Rond 259

Efter att ha kört ut en fredag lunch och kollat på sexmiljonershuset vars souterrängvåning var i sommarstugeskick och den terasserade trädgården ett stenigt schakt satte vi oss i bilen och tittade på varandra.

Den uppenbara frågan: Varför gör vi det här mot oss själva?

Pendeln svängde därmed över ännu en gång i ordningen och vi bestämde oss där och då att nu får det vara slut på sonkiga husvisningar och förortsångest. Nu fokuserar vi på ett rum till i stan och på sikt punschveranda på landet.

Självdistans

Något som retar mig till vansinne är folk som inte får ändan ur vagnen.
Som bara snackar och snackar. Om vad dom funderar på att, ska eller borde göra. Men som saknar förmåga till exekvering.

Själv är man ju så himla driftig och beslutsam... för det mesta...

Framför mig på skrivbordet ligger ett snart fem (!) år gammalt presentkort från Sturebadet som jag fick i trettioårspresent. Underbart. Härligt. Om en månad går det ut. För evigt. Jag måste bara få ändan ur och boka.