Kröka rygg

Förkylningen ligger som ett hermetiskt tättslutande lock över både mig och maken.
Små glädjeämnen: Hittade med lite detektivarbete äntligen den kitschigt självlysande tapeten med ryggkrökta katter som jag sett ut till gäst-WC:t, och kan klicka hem den från Tyskland!

Groda strut pinne!

Det är en lite märklig upplevelse när sonen upprepade gånger helt oavsiktligt stöter i hundrafyramiljonersmannens huvud medelst en lång skumgummiflytpinne.

Och allt under mässandet av hans vassa, tävlingsinriktade stämma med skorrande finskånska "r" hetsa och pressa sonen till perfekta bentag genom mantrat: -"Nils, görr nu som jag sägerr - GRRODA! STRRUT! PINNE!"

Retrospektiv 2008

Det här året har varit ömsom vin ömsom vatten. Första halvan var fantastiskt, vi inledde ju med en alldeles ljuvlig sjuveckors Thailandsresa (uppföljaren på åttaveckorsresan förra året) och kom hem fulla av energi och sammansvetsade som familj, med lust både på jobb och dagis.

Våren var lättsam och skön, det var kul att jobba, kul att planera höstens jobbresor och kul att boka in en sommarturné på våra respektive barndomsorter. Det kom en liten backlash strax före sommaren då maken plötsligt fick ett erbjudande jobwise som sedan fuckade upp. Det tog några veckor att ladda om.

Sommaren var okej, vi hade en skön vecka i Skåne med undantag från min mors kravfyllda och fullständigt galna lurpåslängningar på grund av att saker inte blev exakt som hon tänkt sig. Mer smolk var makens strandtappade vigselring med guld från älskade morfar Elof, en bil som kajkade ur vid utfarten från Varberg så att vi fick packa ur sovande barn och packning och ta in på hotell en extranatt, som dock blev väldigt kul.

Hösten var den första hösten sen barnen kom som vi båda arbetade full tid och barnen var (korta) dagar på dagis. Det visade sig vara ganska slitigt, men funkar på grund av våra flexibla jobb och extremt jämna lassdragning. Mina jobbresor har varit fantastiska, både för resornas mål i sig, men också för att det faktiskt funkat helt okej för maken att dra hela lasset själv en hel vecka, och för mig att faktiskt kunna vara borta från barnen samt bemästra min panikångest.

Sen började slitet ta ut sin rätt, vi blev trötta, min pappa blev dålig (sämre) och åkte in och ut på sjukhus för lunginflammationer och blodtrycksfall. Att prata med mamma var en enda lång redogörelse för all världens elände, något som dränerade mig kraftigt på energi. Sen började jultjafset, och breven från hell dök upp i postboxen under november och december.

Kräksjukan kom, förkylningarna kom, mormoderns explosioner kulminerade i bruten telefonkontakt och genererade kraftig ångestutbryt hos mig. Min far flyttade in på sjukhem tills vidare, min mor bröt igenom, vi var trötta och slitna. På jobbet uppstod plötsligen två konflikter som påverkade mig även om jag varken var orsak til eller kunde påverka utgången. Den är för övrigt fortfarande oviss, och innefattar bland annat en omorganisation där worst case är att min avdelning splittras och några av oss får ny chef och ändrad inriktning.

Jag insåg att jag måste ta tag i och hantera all ångest och alla känslor jag bär på och bokade tid hos en samtalsterapeut. Jag insåg att jag måste träffa min far och åkte ner till Malmö med dottern dagarna före jul. Mötet med min mor gick hyfsat, inga öppna konflikter, inga sparkar under bältet, på ytan och för en utomstående, en skenbart normal relation med fika och gå-på-stan.

Julen blev bra, det var mysigt och roligt att vår lilla familj på makens sida (bror och syster och systers boyfriend) kom upp och stannade så länge. Vi hann, trots allt, med både att rulla köttbullar och fixa ordentlig julstämning i lyan.

Lite gnissel nu på slutet, två veckors hemmavaro med familjen på 87 kvm börjar ta ut sin rätt. För kallt att vara ute längre stunder, för tråkigt att vara inne hela tiden. Och min kära mor klarade galant att skapa ångest även på årets sista dag med ett välplacerad sms mitt i nyårssupén.

Jag hoppas att 2009 blir ett bra år, och jag hoppas att jag får lära mig mer om mig själv och om andra, att livsvisdomen blir större. Jag hoppas få njuta ännu ett år med min fina lilla familj som jag älskar så innerligt, och jag hoppas att jag kan lära mig se halvfulla glas istället för halvtomma i lite högre utsträckning.

Dagen innan ett nytt års början, dagen efter

På det hela taget en lyckad nyårsafton. Vi träffade vänner på seneftermiddagen, utan barn, och drack champagne ur magnumbutelj och åt varm anklever ackompanjerade av Sportify's alla möjligheter till nostalgitrippar. Skålande med gamla kära vänner och hade två timmars total bliss.

Åkte hem till en mer kaotisk nyårssupé, solamente la familglia, bestående av blinier toppade med iransk kaviar, crème fraiche och rödlök, färskkokt hummer med pepparrotsmajo samt saffranscrème brûlée. Champagne förstås. Barncider till kidsen som envisades med att äta middagen iförda solskyddsdräkterna avsedda för Thailandsresor, keps och allt.

Smolket kom i form av obehagligt sms från mormodern som hoppades att vi kunde "sova gott inatt" med tanke på att hon sitter ensam och eländig. Jag gjorde mitt bästa för att inte låta klumpen i magen växa sig större, men aptiten på hummern försvann.

Tände sen tjugo tomtebloss på balkongen och önskade alla förbipasserande Gott Nytt. Bäddade ner oss i soffan och kollade på Grevinnan och Betjänten, åt jungfrubröst, och försökte hålla oss vakna. Sonen däckade mot sin egen vilja halv elva, dottern på mattan fem minuter därefter och sedan maken. Endast modern var vaken. Dunade in halv tolv, och var rätt nöjd med det faktiskt.

Önskar er alla ett Gott Nytt År och hoppas ni haft en fantastisk start på det nya året!

Tappade sugar

Och därför har jag också tappat bloggsugen.
Inte så att jag pausar på något sätt, men jag har bara ingen lust att skriva.
Jag funderar och ältar inuti istället.
Om ni undrar varför min produktionstakt är så slö.

Krämare

Vi ska nu sälja syskonvagnen.
Och därmed är en era över.
Känns lite nostaligskt, men mest skönt - feng shui - rensa i röran.
Sälj av sånt som inte används, dra in lite stålars.

(Och ja, jag tillhör dom som sålde sin brudklänning två veckor efter bröllopet.)

Här hemma finns inga ekorrar.