre, och sedan smackar till när han är där för att inhandla finfin presang till min väninna som lånat ut sin paradvåning till the youngsters i vår släkt. Nu har han diskat den och går och beundrar den och drömmer om var i sekelskiftesvåningen vi ska ställa den när vi flyttar*.
*Något som inte är aktuellt de närmsta åren.
*Något som inte är aktuellt de närmsta åren.
lördag 27 december 2008
Julen 2008 i bilder
Gottebord
Snapsen
Sillen, laxen, rommen och osten
Jansson, köttbullarna, korvarna, skinkan, rödkålen
Första juleklappen - en teservis
Djurgårdsbrunnskanalen i frostskrud på juldan
Barnen matar ankor och svanar
Ey, Kalle Anka - kom inte för nära!
Ärfvt silfver skiner finast
Juldagarna i referat
Ååååå. Dääst. Mätt. Loj.
Lillejulafton griljerades traditionsenligt skinkan, potatisen sockerstektes och brysselkålen beströddes med smör och flingsalt. Sen åt vi varm skinka med delikata tillbehör och rikligt med snaps. Uppesittarkväll och barnen i extas med tre extra lekkamrater i sin faster, farbror och fasters hitresta amerikanske boyfriend. Alla nyss fyllda tjuett och glada i hatten.
Julafton mysig med stjärtlappsåk i parken (stora + små barnen), medan föräldrarna (vi) gick en timmes snabb promenad runt ett frostvitt Djurgår'n, sen Kalle Anka och en fascinerad boyfriend som drack glögg för första gången i sitt liv, julmiddag med bara det gottaste (sill från Hallen, najadlax, jansson, hemlagade köttbullar, skinka, the works), och ett dignande gottebord. Tomten kom och drivorna av paket slets upp av tindrande ungar, ljusen brann och la-di-di-da.
Sen har vi bara varit, haft middagar, varit hos vänner på middag, promenerat till Moderna och kollat på Los Angeles-utställningen, bytt lite julklappar på stan, och ätit massor av choklad. Bilder kommer i urval när jag orkar tanka över.
En riktigt skön jul med andra ord, och det hoppas jag att alla ni också har!
Lillejulafton griljerades traditionsenligt skinkan, potatisen sockerstektes och brysselkålen beströddes med smör och flingsalt. Sen åt vi varm skinka med delikata tillbehör och rikligt med snaps. Uppesittarkväll och barnen i extas med tre extra lekkamrater i sin faster, farbror och fasters hitresta amerikanske boyfriend. Alla nyss fyllda tjuett och glada i hatten.
Julafton mysig med stjärtlappsåk i parken (stora + små barnen), medan föräldrarna (vi) gick en timmes snabb promenad runt ett frostvitt Djurgår'n, sen Kalle Anka och en fascinerad boyfriend som drack glögg för första gången i sitt liv, julmiddag med bara det gottaste (sill från Hallen, najadlax, jansson, hemlagade köttbullar, skinka, the works), och ett dignande gottebord. Tomten kom och drivorna av paket slets upp av tindrande ungar, ljusen brann och la-di-di-da.
Sen har vi bara varit, haft middagar, varit hos vänner på middag, promenerat till Moderna och kollat på Los Angeles-utställningen, bytt lite julklappar på stan, och ätit massor av choklad. Bilder kommer i urval när jag orkar tanka över.
En riktigt skön jul med andra ord, och det hoppas jag att alla ni också har!
torsdag 25 december 2008
måndag 22 december 2008
söndag 21 december 2008
lördag 20 december 2008
Malmöresan
Imorgon lunch flyger jag och dottern söderut, till mina rötters Skåne. Tar in på Savoy.
Det kunde varit ett mysigt äventyr, det kunde varit med glädje, men nu är det med tusen ångestfjärilar i magen, och en bestående ovisshet.
Modern svarade som bekant på mitt sms om träff att hon känner sig "totalt förkrossad". Således är ännu ingen träff inbokad. Och som vanligt kan jag inte bara strunta i det, låta henne stå sitt kast. Det är ju så tragiskt alltihop.
Pappa besöker vi på måndag förmiddag. Jag kollade upp busslinje och avstånd idag, jag köpte en fin bok i julklapp. Jag saknar honom. Jag vet inte hur jag kommer klara att se honom, sittande som en åldring i sin stol på Segevångsgården, men mötet känns åtminstone fyllt av kärlek.
Jag kommer inte plocka med datorn, möjligen mobilbloggar jag nån bild från Malmö, så jag ber den som vill att hålla en liten tumme för mig under de kommande två dygnen.
Det kunde varit ett mysigt äventyr, det kunde varit med glädje, men nu är det med tusen ångestfjärilar i magen, och en bestående ovisshet.
Modern svarade som bekant på mitt sms om träff att hon känner sig "totalt förkrossad". Således är ännu ingen träff inbokad. Och som vanligt kan jag inte bara strunta i det, låta henne stå sitt kast. Det är ju så tragiskt alltihop.
Pappa besöker vi på måndag förmiddag. Jag kollade upp busslinje och avstånd idag, jag köpte en fin bok i julklapp. Jag saknar honom. Jag vet inte hur jag kommer klara att se honom, sittande som en åldring i sin stol på Segevångsgården, men mötet känns åtminstone fyllt av kärlek.
Jag kommer inte plocka med datorn, möjligen mobilbloggar jag nån bild från Malmö, så jag ber den som vill att hålla en liten tumme för mig under de kommande två dygnen.
fredag 19 december 2008
Granen står så grön och grann
Hjälp! Vi har en två'on'halvmetersgran i hallen! Fick kapa toppen för att få plats. (Maken i bröderna Dalton-tröja dammsuger barr om nån undrar.)
Barnen fick en egen miniatyrgran att pynta direkt, alldeles själva, med gammelmormors virkade hjärtan, änglaljus från Lundatiden och glitter från sjörövarkalaset. Så här fint blev det:
Barnen fick en egen miniatyrgran att pynta direkt, alldeles själva, med gammelmormors virkade hjärtan, änglaljus från Lundatiden och glitter från sjörövarkalaset. Så här fint blev det:
Fredag etta nia
Nu är hela garderoben full av sjörövarskepp, vävplattor, böcker, prickiga käpphästar, rullväskor och piratryggsäckar, och en massa saker som jag redan glömt.
Osten* har anlänt, najadlaxen** likaså.
Listan*** är skriven, återstår bara att exekvera själva inhandlandet.
Suget i magen kvarstår, och kommer så att göra tills Malmöresan är gjord. Min mor lät meddela medelst sms att hon är "förkrossad", som svar på mitt besked om ankomst och tid för eventuellt mormor-barnbarnsmöte. Jag vet inte vad jag ska göra med det 'svaret' riktigt.
Ikväll ska det tvättas smutsberg, drickas glögg och tändas ljus.
Vad ska ni göra?
*Whiskycheddar, julklapp mitt jobb
**Gravad och lättrökt lax, julklapp makens jobb
***Inköpslista och middagsplanering julhelgen
Osten* har anlänt, najadlaxen** likaså.
Listan*** är skriven, återstår bara att exekvera själva inhandlandet.
Suget i magen kvarstår, och kommer så att göra tills Malmöresan är gjord. Min mor lät meddela medelst sms att hon är "förkrossad", som svar på mitt besked om ankomst och tid för eventuellt mormor-barnbarnsmöte. Jag vet inte vad jag ska göra med det 'svaret' riktigt.
Ikväll ska det tvättas smutsberg, drickas glögg och tändas ljus.
Vad ska ni göra?
*Whiskycheddar, julklapp mitt jobb
**Gravad och lättrökt lax, julklapp makens jobb
***Inköpslista och middagsplanering julhelgen
torsdag 18 december 2008
Resning, rensning.
När man har tagit viktiga beslut klarnar sikten en smula, energin återvänder något. När det dessutom sammanfaller med makens återhämtning kan det bli en effektiv torsdag som denna.
Julklappsköp i raketfart, espresso med pepparkakstryffel mitt i, sen städning och rensning i turbofart och med två tokglada barn som leker tafatt med dammsugaren och snurrhopp från soffan.
Bråte och råttor är i stort sett väck, energin återvänder således även i hemmet.
Nu ska jag öppna en-kilos-kartongen med belgiska praliner och värma lite glögg!
Julklappsköp i raketfart, espresso med pepparkakstryffel mitt i, sen städning och rensning i turbofart och med två tokglada barn som leker tafatt med dammsugaren och snurrhopp från soffan.
Bråte och råttor är i stort sett väck, energin återvänder således även i hemmet.
Nu ska jag öppna en-kilos-kartongen med belgiska praliner och värma lite glögg!
Den som gapar över mycket
Jag har nu styrt om min Malmöresa från vad som borde varit en helt normal tredagars julresa till morföräldrarna i södra Sverige, till att bli ett kortbesök på ett dygn, där jag och dottern bor på Savoy. Redan nu på söndag. Åter måndag.
Jag har stött och blött och försökt vara större än stor, men i magen känner jag att min gräns är nådd och jag måste värna om min integritet och lita till den gruvliga ångest som ligger som en idisslande degbomb i magen.
Vi flyger ner söndag, hem måndag.
Fokus: pappa.
Jag öppnar för mormodern att träffa lilla C om så önskas.
Sen åker vi hem.
Punkt.
Nu ska jag öva på tydliga jag-budskap och fem upprepade mantran som jag kommer att köra stenhårt.
Jag har stött och blött och försökt vara större än stor, men i magen känner jag att min gräns är nådd och jag måste värna om min integritet och lita till den gruvliga ångest som ligger som en idisslande degbomb i magen.
Vi flyger ner söndag, hem måndag.
Fokus: pappa.
Jag öppnar för mormodern att träffa lilla C om så önskas.
Sen åker vi hem.
Punkt.
Nu ska jag öva på tydliga jag-budskap och fem upprepade mantran som jag kommer att köra stenhårt.
tisdag 16 december 2008
Bloggnördar emellan
Hur länge varar en blogg?
Kan man liksom 'ladda hem' hela bloggen och spara den till eftervärlden, eller får man lita till att den kommer ligga kvar på nätet i all framtid? Det blir ju som ett slags dagbok, och det vore synd om allt plötsligt försvann. Hur tänker ni?
Kan man liksom 'ladda hem' hela bloggen och spara den till eftervärlden, eller får man lita till att den kommer ligga kvar på nätet i all framtid? Det blir ju som ett slags dagbok, och det vore synd om allt plötsligt försvann. Hur tänker ni?
Tappade sugar
Och därför har jag också tappat bloggsugen.
Inte så att jag pausar på något sätt, men jag har bara ingen lust att skriva.
Jag funderar och ältar inuti istället.
Om ni undrar varför min produktionstakt är så slö.
Inte så att jag pausar på något sätt, men jag har bara ingen lust att skriva.
Jag funderar och ältar inuti istället.
Om ni undrar varför min produktionstakt är så slö.
Trippeldrama
Och jag som trodde att det här skulle bli en lätt och skön jul.
Nu när barnen är något större, så pass att man kan ha allt julpynt framme, och ta sig tid att tilsammans bygga pepparkakshus och rulla köttbullar.
Istället blev det ett trippeldrama som slutspurt på en helt galen höst. Julstämningen försvann bort i ett töcken, inga hus är ännu byggda, inga köttbullar rullade och alla dom paket som redan skulle ligga inslagna i min garderob väntar desperat på att bli inhandlade.
Två konflikter på jobbet, en liten och en major. Ett totalbryt privat, motherwise. Alla tre dränerar energi, och behövs ältas. Lyckligtvis är jag åtminstone inte personligt inblandad i de två första, men jag berörs i högsta grad, vilket känns jobbigt nog. Och olyckligtvis är jag alldeles för inblandad i den tredje, och det viner hudflängande giftpilar i form av brev mellan Malmö och Stockholm, i en så rasande takt att jag nästan tror att någon vill provocera fram något.
Jag berörs tyvärr så till den milda grad, att jag inte riktigt fungerar. Mina fingrar känns ständigt lätt domnade, hjärnan går på högvarv och kroppen är inställd på flykt. Klassiska ångestsymptom. Nej, julen kommer inte bli vad den skulle blivit. Det är en sak som är säker.
Och vid det nya årets början är det mycket som inte kommer vara sig likt, så mycket kan vara säker på.
Nu när barnen är något större, så pass att man kan ha allt julpynt framme, och ta sig tid att tilsammans bygga pepparkakshus och rulla köttbullar.
Istället blev det ett trippeldrama som slutspurt på en helt galen höst. Julstämningen försvann bort i ett töcken, inga hus är ännu byggda, inga köttbullar rullade och alla dom paket som redan skulle ligga inslagna i min garderob väntar desperat på att bli inhandlade.
Två konflikter på jobbet, en liten och en major. Ett totalbryt privat, motherwise. Alla tre dränerar energi, och behövs ältas. Lyckligtvis är jag åtminstone inte personligt inblandad i de två första, men jag berörs i högsta grad, vilket känns jobbigt nog. Och olyckligtvis är jag alldeles för inblandad i den tredje, och det viner hudflängande giftpilar i form av brev mellan Malmö och Stockholm, i en så rasande takt att jag nästan tror att någon vill provocera fram något.
Jag berörs tyvärr så till den milda grad, att jag inte riktigt fungerar. Mina fingrar känns ständigt lätt domnade, hjärnan går på högvarv och kroppen är inställd på flykt. Klassiska ångestsymptom. Nej, julen kommer inte bli vad den skulle blivit. Det är en sak som är säker.
Och vid det nya årets början är det mycket som inte kommer vara sig likt, så mycket kan vara säker på.
söndag 14 december 2008
Söndag
Vi ligger konstant efter. Lägenheten ser ut som ett bombnedslag och det går inte att plocka undan alla prylar eftersom det är fullsmockat i varenda skåp. Pepparkaksburkar, engångsskedar och glöggflaskor väller ut ur hyllor som redan är överbelamrade med porslin och burkar.
Ren tvätt ligger fortfarande kvar i kassar eftersom det helt enkelt inte får plats i byråer och skåp.
Sonen har hamnat i gnällkoma och dottern går mest runt och "tycker om" oss och vill bli buren.
Dagens behållning var dock den undergoda hemmalagade thaibrunch vi blev bjudna på av vännerna i Vallentuna, som en slags gemensam uppladdning inför Thailand 2009. Vi är tre familjer som kommer bo grannar och det kommer att bli toppen! Eget hus, två sovrum, trädgård, pool, fem minuter till havet, strandpromenad med sextio restauranger, båt ut till sagoö på tjugo minuter... Vi längtar bort från allt elände här hemma.
Imorgon ska jag stötta min chef i svåra förhandlingar, det händer mycket på jobbet också.
Ren tvätt ligger fortfarande kvar i kassar eftersom det helt enkelt inte får plats i byråer och skåp.
Sonen har hamnat i gnällkoma och dottern går mest runt och "tycker om" oss och vill bli buren.
Dagens behållning var dock den undergoda hemmalagade thaibrunch vi blev bjudna på av vännerna i Vallentuna, som en slags gemensam uppladdning inför Thailand 2009. Vi är tre familjer som kommer bo grannar och det kommer att bli toppen! Eget hus, två sovrum, trädgård, pool, fem minuter till havet, strandpromenad med sextio restauranger, båt ut till sagoö på tjugo minuter... Vi längtar bort från allt elände här hemma.
Imorgon ska jag stötta min chef i svåra förhandlingar, det händer mycket på jobbet också.
lördag 13 december 2008
Sankta Lucia mamma mia!
Nu är jag riktigt sliten.
Ackumulerad trötthet och massor av anspänning.
Har just roddat ett fyraårskalas för 19 ungar, en hel förmiddags förberedelser, en hel eftermiddags återställande, och däremellan två timmars intensivt fyraåringsfyrverkeri med hamburgare, spöktårtor och fiskdamm.
Mitt modersdrama kulminerade igår kväll, då min mors enda väninna såg sig tvungen att lägga sig i, och skickade ett helt horribelt brev till min mors försvar, undertecknad sågad till fotknölarna. Det slutade med att maken skrev stopp på belägg, skriv aldrig mer hit, om saker du inte har en aning.
Jag är så fruktansvärt trött.
In i märgen liksom.
Urlakad.
Det blir en tidig kväll ikväll.
Ackumulerad trötthet och massor av anspänning.
Har just roddat ett fyraårskalas för 19 ungar, en hel förmiddags förberedelser, en hel eftermiddags återställande, och däremellan två timmars intensivt fyraåringsfyrverkeri med hamburgare, spöktårtor och fiskdamm.
Mitt modersdrama kulminerade igår kväll, då min mors enda väninna såg sig tvungen att lägga sig i, och skickade ett helt horribelt brev till min mors försvar, undertecknad sågad till fotknölarna. Det slutade med att maken skrev stopp på belägg, skriv aldrig mer hit, om saker du inte har en aning.
Jag är så fruktansvärt trött.
In i märgen liksom.
Urlakad.
Det blir en tidig kväll ikväll.
fredag 12 december 2008
Somliga veckor är mer såpa än andra
Intressant vecka.
Måndag dottern kaskadspyr över hela dagiskapprummet, hemma två dagar
Måndag jag får (ännu) ett avgrundsisande brev från (mor)modern
Tisdag ömma modern drabbas av dyngförkylning
Onsdag stort personalmöte där undertecknad kör uppskattat quiz på GD
Onsdag jag erhåller epostmeddelande från (mor)moderns väninna som meddelar att (mor)modern inte längre önskar telefonkontakt med oss, due to våra julplaner
Torsdag sonen fyller fyra, får presenter, kära besök och däcker sedan varpå han vaknar och kaskadspyr ner hela sängen
Fredag ömma fadern konsulterar läkare för att checka om vi kan köra kalas fyrtio timmar efter sista kräkningen och får klartecken
Fredag ömma modern blir inkallad på krismöte till chefen där en hel Falcon Crest-såpa spolades upp och jag plötsligt blir kärntrupp inför framtida förändringar
Fredag ömma modern fixat åtta dagispersonaljulgåvor och kajkar upp till dotterns tomtevägrande men alldeles bedårande julfika
Fredag ömma fadern och modern tokfixar inför lördagens kalas som trots allt är på
Fredag maken och jag öppnar en flaska bättre Rawson's retreat och sjunker djupt ner i ny-kemade soffan
Måndag dottern kaskadspyr över hela dagiskapprummet, hemma två dagar
Måndag jag får (ännu) ett avgrundsisande brev från (mor)modern
Tisdag ömma modern drabbas av dyngförkylning
Onsdag stort personalmöte där undertecknad kör uppskattat quiz på GD
Onsdag jag erhåller epostmeddelande från (mor)moderns väninna som meddelar att (mor)modern inte längre önskar telefonkontakt med oss, due to våra julplaner
Torsdag sonen fyller fyra, får presenter, kära besök och däcker sedan varpå han vaknar och kaskadspyr ner hela sängen
Fredag ömma fadern konsulterar läkare för att checka om vi kan köra kalas fyrtio timmar efter sista kräkningen och får klartecken
Fredag ömma modern blir inkallad på krismöte till chefen där en hel Falcon Crest-såpa spolades upp och jag plötsligt blir kärntrupp inför framtida förändringar
Fredag ömma modern fixat åtta dagispersonaljulgåvor och kajkar upp till dotterns tomtevägrande men alldeles bedårande julfika
Fredag ömma fadern och modern tokfixar inför lördagens kalas som trots allt är på
Fredag maken och jag öppnar en flaska bättre Rawson's retreat och sjunker djupt ner i ny-kemade soffan
torsdag 11 december 2008
Knut 4 år!
Igår kväll berättade jag sagan om när Knut föddes, det var en del dramatik med ambulans till julmiddagen där jag befann mig uppklädd till tänderna men med blöta brallor eftersom vattnet just gått lagom till fördrinken. Ambulans eftersom bebisen inte var fixerad och dessutom låg i säte. Efter ett par timmar, fast nästan fyra veckor före utsatt datum, var vi plötsligt föräldrar på kejserlig väg, och detta iförd full make-up. Det var en fantastisk upplevelse som jag för alltid kommer att minnas och bli alldeles varm om hjärtat.
Imorse vaknade samma lilla person klockan halv åtta och kom uppskuttande med största leendet - "jag fyller fyra åååår idag!"
Ssschh... kryp tillbaka ner i sängen och 'sov räv' en liten liten stund till... Så att hela lilla familjen kunde marschera in med brickan fylld av paket, tända ljus och den obligatoriska flaggan.
Fyra år! Älskade älskade Knut!
Imorse vaknade samma lilla person klockan halv åtta och kom uppskuttande med största leendet - "jag fyller fyra åååår idag!"
Ssschh... kryp tillbaka ner i sängen och 'sov räv' en liten liten stund till... Så att hela lilla familjen kunde marschera in med brickan fylld av paket, tända ljus och den obligatoriska flaggan.
Fyra år! Älskade älskade Knut!
Baglady
I sovrummet står det tio kassar med prylar för avhämtning av shoppingbrudarna från glöggkalaset.
I hallen står det åtta megakassar med julpresenterna till barnens förskolepersonal, att medbringas på morgondagens luciafirande.
I garderoben ligger det drivor av påsar och kassar med ömsom inslagna, ömsom oinslagna, blivande julklappar.
Jag känner mig som en baglady de luxe.
I hallen står det åtta megakassar med julpresenterna till barnens förskolepersonal, att medbringas på morgondagens luciafirande.
I garderoben ligger det drivor av påsar och kassar med ömsom inslagna, ömsom oinslagna, blivande julklappar.
Jag känner mig som en baglady de luxe.
onsdag 10 december 2008
Oppositionen sätter ner foten i familjepolitiken
I tider av mesighet och konturlöshet och känslomässiga argument, är det så otroligt befriande när någon sätter ner foten. Oppositionen gör ett gemensamt utspel om familjepolitiken som bygger på fullt individualiserad föräldraförsäkring samt rätt till dagis dygnet runt.
Det är väl ingen hemlighet att jag jublar inför förslaget. Oberoende partitillhörighet. För om andra sidan argumenterar att dagis är stressigt och stökigt med (för) stora barngrupper och resursbrist, så är väl lösningen snarare att prioritera mer pengar och resurser till förskolan, än att dra åt ännu mer och istället skapa imaginär 'valfrihet' åt ett försvinnande antal föräldrar med vårdnadsbidrag och andra halvmesyrlösningar.
Även NetWorking kommenterar förslaget.
Det är väl ingen hemlighet att jag jublar inför förslaget. Oberoende partitillhörighet. För om andra sidan argumenterar att dagis är stressigt och stökigt med (för) stora barngrupper och resursbrist, så är väl lösningen snarare att prioritera mer pengar och resurser till förskolan, än att dra åt ännu mer och istället skapa imaginär 'valfrihet' åt ett försvinnande antal föräldrar med vårdnadsbidrag och andra halvmesyrlösningar.
Även NetWorking kommenterar förslaget.
tisdag 9 december 2008
Det ligger i luften..?
Lilla dottern kräktes två gånger till igår kväll, var tapper och somnade sedan sött och sov hela natten utan minsta lilla hulkande. Idag verkar hon mer eller mindre som vanligt.
Frågan är om man vågar baka födelsedagsmuffins med kräkvirus i huset? Visserligen tänkte jag frysa in dom direkt, så eventuella smittorisker elimineras väl härvidlag, men ändå. Nu verkar det ju inte vara den extremsmittosamma varianten, och inte den långdragna heller, men om jag spritar händerna riktigt ordenligt...
För mitt i all ångest och sorg över trasiga relationer med mormor så fyller ju en sprudlande liten charmunge 4 år på torsdag och ömma modern har lovat att baka spöktårta och piratmuffins med rosa glitter på.
Frågan är om man vågar baka födelsedagsmuffins med kräkvirus i huset? Visserligen tänkte jag frysa in dom direkt, så eventuella smittorisker elimineras väl härvidlag, men ändå. Nu verkar det ju inte vara den extremsmittosamma varianten, och inte den långdragna heller, men om jag spritar händerna riktigt ordenligt...
För mitt i all ångest och sorg över trasiga relationer med mormor så fyller ju en sprudlande liten charmunge 4 år på torsdag och ömma modern har lovat att baka spöktårta och piratmuffins med rosa glitter på.
måndag 8 december 2008
Lök på laxen
Och som lök på laxen har vi fått kräksjukan i huset.
Carla kaskadspydde ner hela kapprummet på dagis vid hämtning och folk sprang och räddade det som räddas kunde och maken torkade och torkade och bad om ursäkt.
Nu ligger sötaböta nerbäddad i soffan och ropar "Cala inte kjäkas meja!".
Spänd förväntan över hur länge det varar, vem som kommer härnäst...
Fantastisk dag.
Carla kaskadspydde ner hela kapprummet på dagis vid hämtning och folk sprang och räddade det som räddas kunde och maken torkade och torkade och bad om ursäkt.
Nu ligger sötaböta nerbäddad i soffan och ropar "Cala inte kjäkas meja!".
Spänd förväntan över hur länge det varar, vem som kommer härnäst...
Fantastisk dag.
Julhelvetet
Jag. Får. Inte. Luft.
Och med tanke på nya anonyma läsare så har jag ingen lust att blotta min sorg idag.
Det kom ett brev (till). Och det var ingen rolig läsning. Så jobbig att maken fick stänga ner och komma hem och hålla om en skakgråtande fru. Vi är alla, på båda sidor, dödligt sårade och nere för räkning. Jag vet inte hur länge det här ska hålla eller vad jag ska göra härnäst. Jag behöver luft. Ljus. Och värme.
Och med tanke på nya anonyma läsare så har jag ingen lust att blotta min sorg idag.
Det kom ett brev (till). Och det var ingen rolig läsning. Så jobbig att maken fick stänga ner och komma hem och hålla om en skakgråtande fru. Vi är alla, på båda sidor, dödligt sårade och nere för räkning. Jag vet inte hur länge det här ska hålla eller vad jag ska göra härnäst. Jag behöver luft. Ljus. Och värme.
Iskyld gegga
Jag längtar till värmen.
Det är axlarna. Axlarna som dragits längre och längre upp mot hakan för att kroppen inte ska frysa. Vantarna som ska lirkas på pyttesmå fingrar, lillfingerhål som inte existerar, overallshällor som ständigt går sönder, stövlar som blir blöta och kalla inuti.
"I Thailand mamma, där är det aldrig kallt!"
"Jag vill åka dit. NU!", säger sonen som liksom sin mor har väldigt svårt för det kalla, det fuktiga, det mörka.
Vi bläddrar i albumen från våra tidigare resor; ändlösa veckor - månader! - i värmen, med barnen, hela familjen, utan krav och måsten. Bara flyta med. Glada föräldrar och glada barn. Det har varit så värt det.
Det är axlarna. Axlarna som dragits längre och längre upp mot hakan för att kroppen inte ska frysa. Vantarna som ska lirkas på pyttesmå fingrar, lillfingerhål som inte existerar, overallshällor som ständigt går sönder, stövlar som blir blöta och kalla inuti.
"I Thailand mamma, där är det aldrig kallt!"
"Jag vill åka dit. NU!", säger sonen som liksom sin mor har väldigt svårt för det kalla, det fuktiga, det mörka.
Vi bläddrar i albumen från våra tidigare resor; ändlösa veckor - månader! - i värmen, med barnen, hela familjen, utan krav och måsten. Bara flyta med. Glada föräldrar och glada barn. Det har varit så värt det.
söndag 7 december 2008
Helg på Hispan
Tillbringade halva lördagen i gamla Långbro mentalsjukhus, numer fantastiska lägenheter med minst fyra meter i takhöjd och enorma fönster. Kärt återseende av hela härliga rockersfamiljen som vi lärde känna i Thailand. En skön, härlig middag där barnen somnade sött i soffan framåt tio efter att ha lekt och dansat loss på parketten. Rödvin och spansk brandy och en helt underbar indisk kyckliggryta. Taxi hem i natten halv två.
Söndag städ- och tvättdag. Åtta maskiner och flera omgångar dammsugning. Maken har redan vikt in hela det monstruösa tvättberget. Fick mysig lek- och glöggdejt efter lunch, beställde sedan, inspirerade av gårdagen, hem indisk chilisökning.
Nu snart sova sött mellan rena lakan. Innan nästa veckas kalasplanering, julkortsskrivande och födelsedagsfirande tar vid...
Söndag städ- och tvättdag. Åtta maskiner och flera omgångar dammsugning. Maken har redan vikt in hela det monstruösa tvättberget. Fick mysig lek- och glöggdejt efter lunch, beställde sedan, inspirerade av gårdagen, hem indisk chilisökning.
Nu snart sova sött mellan rena lakan. Innan nästa veckas kalasplanering, julkortsskrivande och födelsedagsfirande tar vid...
fredag 5 december 2008
Nu tar jag av jobbhatten
Men om man skulle ta och göra lite fredag!
Klockan är ju ändå fyra.
Maken är och hämtar ongarna på dagis och jag ska nog ansluta på fredagsritualen "provsmakningsfredag på Sabis".
Trevlig helg!
Klockan är ju ändå fyra.
Maken är och hämtar ongarna på dagis och jag ska nog ansluta på fredagsritualen "provsmakningsfredag på Sabis".
Trevlig helg!
Urladdning
Adrenalin.
Rödflammiga halsar och falsettröster.
Personlig prestige.
Revirkisslukten känns frän i hela rummet.
Sitter på möte med pinsamma människor som inte fattar och stämningen är så tryckt att man kan vässa en penna i skärningspunkten mellan ena sidan bordet och den andra.
Jag biter mig flera gånger i tungan för att inte undslippa mig snabba sylvassa repliker.
Stormar sen in på kontoret med klackarna dundrande i parketten, så pass att chefen börjar garva och mina vapendragarkollegor servar mig med kaffe och en stol.
Det är sällan jag är arg på jobbet, men ibland gör det gott. Och den här gången var min roll att fungera som 'överrock' med rätten på min sida. De två pinsamma andra kommer tyvärr få stå i skamvrån en stund.
Människor. Ett så jädrans märkligt men lika släkte.
Rödflammiga halsar och falsettröster.
Personlig prestige.
Revirkisslukten känns frän i hela rummet.
Sitter på möte med pinsamma människor som inte fattar och stämningen är så tryckt att man kan vässa en penna i skärningspunkten mellan ena sidan bordet och den andra.
Jag biter mig flera gånger i tungan för att inte undslippa mig snabba sylvassa repliker.
Stormar sen in på kontoret med klackarna dundrande i parketten, så pass att chefen börjar garva och mina vapendragarkollegor servar mig med kaffe och en stol.
Det är sällan jag är arg på jobbet, men ibland gör det gott. Och den här gången var min roll att fungera som 'överrock' med rätten på min sida. De två pinsamma andra kommer tyvärr få stå i skamvrån en stund.
Människor. Ett så jädrans märkligt men lika släkte.
torsdag 4 december 2008
Vardagslyx
Det är extremt lyxigt egentligen att jobba och därmed välja och vraka på vilken restaurang man vill inmundiga sin lunch.
"Idag är jag sugen på japanskt, indiskt, fisk, lyxkäk, utsikt, cosy...", och så vips sitter man och blir serverad en schysst dagens på Gondolen, samtalar och äter nybakat bröd med färskost och stilla blickar ut över vattnet. Till exempel.
Jag glömmer bort att njuta av den lyxen ibland.
Men det slår mig plötsligt och kraftigt som ett slag med yxa i bakhuvudet när jag sedan tillbringar den påvra fiskbull- och rismiddagen i sällskap med två uber-gnälliga barn som spiller och kladdar och skriker och bara tjatar om glass till efterrätt och ritar bajskorvar med hjälp av uthälld citronsås och har sig.
"Idag är jag sugen på japanskt, indiskt, fisk, lyxkäk, utsikt, cosy...", och så vips sitter man och blir serverad en schysst dagens på Gondolen, samtalar och äter nybakat bröd med färskost och stilla blickar ut över vattnet. Till exempel.
Jag glömmer bort att njuta av den lyxen ibland.
Men det slår mig plötsligt och kraftigt som ett slag med yxa i bakhuvudet när jag sedan tillbringar den påvra fiskbull- och rismiddagen i sällskap med två uber-gnälliga barn som spiller och kladdar och skriker och bara tjatar om glass till efterrätt och ritar bajskorvar med hjälp av uthälld citronsås och har sig.
En smula tanke
Men så är jag ju naturligtvis också orättvis i demoniseringen av min mor.
I förhållande till min pappa alltså.
För visst är det så att hon går mig mer på nerverna eftersom alltid har funnit där, varit den som tagit allting från mammaledighet med späd Locka, sjukdagar och deltid. Som stöttat, tröstat, kramat och offrat hela sin lilla lön på fina kläder åt sin enda dotter. Som fixat alla våra semestrar med bravur, planerat, kämpat mot pappas ointresse och passivitet, tagit med mig på äventyr, varit role model som stark kvinna med karriär, fixat sommarjobb, sett till att jag aldrig blivit strandsatt - alltid kommit och hämtat, pushat mig framåt i min flummiga ungdom så att jag blev nåt, trott på mig, lejonmammestridit för mig, älskat mig.
Som dubbelarbetat, agerat kommunikationscentral, hållit reda på familjen, styrt upp, alltid prioriterat bort sig själv, fast i damned-fällan som alla kvinnor i hennes generation med både karriär och familj.
Visst är det så.
Närvarande mödrar och halvt frånvarande fädrar. Eller snarare, fädrar som befrias från ansvarsplikt och fritt kan åtnjuta familjelivets framsidor.
Jag och min mor stod varandra väldigt nära under min barndom och uppväxt.
Det svåra är nu. Tio, femton år tillbaka och framåt.
Knepigheten, felprioriteringarna, skuldbeläggandet, utbrotten, ilskan, dom betongtunga kraven, den låga självkänslan, den dåliga självinsikten som gör att hon driver mig längre och längre bort från sig.
I förhållande till min pappa alltså.
För visst är det så att hon går mig mer på nerverna eftersom alltid har funnit där, varit den som tagit allting från mammaledighet med späd Locka, sjukdagar och deltid. Som stöttat, tröstat, kramat och offrat hela sin lilla lön på fina kläder åt sin enda dotter. Som fixat alla våra semestrar med bravur, planerat, kämpat mot pappas ointresse och passivitet, tagit med mig på äventyr, varit role model som stark kvinna med karriär, fixat sommarjobb, sett till att jag aldrig blivit strandsatt - alltid kommit och hämtat, pushat mig framåt i min flummiga ungdom så att jag blev nåt, trott på mig, lejonmammestridit för mig, älskat mig.
Som dubbelarbetat, agerat kommunikationscentral, hållit reda på familjen, styrt upp, alltid prioriterat bort sig själv, fast i damned-fällan som alla kvinnor i hennes generation med både karriär och familj.
Visst är det så.
Närvarande mödrar och halvt frånvarande fädrar. Eller snarare, fädrar som befrias från ansvarsplikt och fritt kan åtnjuta familjelivets framsidor.
Jag och min mor stod varandra väldigt nära under min barndom och uppväxt.
Det svåra är nu. Tio, femton år tillbaka och framåt.
Knepigheten, felprioriteringarna, skuldbeläggandet, utbrotten, ilskan, dom betongtunga kraven, den låga självkänslan, den dåliga självinsikten som gör att hon driver mig längre och längre bort från sig.
Arga lappen
Nu har jag skrivit sura lappar till grannar som lagt ut skitfula bastdörrmattor utanför ytterdörren, dvs i trapphuset. Har också skrivit lapp om att alla bör kolla sin brandvarnare inför julens alla tända ljus, samt små fina lappar om julgåva till personalen på dagis att lägga i facken i kapprummet.
Kanske ska kröna detta lappande med att beställa David Batras urroliga lappbok..?
Kanske ska kröna detta lappande med att beställa David Batras urroliga lappbok..?
onsdag 3 december 2008
En viktig pratstund
Jag ringer pappa på sjukhemmet. Rita svarar, jag hör henne klappra iväg med telefonen och ropa min pappas namn. "Börge!". "Börge, du har telefon, det är din dotter!", säger hon uppmuntrande. Jag hör en välbekant stånkning, och prasslande och sen ett "Hallå..?". Mitt hjärta fylls, spränger av kärlek och min egen kamp med accepterandet att min pappa är så skör, och låter sådär liten i telefonen.
Vi pratar en stund, han låter lite rosslig och ska snart sova middag. Men annars verkar allt ganska bra; dom har fått kaffe och det finns Kvällsposten. Korten på barnbarnen som jag skickade har mamma tagit med, dom är fina tycker han. Sen blir han lite förvirrad igen och undrar var nånstans jag ringer ifrån. Vilken dag det är, och om mamma har varit där eller inte minns han inte.
Det finns mycket att skriva om min pappa. Jag tror på många sätt att jag är ganska lik honom. Fast jag önskar ibland att jag fått lära känna honom trettio år tidigare. Nu hoppas jag bara att hans livssaga som han skrev ner på min begäran för femton år sedan ligger väl bevarad i nån låda i källaren, jag vågar inte tänka annat.
"Jag älskar dig, pappa"
"Jag med, lilla gumman"
Vi pratar en stund, han låter lite rosslig och ska snart sova middag. Men annars verkar allt ganska bra; dom har fått kaffe och det finns Kvällsposten. Korten på barnbarnen som jag skickade har mamma tagit med, dom är fina tycker han. Sen blir han lite förvirrad igen och undrar var nånstans jag ringer ifrån. Vilken dag det är, och om mamma har varit där eller inte minns han inte.
Det finns mycket att skriva om min pappa. Jag tror på många sätt att jag är ganska lik honom. Fast jag önskar ibland att jag fått lära känna honom trettio år tidigare. Nu hoppas jag bara att hans livssaga som han skrev ner på min begäran för femton år sedan ligger väl bevarad i nån låda i källaren, jag vågar inte tänka annat.
"Jag älskar dig, pappa"
"Jag med, lilla gumman"
Svällande modershjärta
Utvecklingssamtal på dagis för sonen.
Jag sitter alltid igenom sådana samtal med nära till rördsprungna tårar.
Jag sitter alltid och känner mig grötig i halsen av geniun tacksamhet för att personalen är så engagerad i mitt barn, att dom ser honom och berättar om honom som om han vore extra speciell.
Han är glad, omtänksam, aktiv, fantasifull, kreativ, finurlig och oerhört kvicktänkt. Har humor, och en sorts självdistans i sin humor redan som gör att han kan 'bjuda' på sig själv, skoja på sin egen bekostnad. Han älskar att bygga maskiner, senast en "maskin som rostar bröd". Han älskar att måla, gärna med starka färger och mycket glitter, och han tycker mycket om att väva.
Han är verbalt mycket mogen, och är uppslukad av böcker, bokstäver, ord och ordlekar. Går och rimmar på allt, skojar med ord, smakar på ord och har som högsta önskan "att lära mig att läsa själv". Så i hans individuella utvecklingsplan ligger nu lekfyllt fokus på bokstäver och siffror.
Och när han trevande ljudar till "FELIX" på lingonsyltsburken vid middagen sväller modershjärtat nästan ut ur bröstet.
Jag sitter alltid igenom sådana samtal med nära till rördsprungna tårar.
Jag sitter alltid och känner mig grötig i halsen av geniun tacksamhet för att personalen är så engagerad i mitt barn, att dom ser honom och berättar om honom som om han vore extra speciell.
Han är glad, omtänksam, aktiv, fantasifull, kreativ, finurlig och oerhört kvicktänkt. Har humor, och en sorts självdistans i sin humor redan som gör att han kan 'bjuda' på sig själv, skoja på sin egen bekostnad. Han älskar att bygga maskiner, senast en "maskin som rostar bröd". Han älskar att måla, gärna med starka färger och mycket glitter, och han tycker mycket om att väva.
Han är verbalt mycket mogen, och är uppslukad av böcker, bokstäver, ord och ordlekar. Går och rimmar på allt, skojar med ord, smakar på ord och har som högsta önskan "att lära mig att läsa själv". Så i hans individuella utvecklingsplan ligger nu lekfyllt fokus på bokstäver och siffror.
Och när han trevande ljudar till "FELIX" på lingonsyltsburken vid middagen sväller modershjärtat nästan ut ur bröstet.
tisdag 2 december 2008
After work en helt vanlig tisdag
Handla kortdatumköttfärs på Ryss-Konsum
Laga hemmagjorda hamburgare
Bada två dressingkladdiga barn
Klippa loss gummibandssnöre från hyserisk sons stasade handled
Trösta son som trampat på vass sladd
Leta nappar, skölja nappar och sanera dotterns tunga från nappludd
Läsa in 30 sidor jobbmaterial
Gå på styrelsemöte
Dricka te hos fru Gyllenskiöld
Få med sig radonmätare som ska utplaceras på omöjliga ställen i lägenheten
Skriva sura lappar att stoppas i brevlådor hos ont anande medlemmar i föreningen
Gå igenom veckoplanering med maken
Få ångestrysning över vad som komma skall motherwise
Skriva nitton inbjudningskort till sonens kalas om 1,5 vecka
Läsa bloggar
Dricka årgångsglögg och äta fransk medsmugglad comté
Kolla jobbmailen
Bära in lessen dotter i "våjan säng"
Läsa relationsbok
Vuxenliv?
Go'natt!
Laga hemmagjorda hamburgare
Bada två dressingkladdiga barn
Klippa loss gummibandssnöre från hyserisk sons stasade handled
Trösta son som trampat på vass sladd
Leta nappar, skölja nappar och sanera dotterns tunga från nappludd
Läsa in 30 sidor jobbmaterial
Gå på styrelsemöte
Dricka te hos fru Gyllenskiöld
Få med sig radonmätare som ska utplaceras på omöjliga ställen i lägenheten
Skriva sura lappar att stoppas i brevlådor hos ont anande medlemmar i föreningen
Gå igenom veckoplanering med maken
Få ångestrysning över vad som komma skall motherwise
Skriva nitton inbjudningskort till sonens kalas om 1,5 vecka
Läsa bloggar
Dricka årgångsglögg och äta fransk medsmugglad comté
Kolla jobbmailen
Bära in lessen dotter i "våjan säng"
Läsa relationsbok
Vuxenliv?
Go'natt!
Att avliva en myt 1
Så passande att Anna skrev just detta inlägg. För jag började precis skriva följande:
Kanske får jag stryk när jag berättar detta, men nu har jag åtminstone tagit i trä, spottat över axeln tre gånger och knackat i bordet så det borde går bra.
Vi har haft en (1) endaste VAB-dag på hela denna hösten, båda barnen inräknade. Jag vet. Det är näst intill otroligt. Antingen har vi ett sjusärdeles dagis, eller så brås ungarna på stålmormor. Dom har hursomhelst inte varit sjuka. Och nej, vi har inte lämnat dom snoriga och inte hostiga på dagis heller.
Så mycket för allt snack om sjuka dagisbarn och VAB varannan vecka.
Visst vet jag att många barn är betydligt oftare sjuka än så, och visst har våra haft sina slängar av sjukdom, men inget som jag egentligen specifikt kan skylla dagis för. När vi var hemma med dom blev dom sjuka av att gå på Öppna förskolan eller Rum för barn. Och snoriga blev dom lika ofta när dom hånglade upp rinnsnuviga parkkompisen i lekparken.
Jag inbillar mig att deras immunförsvar snarare har byggts upp genom exponeringen för dagisbacillerna, och att dom därför helt enkelt står emot bättre nu. Lillasyster har tex haft betydligt färre sjukdagar än storebror, hon fick ju hans baselusker tidigt istället.
Så nu kan vi i allafall avliva myten om att alla dagisbarn är sjuka varannan vecka och får livslånga men av dagisbacillerna.
Kanske får jag stryk när jag berättar detta, men nu har jag åtminstone tagit i trä, spottat över axeln tre gånger och knackat i bordet så det borde går bra.
Vi har haft en (1) endaste VAB-dag på hela denna hösten, båda barnen inräknade. Jag vet. Det är näst intill otroligt. Antingen har vi ett sjusärdeles dagis, eller så brås ungarna på stålmormor. Dom har hursomhelst inte varit sjuka. Och nej, vi har inte lämnat dom snoriga och inte hostiga på dagis heller.
Så mycket för allt snack om sjuka dagisbarn och VAB varannan vecka.
Visst vet jag att många barn är betydligt oftare sjuka än så, och visst har våra haft sina slängar av sjukdom, men inget som jag egentligen specifikt kan skylla dagis för. När vi var hemma med dom blev dom sjuka av att gå på Öppna förskolan eller Rum för barn. Och snoriga blev dom lika ofta när dom hånglade upp rinnsnuviga parkkompisen i lekparken.
Jag inbillar mig att deras immunförsvar snarare har byggts upp genom exponeringen för dagisbacillerna, och att dom därför helt enkelt står emot bättre nu. Lillasyster har tex haft betydligt färre sjukdagar än storebror, hon fick ju hans baselusker tidigt istället.
Så nu kan vi i allafall avliva myten om att alla dagisbarn är sjuka varannan vecka och får livslånga men av dagisbacillerna.
måndag 1 december 2008
Femton frågor
1. Är du nöjd med ditt namn eller önskar du dig ett annat?
Jag heter Jennie och det känns helt okej. Som liten ville jag heta spännande, romantiska och ovanliga saker som Aurora Morgonbris. Jag är däremot skitnöjd med mitt efternamn, inte bara för att det gått i arv i rakt nedstigande led på mödernet, utan även för att det är kort, kärnfullt och man blir alltid ihågkommen.
2. Saknar du något i ditt liv?
Släkt i närområdet. Inbillar mig att jag skulle älska att ha en Fanny&Alexandersläkt. Eller inte. Men i dagsläget har vi ingen släkt alls i närheten.
3. Sommar eller vinter?
Sommar. Fast egentligen tidig höst.
4. Vad var det första du la märke till hos din partner, som du föll för?
Tänder, händer och den sydländska drop dead gorgeousnessen.
5. Vilken är den bästa julklapp du fått?
En Commodore64 i när jag var 14 från mamma. Var enda tjejen i klassen med dator.
6. Påverkas du av media, och alla sk ideal?
Ja. Naturligtvis. Annars skulle jag t.ex inte raka benen.
7. Vart i världen skulle du helst vilja leva?
Om Skanör hade legat i Stockholm. Fast helst delat boende, 6 månader i Sverige, 6 månader i varmt klimat.
8. Finns det något du ångrar att du gjort?
Jodå. En hel del. Kissa i en port tillhör sånt man är mindre stolt över till exempel.
9. Hur många barn vill du ha?
Med hjärtat hundra, med hjärnan räcker dom två underverken vi har alldeles förträffligt.
10. Har du återkommande drömmar?
Under lång tid efter att min mamma blivit dödligt osams med sin tvillingsyster och mina kusiner därmed bröt kontakten med oss, drömde jag om tårfyllda och uppslitande samtal med dom under flera års tid. Numer hamnar jag nog aldrig i drömsömn ha ha, sover lätt som en fjäder och vaknar av minsta pust.
11. Om du fick äta en maträtt resten av detta år, vad skulle du välja då?
Broccoli insalata.
12. Märkeskläder eller inte?
Joo, helst. Fast inga där märket syns, jag inbillar mig att jag köper märkeskläder för kvaliteten.
13. Vart ska du/ni fira jul?
På vår gata i stan!
14. Har du ett Nyårslöfte?
Att vara sannare mot mig själv och mindre otålig med barnen.
15. Vad har du för planer för dagen?
Dudda, läsa en relationsbok och sova natti natti.
Och utmaningen kom från Kattis.
Jag heter Jennie och det känns helt okej. Som liten ville jag heta spännande, romantiska och ovanliga saker som Aurora Morgonbris. Jag är däremot skitnöjd med mitt efternamn, inte bara för att det gått i arv i rakt nedstigande led på mödernet, utan även för att det är kort, kärnfullt och man blir alltid ihågkommen.
2. Saknar du något i ditt liv?
Släkt i närområdet. Inbillar mig att jag skulle älska att ha en Fanny&Alexandersläkt. Eller inte. Men i dagsläget har vi ingen släkt alls i närheten.
3. Sommar eller vinter?
Sommar. Fast egentligen tidig höst.
4. Vad var det första du la märke till hos din partner, som du föll för?
Tänder, händer och den sydländska drop dead gorgeousnessen.
5. Vilken är den bästa julklapp du fått?
En Commodore64 i när jag var 14 från mamma. Var enda tjejen i klassen med dator.
6. Påverkas du av media, och alla sk ideal?
Ja. Naturligtvis. Annars skulle jag t.ex inte raka benen.
7. Vart i världen skulle du helst vilja leva?
Om Skanör hade legat i Stockholm. Fast helst delat boende, 6 månader i Sverige, 6 månader i varmt klimat.
8. Finns det något du ångrar att du gjort?
Jodå. En hel del. Kissa i en port tillhör sånt man är mindre stolt över till exempel.
9. Hur många barn vill du ha?
Med hjärtat hundra, med hjärnan räcker dom två underverken vi har alldeles förträffligt.
10. Har du återkommande drömmar?
Under lång tid efter att min mamma blivit dödligt osams med sin tvillingsyster och mina kusiner därmed bröt kontakten med oss, drömde jag om tårfyllda och uppslitande samtal med dom under flera års tid. Numer hamnar jag nog aldrig i drömsömn ha ha, sover lätt som en fjäder och vaknar av minsta pust.
11. Om du fick äta en maträtt resten av detta år, vad skulle du välja då?
Broccoli insalata.
12. Märkeskläder eller inte?
Joo, helst. Fast inga där märket syns, jag inbillar mig att jag köper märkeskläder för kvaliteten.
13. Vart ska du/ni fira jul?
På vår gata i stan!
14. Har du ett Nyårslöfte?
Att vara sannare mot mig själv och mindre otålig med barnen.
15. Vad har du för planer för dagen?
Dudda, läsa en relationsbok och sova natti natti.
Och utmaningen kom från Kattis.
Tunn is
Jag tog till mig flera av era goda råd.
Nu postade jag just en markering, och ett förslag, till min mor. Vi firar jul i Stockholm. Hon är välkommen hit ett par dagar, och jag åker gärna med ner till Skåne med barnen i mellandagarna för att hälsa på pappa.
Jag vet ju att det kommer bli ramaskri. Hon kan ju inte lämna pappa! Hon är inte psykiskt stark nog att åka nånstans! Hon går ju redan på knäna! Hur kan jag vara så naiv?! Så hjärtlös?! Så iskall?!
Jag försöker förutse och ligga två steg före så att jag är förberedd och kan höja garden när samvetsanfallet börjar. Så att jag inte faller igenom, rätt ner i dotterskuldsavgrunden.
Nu postade jag just en markering, och ett förslag, till min mor. Vi firar jul i Stockholm. Hon är välkommen hit ett par dagar, och jag åker gärna med ner till Skåne med barnen i mellandagarna för att hälsa på pappa.
Jag vet ju att det kommer bli ramaskri. Hon kan ju inte lämna pappa! Hon är inte psykiskt stark nog att åka nånstans! Hon går ju redan på knäna! Hur kan jag vara så naiv?! Så hjärtlös?! Så iskall?!
Jag försöker förutse och ligga två steg före så att jag är förberedd och kan höja garden när samvetsanfallet börjar. Så att jag inte faller igenom, rätt ner i dotterskuldsavgrunden.
söndag 30 november 2008
Homeparty!
Anna från Innerum kom och dukade upp alla fina prylar, jag värmde glögg i bakisruset och välkomnade en hel drös glada vackra ladies som mumsade i sig saffranskokostoppar och pepparkaka medan vi förevisades nötknäckare med "räfflad insida och ergonomiskt grepp", ljuslyktor, adventsstjärnor, vaxdukar och gummerade drinkunderlägg. Mycket mycket trevligt!
lördag 29 november 2008
fredag 28 november 2008
Världens bästa skivor (2)
Jag hakar på eftersom det för mig är så solklart.
Båda kom samma år och jag kommer för alltid att vara fast.
Den första är naturligtvis Jacob Hellmans "Och stora havet..."
Den andra ligger bara en millisekund efter:
Musik kommer aldrig bli större.
Båda kom samma år och jag kommer för alltid att vara fast.
Den första är naturligtvis Jacob Hellmans "Och stora havet..."
Den andra ligger bara en millisekund efter:
Musik kommer aldrig bli större.
Oh happy days!
Så gjorde då maken entré sent på fredagskvällen och barnen for i extas.
Medförde presanger i form av belgisk choklad och leksaker och sin mjuka famn.
Modern drog sig diskret men beräknat tillbaka och öppnade under knapp hörbar njutningssuck en flaska Riesling.
För inga problem finnes med att vara 'ensam' i ett sammanhang, när folk rör sig runtomkring. Då hälles girigt upp stora glas tiogradigt från vinkylen och fredagsshowen kan börja.
Medförde presanger i form av belgisk choklad och leksaker och sin mjuka famn.
Modern drog sig diskret men beräknat tillbaka och öppnade under knapp hörbar njutningssuck en flaska Riesling.
För inga problem finnes med att vara 'ensam' i ett sammanhang, när folk rör sig runtomkring. Då hälles girigt upp stora glas tiogradigt från vinkylen och fredagsshowen kan börja.
Känsliga bitar
Jag har alltid varit dålig på att vara ensam. Trots att jag är ensambarn, eller kanske just därför. Är jag ensam för länge (vi pratar dagar) blir jag smått apatisk, tappar liksom geisten och ifrågasätter varför jag överhuvudtaget ska anstränga mig. Jag avundas förmågan att njuta sitt eget sällskap, göra det mysigt och duka fint bara för en, tända ljus och öppna en flaska vin.
Jag äter knappt, om jag äter lunch hemma micrar jag nån låda eller äter mackor. Barnen får natutligtvis middag och då petar jag i mig resterna, ser till att allt funkar, plockar undan och städar efter oss, men sen. Sen bortser jag från omyset av kringslängda barnkläder och leksaker och bara sätter mig med datorn i soffan utan att - som maken hade gjort - tända ljus, lägga dit puffiga kuddar och bulla upp med ett glas vin och kanske lite musik.
Nu funderade jag just på om jag skulle ta ett glas vin, eller lite glögg, det är ju ändå fredag. Men nää. Pallar liksom inte.
Jag äter knappt, om jag äter lunch hemma micrar jag nån låda eller äter mackor. Barnen får natutligtvis middag och då petar jag i mig resterna, ser till att allt funkar, plockar undan och städar efter oss, men sen. Sen bortser jag från omyset av kringslängda barnkläder och leksaker och bara sätter mig med datorn i soffan utan att - som maken hade gjort - tända ljus, lägga dit puffiga kuddar och bulla upp med ett glas vin och kanske lite musik.
Nu funderade jag just på om jag skulle ta ett glas vin, eller lite glögg, det är ju ändå fredag. Men nää. Pallar liksom inte.
En mor som far
-"Heejdå! Trevlig resa!", säger tvåochetthalvtåringen med nerstoppad kamera i sin lilla kappsäck, vinkar glatt, kastar slängkyssar och går ett varv i lägenheten.
Präglad?
Redan?
Näää..?
Präglad?
Redan?
Näää..?
Självdistans
Något som retar mig till vansinne är folk som inte får ändan ur vagnen.
Som bara snackar och snackar. Om vad dom funderar på att, ska eller borde göra. Men som saknar förmåga till exekvering.
Själv är man ju så himla driftig och beslutsam... för det mesta...
Framför mig på skrivbordet ligger ett snart fem (!) år gammalt presentkort från Sturebadet som jag fick i trettioårspresent. Underbart. Härligt. Om en månad går det ut. För evigt. Jag måste bara få ändan ur och boka.
Som bara snackar och snackar. Om vad dom funderar på att, ska eller borde göra. Men som saknar förmåga till exekvering.
Själv är man ju så himla driftig och beslutsam... för det mesta...
Framför mig på skrivbordet ligger ett snart fem (!) år gammalt presentkort från Sturebadet som jag fick i trettioårspresent. Underbart. Härligt. Om en månad går det ut. För evigt. Jag måste bara få ändan ur och boka.
torsdag 27 november 2008
Fokus
Eftersom jag, förutom brevbomber och annat obehag, är ensam med kidsen denna vecka måste jag fokusera på sånt som är behagligt och kul.
En sån sak är det fantatiska kalas vi ska bevista på lördag: Dans, drinkar och dekadens på The Ladies gemensamma 35-årsskiva! Barnvakt bokad och klar.
En annan grej är att det dyker upp nästan tjugo glöggsugna Ladies här på söndag för första adventsglögg och julshopping!
Så ikväll fokuserar jag på vilken klänning jag ska ha på lördag och vilken kaka jag ska baka på söndag. Inget mer.
En sån sak är det fantatiska kalas vi ska bevista på lördag: Dans, drinkar och dekadens på The Ladies gemensamma 35-årsskiva! Barnvakt bokad och klar.
En annan grej är att det dyker upp nästan tjugo glöggsugna Ladies här på söndag för första adventsglögg och julshopping!
Så ikväll fokuserar jag på vilken klänning jag ska ha på lördag och vilken kaka jag ska baka på söndag. Inget mer.
onsdag 26 november 2008
Brevbomben
Och så kom den.
Brevbomben.
"Jag hoppas innerligt att ni inte SVIKER oss denna jul. Det vore katastrofalt!"
Min mamma menar alltså på allvar att vi ska ta pick och pack och våra barn och åka sjuttio mil för att sitta i hennes deprimerande dockhus på julafton, bli förolämpade och bo nånstans på hotell och må jävligt dåligt för att hon mår jävligt dåligt.
Och om inte? Katastrof. Undergång. Som bara jag bär ansvaret för.
Jag hoppas innerligt att jag aldrig aldrig aldrig skriver såna brev till mina vuxna barn. Att jag aldrig aldrig aldrig gör så att dom får ont i magen bara av att se handstilen på ett kuvert från mig eller av att se mitt nummer i displayen.
Gud hjälpe mig.
Brevbomben.
"Jag hoppas innerligt att ni inte SVIKER oss denna jul. Det vore katastrofalt!"
Min mamma menar alltså på allvar att vi ska ta pick och pack och våra barn och åka sjuttio mil för att sitta i hennes deprimerande dockhus på julafton, bli förolämpade och bo nånstans på hotell och må jävligt dåligt för att hon mår jävligt dåligt.
Och om inte? Katastrof. Undergång. Som bara jag bär ansvaret för.
Jag hoppas innerligt att jag aldrig aldrig aldrig skriver såna brev till mina vuxna barn. Att jag aldrig aldrig aldrig gör så att dom får ont i magen bara av att se handstilen på ett kuvert från mig eller av att se mitt nummer i displayen.
Gud hjälpe mig.
Status Malmö
Pratade med pappa nyss och han lät ganska mycket som sig själv. Hade fått kaffe och kaka och doktorn hade varit där och kollat hans axel. Men i övrigt ingen ko på isen och vi pratade om ditt och datt, han glimmar till ibland och jag försöker fånga hans klara tanke.
Pratade med mamma igår och det var som vanligt bedrövligt. Allt är bedrövligt; hennes liv, pappas liv, mina försök till stöd och stöttning. Ingenting är bra, ingenting blir bättre. Det är så tungt och destruktivt att jag drar ett djupt andetag innan jag slår numret och sen håller jag andan i nästan alla de tjugotre minuter som samtalet varar.
Pratade med mamma igår och det var som vanligt bedrövligt. Allt är bedrövligt; hennes liv, pappas liv, mina försök till stöd och stöttning. Ingenting är bra, ingenting blir bättre. Det är så tungt och destruktivt att jag drar ett djupt andetag innan jag slår numret och sen håller jag andan i nästan alla de tjugotre minuter som samtalet varar.
Pärlan Ella
Vår barnflicka är en Pärla.
Allt funkar - hon har stenkoll, hon har jobbat på (vårt!) dagis och är således helvan vid påklädningar, blöjbyten och tricksande. Och så är hon världens gulligaste. Hon gav mig en fullständig lägesrapport vid hemkomst igår, bland annat hade dom lekt kurragömma i en timme och jag bara kände att jag ville krama om henne och säga att vi gör vad som helst bara hon då och då vill passa våra barn forever!
Allt funkar - hon har stenkoll, hon har jobbat på (vårt!) dagis och är således helvan vid påklädningar, blöjbyten och tricksande. Och så är hon världens gulligaste. Hon gav mig en fullständig lägesrapport vid hemkomst igår, bland annat hade dom lekt kurragömma i en timme och jag bara kände att jag ville krama om henne och säga att vi gör vad som helst bara hon då och då vill passa våra barn forever!
tisdag 25 november 2008
Återbördad
Hemma!
Två snusande barn i prickiga pyjamasar i ett rum med en svamplampa.
Jag vill krama, pussa, sticka in näsan i deras fjuniga nackar, men avstår och betraktar dom på kort avstånd i djupa klunkars långa minuter.
Imorgon tar vi skön stressfri morgon, jag behöver inte vara nånstans före lunch.
Å, det bästa med att vara borta, är att komma hem!
Två snusande barn i prickiga pyjamasar i ett rum med en svamplampa.
Jag vill krama, pussa, sticka in näsan i deras fjuniga nackar, men avstår och betraktar dom på kort avstånd i djupa klunkars långa minuter.
Imorgon tar vi skön stressfri morgon, jag behöver inte vara nånstans före lunch.
Å, det bästa med att vara borta, är att komma hem!
Och maken säger att JAG nojjar...
Nedan är en komplett lista på kylskåpsdörren från maken till barnflickan med exakta tider och hållpunkter, tips och trix, från dagishämtning till nattning. Medan jag anländer, och maken avreser, från Arlanda. Jag är rörd.
måndag 24 november 2008
Måndag i Zagreb
Tre glada i Sverigemontern
Slipsen på
En kontinental lunch, squid salad
En lokal öl på en lokal källare där rökdimman fick forceras medelst kniv
söndag 23 november 2008
Regent Esplande Hotel *****
Resan gick fint, vi fick personlig eskort genom tullen i Munchen eftersom vi var sena från Stockholm. Nu har jag tappat upp ett lavendelbad och ska koppla av tjugo minuter innan middag och coctail reception med svenska ambassaden.
lördag 22 november 2008
Mörka november
Nej, jag känner mig inte alls helt stabil när jag nu packar min väska för fjärde gången denna höst för att tidigt imorgon åka ner till Zagreb, Kroatien. Jag har gråtit så många gånger den här helgen, och jag börjar känna mig slutkörd. Semester needed. Men jag vet att det är minst två veckor kvar av det intensiva.
Jag kommer förmodligen känna mig bättre efter inkvartering på flotta hotellet imorgon, det brukar vara just do it som gäller för mig, men det sliter i mammahjärtat som av själviskhet vill stanna kvar och pussa pussa pussa. För att jag i detta nu håller på att mista min far, åtminstone delar av honom.
Jag drog mig för att ringa sjukhemmet, och när jag gjorde det, sprack mitt hjärta mitt itu. Jag grät tyst bakom knuten näve samtidigt som jag lugnade pappa och upprepade "jag älskar dig pappa" tills tårarna slutade falla.
Livet. Livet, livet, livet.
Jag kommer förmodligen känna mig bättre efter inkvartering på flotta hotellet imorgon, det brukar vara just do it som gäller för mig, men det sliter i mammahjärtat som av själviskhet vill stanna kvar och pussa pussa pussa. För att jag i detta nu håller på att mista min far, åtminstone delar av honom.
Jag drog mig för att ringa sjukhemmet, och när jag gjorde det, sprack mitt hjärta mitt itu. Jag grät tyst bakom knuten näve samtidigt som jag lugnade pappa och upprepade "jag älskar dig pappa" tills tårarna slutade falla.
Livet. Livet, livet, livet.
Stor lördag
Vinterns första snö, första pulkaåket.
Första varma chokladen, för året och för barnen.
Barnens första biobesök, Lilla Spöket Laban.
En stor lördag.
Första varma chokladen, för året och för barnen.
Barnens första biobesök, Lilla Spöket Laban.
En stor lördag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)