Att vara fyra-och-ett-halvt

Verkar som om vår nästan-fyra-å't-halvt-åring hamnat i tidig femårsutveckling. Jag känner igen vartendaste dugg. Nyaste fasen efter almost-total-harmony-for-a-while är en liten stor kille som opponerar sig mot allt. Och vill bestämma allt själv. Och trots att jag varje kväll går och lägger mig med föresatsen att inte trilla dit imorgon, att inte bli så fruktansvärt provocerad och ledsen och arg och få miljoner små små svarta hål i huvudet av allt tjat så hamnar jag där gång på gång.

Efter kvällens läggdagstrauma (fel tandkräm, fel pyjamas, fel saga, fel mamma, fel pappa, fel tidpunkt) går jag in och klappar, min hand slås bort, jag säger "Jag förstår att du inte vill nånting just nu, att du är arg och vill bestämma själv, men jag älskar dig, och jag vill bara ge dig en godnattpuss". Det knips med ögonen, munnen i arg grimas, och det väses argt: "INGEN PUSS!". När jag flyttar benet för att resa mig från sängkanten hör jag den lilla rösten igen: "Mamma... En liten puss. På kinden."

Pressgurka

Utflyktsmatsäcken inför morgondagens Skansenbesök med dagis är nu klar.
Beställningen löd: Pannkakor med sylt (hemstekta) och köttbullar med pressgurka.

Jag: -"Mäh, går det bra med en bit vanlig gurka?"
Knut: -"NEJ!! Det MÅSTE vara pressgurka!"
Jag: -"...kanske ättiksgurka från burk...?"
Knut: -"NÄÄÄÄJ! Jag ÄLSKAR pressgurka. Jag MÅSTE ha pressgurka på utflykten. Till dom jättesmaskiga köttbullarna. Före dom smaskiga pannkakorna."
Jag: -"...åkej åkej..."

Och så står man där, halv nio på kvällen, efter styrelsemöte med bostadsrättsföreningen, och lägger in pressgurka till sin pressgurkegalne son.

Knut 4 år!

Igår kväll berättade jag sagan om när Knut föddes, det var en del dramatik med ambulans till julmiddagen där jag befann mig uppklädd till tänderna men med blöta brallor eftersom vattnet just gått lagom till fördrinken. Ambulans eftersom bebisen inte var fixerad och dessutom låg i säte. Efter ett par timmar, fast nästan fyra veckor före utsatt datum, var vi plötsligt föräldrar på kejserlig väg, och detta iförd full make-up. Det var en fantastisk upplevelse som jag för alltid kommer att minnas och bli alldeles varm om hjärtat.

Imorse vaknade samma lilla person klockan halv åtta och kom uppskuttande med största leendet - "jag fyller fyra åååår idag!"
Ssschh... kryp tillbaka ner i sängen och 'sov räv' en liten liten stund till... Så att hela lilla familjen kunde marschera in med brickan fylld av paket, tända ljus och den obligatoriska flaggan.

Fyra år! Älskade älskade Knut!