Får i ulvakläder

Kom i nya lackröda dunjackan till jobbet med det blonda snagget uppvaxat på skulten.

Min chef: "Oj. Du ser ut som en... som om du just ska ut och grensla din nya motorcykel. Jag blir lite rädd för dig!"

Hahaha. Otroligt roligt.

Falling down

Ja, jag känner mig lite som Michael Douglas.
Galenskapen. Som ständigt bubblar men med våld hålls på rätt sida den knivskarpa gränsen, men så händer det nåt.
Nånting händer och ett stort svart hål öppnar sig där man just stod stadigt rotad med fötterna i sin självgoda mylla.

Där befinner jag mig.
Stannade förvisso på en avsats, men dinglandet är ett faktum.

Att vakna upp en dag och undra "vilka är dom här, är detta mitt sammanhang, vem är jag och vad gör jag här?" är så långt mer läskigt än jag kan beskriva.

Och om det beror på turbofarten med vilken jag navigerade genom livet under hösten, eller en begynnande medelålderskris, vet jag inte.

Jag vet bara att jag under en nanosekund seriöst överväga att rymma med en kolsvart cirkusarbetande transvetit till yttre Mongoliet och starta en tikibar i söderhavet.
Den grejen.
Då förstår ni kanske allvaret.

Melodifestivalen

Just nu struttar det runt en blondin i lårhöga lackstövlar och sjunger nåt obegripligt på grekiska på min TV-skärm.

Ska det va såhär?

Homeparty!

Anna från Innerum kom och dukade upp alla fina prylar, jag värmde glögg i bakisruset och välkomnade en hel drös glada vackra ladies som mumsade i sig saffranskokostoppar och pepparkaka medan vi förevisades nötknäckare med "räfflad insida och ergonomiskt grepp", ljuslyktor, adventsstjärnor, vaxdukar och gummerade drinkunderlägg. Mycket mycket trevligt!