Sjobbig vecka

Det här tunnelseendet man får vid minsta lilla sjuka.
Bara orka fokusera på att få bort det onda.
Dricka. Vila. Sova.
Så nära mindfulness jag kommer tragiskt nog.

Och så får man penicillin och vips kommer omvärldsångesten tillbaka.
Just ja, skolvalet! Anmälan till gympan! Hur gör vi till helgen?! Kalaspresenter!
JOBB!

Så jag sjobbar idag. Jobbar hemma, från säng och skrivbord omväxlande. Äter gårdagens rester till lunch. Inser att jag nu måste ta tag i nån slags fysisk träning. Den här energilösheten går inte längre.

En erfarenhet i (female) qatarisk sjukvård

Mådde så risigt idag mitt under ett möte att jag fick avbryta och åka tillbaka till hotellet. Fick skjuts av den Jordanska receptionisten som iklädd slöja tokkörde sin Honda som en biltjuv
rätt in i kaklet. Insåg uppe på rummet att det här funkar inte, fem sömnlösa nätter och jag orkar inte mer, så hotellbilen får köra mig till närmsta sjukhus.
Här blev jag avsläppt:

Hittade sedan hit. Olika ingångar för män och kvinnor. Olika kassor, olika apoteksluckor, olika utgångar.


Blev invisad i ett (female) väntrum där det var full kalabalik. En massa burkaklädda kvinnor som yrade runt, jag fattade inte om det fanns nåt kösystem men vips blev jag bryskt inputtad av en indisk sköterska i ett bås där jag fick suga på en plastpinne. Sen utknuffad och tillsagd att vänta. Sen inkastad i ett annat minimalt bås med ett draperi mellan mig och alla andra i väntrummet där jag fick vänta på den kvinnliga qatariläkaren som lyssnade på lungorna, kollade halsen och skrev obegripliga arabiska tecken på ett gult papper med många stämplar. Detta papper fick jag sedan lämna in i en (female) pharmacylucka, fick tillbaka ett blått papper. Det blåa pappret skull lämnas i en (female) cashier-lucka och betalas kontant. Sen tillbaka till apoteksluckan där jag slutligen kunde hämta ut antibiotika och antihistamin.
Ett litet äventyr kan man säga.

Nu ligger jag i sängen och ber till Gud att jag ska få sova inatt.
Och shit vad man längtar hem när man är risig.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Mörk materia, passiva prinsessor och gult guck i hörselgången

Märker hur jag inte kan tänka riktigt klart när vädret skiftar neurotiskt och kylan lamslår, om än (förhoppningsvis) temporärt.

Har tillbringat dagen hemma med hörselgångsinflammerad-OCH-öroninflammerad son som äntligen fått öronsalva (va? va? VA??) och penicillin. Jag var typ tio år äldre än läkaren som rödsvettig och nervös bad om ursäkt för sin fyrtiominutiga försening och sen började haspla om hur man är restriktiv med antibiotika och jag ba *tystnad* Nu skriver du ut Kåvepenin. Och han ba Ja, ja.

Bakade en skum sockerseg rabarberkakshistoria som bjöds till eftermiddagsfika med sonbästisen et al, bara det att sonen somnade mitt i kakan.

Sen satte jag en batch bolognese, hetsåt Karl Fazer Blå och såg på när maken gravade tre kilo lax. Medan dottern och den nyvaknde sonen spelade Svarte Petter på bryta-ihop-stadiet. Sen läsa Snövit (könsrollskräks) och en rymdbarnbok skriven av Fuglesang och som snarare skulle kunna utgöra kurslitteraturen i Fysik D-kurs på universitetet.

Nu lurar jag på om jag ska göra en körsbärspaj alternativt hetsäta upp Karl Fazer Marianne.

Har jag nämnt att jag slutat gå?

Mina dagsaktuella ilandsproblem

Det lilla ilandsproblemet att ha håriga ben, tid för eliminering först på onsdag nästa vecka samt en varm solprognos för långhelgen.

Det lilla ilandsproblemet att ha en förmodad scharlakansfebrig son som ligger och gnölar i soffan, samma helgprognos.

Sällsynta dagar och nya tider

Ett styck korttidskräksjuk son och en sällsynt VAB-dag.
Struntande därmed i att duscha, och lämpande av dottern på dagis medan sonen låg nerbäddad i dunet framför TV:n med Lorangafilmen. Instruerad i hur han skulle göra för att ringa mig om något hände de tio minuter jag var borta.

Suckar och himlande ögon när jag för tredje gången övertydligt förklarade vilken knapp han skulle trycka på och öva. Uppfödd med Nintendos, Ipads, Wii och tre fjärrisar till TV-systemet behöver man knappast instruktioner från en tekniskt överårig moder.

När det då ringde på vägen från dagis var det bara för att kolla om jag kunde köpa med mig "lite kall cola och gärna nuggets om dom har"...

Fem små apor

En liten mamma dåsade i sängen.
Mamma ringde doktorn, doktorn sa:
Ät lite Kåvepenin och droppa Fucithalmic
så ska det nog bli bra.

I wish.

På sämringsvägen

Igårkväll ingen feber.
Igårkväll släppte järnbandet runt huvudet, och dom där glödande spetten bakom ögonloberna något.

Imorse kunde jag inte öppna ögonen.
Totalt igenklistrade av en gulmojjig gucka.
Och när jag tvättat bort joxet och sprättat upp ögonlocken möttes jag av två knallröda och svullna bollar som stirrade galet mot mig i spegeln.

WTF???!!!

Inväntar nu tid hos doktorn och hopp om att det är något bakteriellt så att jag kan få lindring och vändpunkt.

Jag ska ju träffa galsen och dricka champagne i helgen.

Fi fan.

Trodde det skulle gå åt rätt håll.
Trodde att jag skulle spendera dagen sådär snuvmysigt nerbäddad under bolstret och läsa böcker och dricka te.

Vaknade med feberfrossa och slemkräkningar.
Kröp till dagis och skola och ville sen bara sätta mig ner på en sten och dö.

Vacklade hem. Hissen trasig. Stapplade upp sju trappor och drösade sen ihop i en ynklig hög innanför dörren. Resten av dan i ett vidrigt skallebankande, illamående töcken ömsom i halvslummer ömsom i plågad vakenhet. Fick akutinkalla barnvakt för hämtning av barnen som gudssänd levererade dom ätna och glada lagom till Bolibompastart.

En halvtimme senare kom maken hem från Norrland och tog hand om kaoset.
Nu har jag fått både kycklingsoppa, coca cola och choklad.
Och till doktorn bär det av imorgon. Jag gissar på en elakartad luftrörshistoria.

Slem, Host, Nys och Ett huvud stort som en medicinboll

Fy satan vad jag mår kass.
En skolbacillsförkylning fick mig fullständigt på fall i fredags kväll.
Ett huvud som håller på att explodera, ett dövt öra med vätska bakom, en svullen kliande och värkande hals, en rinnande näsa, en igenkorkad näsa, en röd näsa. Röda ögon, en hjärna som bara susar inuti en svullen jätteskalle.
Ett kroknat och illamående kroppshölje.
Otroligt hur ynklig man kan bli från en dag till en annan.
Vill helst bara dra täcket över mig och dö. Typ.

Doktorn kan komma

När jag kommer hem halv tolv på kvällen efter en lååång dag i rikets tjänst och möten hemma i Stockholm så hör jag kvidanden från vardagsrummet. Både man och son är vakna och sonen ser nu ut som om han naken gått rakt in i en bisvärm. Röda koppor överallt! Vissa med blåsor andra sönderrivna. I öronen, i hårbotten, hela kroppen. Och det kliar nåt så djävulskt.
Snälla grannarna lånar ut svenskt kylbalsam och potatismjöl och vi kyler och mjölar in sonen så han ser ut som född i mjölbingen på bageri.
Hjälper föga. Nattens sömn sönderhackad av gråt och kvid och smörjning.

Innan den första svenska familjen åkte hem tryckte dom en lapp i våra händer. Ett rosa telefonnummer. "Vårt bästa tips." SOS Médicine. Och maken ringer på morgonen och en timme senare står en liten kinesisk läkare böjd över sonen och nickar: "Varicelle, bien sur." Och skriver ut fyra medikamenter som ska hjälpa mot klåda och eventuella infektioner.

Så otroligt skönt att slippa klä på sjuka barn och dra iväg dom till överfulla vårdcentraler och akutmottagningar. Att bara kunna ringa ett nummer så kommer doktorn.

Chicken-pox!?

Tre prickar på magen varav en med en liten blåsa.
Vid lunch såg jag som en liten liten vattendroppe på hakan som jag just skulle torka bort när jag såg att det var en blåsa.

Vattkoppor???!!

Är så ovan vid att barnen är sjuka att det tar lång stund innan jag acepterar faktum.

Hej isolering, VAB och väntan på syskoninsjuknande!

Stabilt, men inte som fan

Efter två dygn i fosterställning har nu magen äntligen stabiliserat sig såpass att jag kan äta en skiva rostat bröd utan att kväljas.
Trots att jag i princip sov hela dan igår, och tio timmar i natt, känns det som om jag inte sovit på en vecka.

Packningen har gått sisådär, är glad om vi får med oss hälften.
Orkar inte bry mig för närvarande.
Maken åker efter lunch, halvglad över snöfallet eftersom sommardäcken just monterats.
Snö alltså.

Jahapp.
Fokus: Ta mig igenom dagen.

Utslagen

Vaknade i fredags natt illamående och med molvärk i magen.
Diarré. Kräkningar.
Helt utslagen.

Misstänkte matförgiftning, magsår, ny omgång av njurbäckeninfektionen..?

Hos jourdoktorn imorse på Sabbatsberg fick jag veta att det troligen är en total utslagning av mag- och tarmsystemet orsakad av det starka penicillin jag fick mot njubäckeninflammationen.

Passar ju utmärkt nu när vi håller på att packa för tre och en halv månad, maken åker imorgon (fick ställa in avfärd idag eftersom jag inte kan sitta upp utan att få kväljningar) och jag ska vara hemma med barnen en vecka för att på fredag flyga ner oss alla tre till Bryssel.

Hilvidde.

Ynk

Fick frossa och feber igår kväll.
Molvärk i ryggen.
Misstänker att min veckogamla UVI vandrat och satt sig längre upp.

Fick akuttid hos husläkaren och hoppas på penicillin idag.
Märkligt hur ynklig man blir när kroppen ömmar.

Köttlöst

Nej, jag har inte varit så produktiv blogwise å det senaste.

Har varit bakis, trött, upptagen och fått ont i halsen. Dessutom fått brev med påföljande ångest samt lider av konstant existensiellt ifrågasättande av livsval och bostadssituation.

Nu tog jag dock just tre japanska piller, solen återvände till mitt fönster, ångest lättade och tanken klarnade en smula.

Så kanske att jag återkommer ikväll med lite mer kött, s a s.

Tisdag

Hemma med snorig febrig dotter, ganska mysigt.
Mellan jobbsamtalen (intressant att ha en strategisk diskussion med sin chef - som själv befinner sig i norska fjällen - bland frysdiskarna på Sabis medan dottern sitter i vagnen och låter som en tiger) har vi byggt lego, kollat på Pettson och badat persikodoftande bubbelbad.

Jag lyckades också kryss i taket komma ihåg att parkera om bilen - som först fick handjagas fram under berg av snö till dotterns stora förtjusning - men parkerade så tätt intill en snövall att jag fick serietidningskrångla mig ut genom smal springa med dotter och matkasse.

Så framåtskridandet av Födelsedagen: tjufem pers i en polsk källare! Förhandlade just om priset på bisongräsvodka och diskuterade kynnet hos spontant uppdykande trubadurer. Hoppas bara att alla barnen, alla barnvakterna och alla föräldrar som ska komma blir och håller sig friska.

Sen slår det mig att jag måste vaccinera mig mot Gula Febern. Om jag nu ska åka till Kenya.

Panduro har 70% rea

Situationen tarvar en stark Gimlet efter middagen samt kraftigt med ångestdämpande shopping via nätet. Panduro är min drog när jag inte har nåt bättre för mig att shoppa - finns alltid en pärla eller knapp eller ett snöre jag kan intala mig att jag behöver.

Lök på laxen

Och som lök på laxen har vi fått kräksjukan i huset.
Carla kaskadspydde ner hela kapprummet på dagis vid hämtning och folk sprang och räddade det som räddas kunde och maken torkade och torkade och bad om ursäkt.
Nu ligger sötaböta nerbäddad i soffan och ropar "Cala inte kjäkas meja!".

Spänd förväntan över hur länge det varar, vem som kommer härnäst...

Fantastisk dag.

Att avliva en myt 1

Så passande att Anna skrev just detta inlägg. För jag började precis skriva följande:

Kanske får jag stryk när jag berättar detta, men nu har jag åtminstone tagit i trä, spottat över axeln tre gånger och knackat i bordet så det borde går bra.

Vi har haft en (1) endaste VAB-dag på hela denna hösten, båda barnen inräknade. Jag vet. Det är näst intill otroligt. Antingen har vi ett sjusärdeles dagis, eller så brås ungarna på stålmormor. Dom har hursomhelst inte varit sjuka. Och nej, vi har inte lämnat dom snoriga och inte hostiga på dagis heller.

Så mycket för allt snack om sjuka dagisbarn och VAB varannan vecka.

Visst vet jag att många barn är betydligt oftare sjuka än så, och visst har våra haft sina slängar av sjukdom, men inget som jag egentligen specifikt kan skylla dagis för. När vi var hemma med dom blev dom sjuka av att gå på Öppna förskolan eller Rum för barn. Och snoriga blev dom lika ofta när dom hånglade upp rinnsnuviga parkkompisen i lekparken.

Jag inbillar mig att deras immunförsvar snarare har byggts upp genom exponeringen för dagisbacillerna, och att dom därför helt enkelt står emot bättre nu. Lillasyster har tex haft betydligt färre sjukdagar än storebror, hon fick ju hans baselusker tidigt istället.

Så nu kan vi i allafall avliva myten om att alla dagisbarn är sjuka varannan vecka och får livslånga men av dagisbacillerna.

Frikort

Kan lugna alla oroliga läsare med att inga cellförändringar fanns att finna i den hud som eliminerades från min lilla mage för ett antal veckor sedan. Piiu.

Så var man iallafall två märken, varav ett lite läskigt, fattigare. Och ny koll nästa år.

Idag fick jag frikort!