Och mitt i packning, tjat och fadderittan sitter jag här med en fuktig gammal penna och försöker texta "Kärleken är tålmodig och god. Den brusar inte upp." på ett gammalt block. Ska deklamera densamma imorgon med hög och klar stämma, kanske på danska.
Känns ju stabilt i sammanhanget efter att just ha vrålat "FÖR SISTA GÅNGEN, GÅ NU OCH LÄGG DIG UNGE!" så att väggarna skakar.
fredag 31 juli 2009
Sista natten i Falstret
Sista dan i Falstret.
Imorgon blir det barnfritt bryllup i byn; mormor laddar för att för första gången ever ta hand om våra barn i exakt sju timmar.
På söndag går packåsnebilen mot västkusten och Falkis.
Nästa veckan är sista veckan av semester.
På det hela taget?
Jag känner mig inte särskilt... avkopplad. Semesterkänslan har inte riktigt infunnit sig - fem deckare och alla liter rosévin till trots.
Jag är snarast trött på allt tjat och på min egen röst som utstöter detta tjat. Sonen är förmodligen lika less han. Inte får man släpa solstolsdynorna längs grusgångarna, och inte får man hoppa med sandiga fötter i mammas säng. Ändå är det precis detta som varit den dagliga favoritsysslan.
(Jag vet inte om det varit vädret, för jag kan inte alls erinra mig samma nivå på gnället under våra sammanlagt fem månader i Thailand. Kyla och regn verkar vara grinframkallande både på vuxna och barn.)
Ser fram emot fyra dagar på 'lyxigt' hotell nu efter fjorton nätter i fuktig liten stuga. Och dagiskompisar till barnen. Och oss!
Imorgon blir det barnfritt bryllup i byn; mormor laddar för att för första gången ever ta hand om våra barn i exakt sju timmar.
På söndag går packåsnebilen mot västkusten och Falkis.
Nästa veckan är sista veckan av semester.
På det hela taget?
Jag känner mig inte särskilt... avkopplad. Semesterkänslan har inte riktigt infunnit sig - fem deckare och alla liter rosévin till trots.
Jag är snarast trött på allt tjat och på min egen röst som utstöter detta tjat. Sonen är förmodligen lika less han. Inte får man släpa solstolsdynorna längs grusgångarna, och inte får man hoppa med sandiga fötter i mammas säng. Ändå är det precis detta som varit den dagliga favoritsysslan.
(Jag vet inte om det varit vädret, för jag kan inte alls erinra mig samma nivå på gnället under våra sammanlagt fem månader i Thailand. Kyla och regn verkar vara grinframkallande både på vuxna och barn.)
Ser fram emot fyra dagar på 'lyxigt' hotell nu efter fjorton nätter i fuktig liten stuga. Och dagiskompisar till barnen. Och oss!
Flockdjur
"Köp hus - så kan ni bara släppa ut ungarna i trädgården och koppla av!"
Yeah right. Jag kommer aldrig mer gå på den fetlögnen.
Nu har vi bott två veckor i en liten miniatyrstuga med stor trädgård. I trädgården finns en härlig gunga, vinbärsbuskar, andra barn på andra sidan tallen, håvar att fånga fjärilar med, leksaker, stora fina picnicfiltar och stora gräsytor. Mellan stugorna finns spännande små gångar att smyga på, hallon att palla borta på hörnet, strandängar och en hel milsvid strand.
Var är våra barn? PÅ oss. Eller inne i huset.
Är vi inne (för att fixa lunch, diska, plocka fram fika, duscha, whatfuckingever) är dom inne, hoppar i våra nybäddade sängar, bränner sig på spisen, kravlar runt i innedammet. Är vi i uterummet påbyggt stugan är dom i samma uterum, hoppar i sofforna, ritar på soffbordet, häller vatten i skorna.
Kommer grannbarnen in och leker är det samma sak. Härliga trädgården står orörd. Gungan vajar lätt i vinden. Barnen, alla fyra, är inne och tjatar om glass, blöter ner hela badrummet för att fylla vattenpistoler, hoppar med sandiga fötter i sängarna, rotar i kexskåpet.
Vi ba: UUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUT ur huset!
Herreguud, passa på att vara ute och leeek for God's sake, snart nog är vi hemma i Ståkkhålmsholken igen.
Knut ba: Jag längtar hem.
Yeah right. Jag kommer aldrig mer gå på den fetlögnen.
Nu har vi bott två veckor i en liten miniatyrstuga med stor trädgård. I trädgården finns en härlig gunga, vinbärsbuskar, andra barn på andra sidan tallen, håvar att fånga fjärilar med, leksaker, stora fina picnicfiltar och stora gräsytor. Mellan stugorna finns spännande små gångar att smyga på, hallon att palla borta på hörnet, strandängar och en hel milsvid strand.
Var är våra barn? PÅ oss. Eller inne i huset.
Är vi inne (för att fixa lunch, diska, plocka fram fika, duscha, whatfuckingever) är dom inne, hoppar i våra nybäddade sängar, bränner sig på spisen, kravlar runt i innedammet. Är vi i uterummet påbyggt stugan är dom i samma uterum, hoppar i sofforna, ritar på soffbordet, häller vatten i skorna.
Kommer grannbarnen in och leker är det samma sak. Härliga trädgården står orörd. Gungan vajar lätt i vinden. Barnen, alla fyra, är inne och tjatar om glass, blöter ner hela badrummet för att fylla vattenpistoler, hoppar med sandiga fötter i sängarna, rotar i kexskåpet.
Vi ba: UUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUT ur huset!
Herreguud, passa på att vara ute och leeek for God's sake, snart nog är vi hemma i Ståkkhålmsholken igen.
Knut ba: Jag längtar hem.
torsdag 30 juli 2009
Balle-bulle-halledau-språket
Att vara i Skåne är att återgå till mitt korrekta fornspråk.
Där bulle betyder just bulle, dvs ett bullformat runt litet bröd med vallmofrön på som man äter med smör och ost, och inte precis all form av sött vetebröd som äts till kaffet.
Kanelsnäcka. Inte kaneljävlabulle.
Där ballen betyder rumpan och inte kuken. Hur kan en balle (rund svampig känsla) vara en snopp? Det är ju en skinka!
Där folk slappnar av så mycket i käkarna att diftongerna når oanande höjder i ord som 'vadeeeaaauuuå??' eller uttryck som 'iioooou va reeuuolett!!'.
Där bulle betyder just bulle, dvs ett bullformat runt litet bröd med vallmofrön på som man äter med smör och ost, och inte precis all form av sött vetebröd som äts till kaffet.
Kanelsnäcka. Inte kaneljävlabulle.
Där ballen betyder rumpan och inte kuken. Hur kan en balle (rund svampig känsla) vara en snopp? Det är ju en skinka!
Där folk slappnar av så mycket i käkarna att diftongerna når oanande höjder i ord som 'vadeeeaaauuuå??' eller uttryck som 'iioooou va reeuuolett!!'.
onsdag 29 juli 2009
tisdag 28 juli 2009
Dagen idag
Dagen har bjudit på finväder och solaltaner, starkt skånskt kaffe och härlig hemgjord fläderblomscider med mer alkoholhalt än angivet så den-som-inte-körde:s huvud blev alldeles snurrigt på Toppenparkeringen där den andre pilade in för att spänt hämta ut beställt vin anno 2005.
Barnen har fått tyska små vänner från stugan brevid och tecknar friskt med händerna, snor glass och utmanar varandra på hallonpallning.
Barnen har fått tyska små vänner från stugan brevid och tecknar friskt med händerna, snor glass och utmanar varandra på hallonpallning.
måndag 27 juli 2009
Det tjocknar över nejden
Nu börjar det tjockna på.
Idag kom modern på länge idisslat besök,
imorgon förmiddag pilar vi över till nästkusinen i Skanör på fika och på eftermiddagen till gamla konfakompisen i Räng.
Onsdag bjuder på preweddingbesök av Malmövännerna och middag på kvällen hos min gamla gymnasiekompis som renoverat sekelskifteshus härnere.
På torsdag kommer makens kursare med familj på besök.
På fredag vilar vi (kanske) och på lördag blir det hemligt bröllop!
På söndag lämnar vi holken för vidare färd mot västkusten och efterlängtat sällskap av andra Tessinparkare på äventyr.
Idag kom modern på länge idisslat besök,
imorgon förmiddag pilar vi över till nästkusinen i Skanör på fika och på eftermiddagen till gamla konfakompisen i Räng.
Onsdag bjuder på preweddingbesök av Malmövännerna och middag på kvällen hos min gamla gymnasiekompis som renoverat sekelskifteshus härnere.
På torsdag kommer makens kursare med familj på besök.
På fredag vilar vi (kanske) och på lördag blir det hemligt bröllop!
På söndag lämnar vi holken för vidare färd mot västkusten och efterlängtat sällskap av andra Tessinparkare på äventyr.
söndag 26 juli 2009
Alzira
Bokade alldeles nyss septemberresan till farfar Nelson i Spanien. En vecka värme och sol på lite lagom avstånd mellan sensommar och förhöst, nåt att se fram emot när semestern tar slut. Tio loppor fattigare men mycket gladare! Nu ska jag verkligen ta tag i nån slags crash course i spanska.
Badvägen
Jag tror inte min familj hängde med i mina Madeleinekakevindlingar. Kroppsminnen.
Sen avslutade vi den i övrigt rätt tjatiga dagen med ett glas Cava på Strandbaden där barnen fick kvällsglass och hoppade groda i kritvita sanddynerna.
lördag 25 juli 2009
Lilla uppskjutet på Folkets Park
Stockholmsvännerna var förbluffade och tyckte sonkFolkets var det bästa tivoli dom nånsin varit på. Jag med. Gratis inträde, gratis cirkusföreställning, klappa ankor och smågrisar på Arken, lyssna på gratis jazz på Far i Hatten, dricka kaffe med kaka för 15 spänn, vuxna åker gratis med barn i karusellerna, barnen överväldigade och totalt genomkörda. Lyckan var komplett när vi köpte neongrön Slush Puppy och två gigantiska polkagrisklubbor.
fredag 24 juli 2009
Svensk sommar
Trots okej med sol idag och enivsa strandbesök har vi bestämt oss.
Nästa sommar spenderas icke i Svea rike. Icke i hyrd holk. Det funkar inte.
Så satans tröstlöst med detta tumhållande vid varje väderprognos, dessa tecken i skyn som tolkas, detta grannsnack om vädret - NU kommer nog solen och värmen, känn där! en sekund av blå himmel, nu MÅSTE den komma, och ändå - regn, fukt och semester som blir till fuktiga mögliga sommardrömmar.
Nästa sommar åker vi till Spanien sex veckor. Eller nåt.
Nästa sommar spenderas icke i Svea rike. Icke i hyrd holk. Det funkar inte.
Så satans tröstlöst med detta tumhållande vid varje väderprognos, dessa tecken i skyn som tolkas, detta grannsnack om vädret - NU kommer nog solen och värmen, känn där! en sekund av blå himmel, nu MÅSTE den komma, och ändå - regn, fukt och semester som blir till fuktiga mögliga sommardrömmar.
Nästa sommar åker vi till Spanien sex veckor. Eller nåt.
torsdag 23 juli 2009
Små små gnagda hål i mitt huvud
Jag diggar Juul, efter en initial projiceringsprocess där jag vägrade ta in att jag var felinlärd by default som förälder. När jag hade kommit över det köpte jag hans synsätt med hull och hår.
För att jag tror på det, helt och fullt. Att behandla sina barn som jämlikar, bara kortare sådana. Att inte förminska deras självkänsla genom att kränka dom verbalt (eller fysiskt för den delen). Men att sätta tydliga gränser - för MIG, för oss - som vuxna. Nej, JAG vill inte leka med dig just nu.
Och det funkar bra. Bättre än alternativet åtminstone.
Men vad göra där även Juul saknar svar? Där ena barnet får ett besked och accepterar det efter lite knorr, men där det andra barnet helt verka sakna spärrar. Ställer samma fråga tusen gånger, trots samma Juulska svar. Nej, jag vill inte, du får vänta nu. Tjatar och tjatar och gnager arga svarta hål i huvudet på modern och fadern. När nejjet slutligen gått in påbörjas operation Destruktion där allt som barnet företar sig går ut på helt meningslös (för oss dvs) destruktiv aktivitet som... att hissa persiennerna upp och ner upp och ner upp och ner upp och ner tills dom fastnar, banka en hittad termometer i fönsterbrädan tills den går sönder, dra upp gräs från gräsmattan i stora fula sjok, banka sparka banka tills nånting trillar ner. Allt allt som bara blir fel, mer fel. Skäll och gnäll och bråk och stök.
Gränser som töjs, humör som sjuker som kvicksilvret i den svenska sommartermometern. Små små blodkärl som briserar.
För att jag tror på det, helt och fullt. Att behandla sina barn som jämlikar, bara kortare sådana. Att inte förminska deras självkänsla genom att kränka dom verbalt (eller fysiskt för den delen). Men att sätta tydliga gränser - för MIG, för oss - som vuxna. Nej, JAG vill inte leka med dig just nu.
Och det funkar bra. Bättre än alternativet åtminstone.
Men vad göra där även Juul saknar svar? Där ena barnet får ett besked och accepterar det efter lite knorr, men där det andra barnet helt verka sakna spärrar. Ställer samma fråga tusen gånger, trots samma Juulska svar. Nej, jag vill inte, du får vänta nu. Tjatar och tjatar och gnager arga svarta hål i huvudet på modern och fadern. När nejjet slutligen gått in påbörjas operation Destruktion där allt som barnet företar sig går ut på helt meningslös (för oss dvs) destruktiv aktivitet som... att hissa persiennerna upp och ner upp och ner upp och ner upp och ner tills dom fastnar, banka en hittad termometer i fönsterbrädan tills den går sönder, dra upp gräs från gräsmattan i stora fula sjok, banka sparka banka tills nånting trillar ner. Allt allt som bara blir fel, mer fel. Skäll och gnäll och bråk och stök.
Gränser som töjs, humör som sjuker som kvicksilvret i den svenska sommartermometern. Små små blodkärl som briserar.
Från en foktig holk:
Just nu tycker jag synd om svensken och kan icke mer än att citera några rader från min fars tidiga skaldande som sjuttonåring:
"Regnets trista melodi
spelar på min ruta.
Vemodet som finns däri
knappast går att muta.
I en lyktas karga sken
står en skald och tänker.
Regnet droppar från var gren,
gatans asfalt blänker."
Vi sitter i en foktig holk och surfar på resor till tokfarfar Nelson i Spanien.
"Regnets trista melodi
spelar på min ruta.
Vemodet som finns däri
knappast går att muta.
I en lyktas karga sken
står en skald och tänker.
Regnet droppar från var gren,
gatans asfalt blänker."
Vi sitter i en foktig holk och surfar på resor till tokfarfar Nelson i Spanien.
onsdag 22 juli 2009
Ur säck i påse?
Dottern är så... märkligt underbar.
Säger dom mest oväntade saker, för att vara nyss fyllda tre år.
Idag: Jag säger nåt, förklarar varför hon inte får göra ditten eller datten.
Dottern stilla i soffan, tittar rakt framför sig, säger mycket allvarligt
-"Jaha. Så det menar du."
Säger dom mest oväntade saker, för att vara nyss fyllda tre år.
Idag: Jag säger nåt, förklarar varför hon inte får göra ditten eller datten.
Dottern stilla i soffan, tittar rakt framför sig, säger mycket allvarligt
-"Jaha. Så det menar du."
Dagens spöken
Däremot är jag helt icke-Gardellsk.
Känner ingen tillfredsställelse alls i att se klassens coolaste brud sitta medelålders magvalkig i kassan på Systemet.
Ger mig inte ens tillkänna.
Vad skulle vara poängen med det?
Vi gick ut nian för 20 år sen (!) och hade så lite gemensamt då att vi inte ens sa 'hejdå ha ett bra liv' när vi skildes åt utanför klassrummet, var och en till början på sitt nya liv. Vi hade noll intresse av varandra. Jag känner henne inte. Vi råkade bara sitta av samma tidsrymd i ett sjuttiotalssunkigt klassrum nio år på åttiotalet.
Känner ingen tillfredsställelse alls i att se klassens coolaste brud sitta medelålders magvalkig i kassan på Systemet.
Ger mig inte ens tillkänna.
Vad skulle vara poängen med det?
Vi gick ut nian för 20 år sen (!) och hade så lite gemensamt då att vi inte ens sa 'hejdå ha ett bra liv' när vi skildes åt utanför klassrummet, var och en till början på sitt nya liv. Vi hade noll intresse av varandra. Jag känner henne inte. Vi råkade bara sitta av samma tidsrymd i ett sjuttiotalssunkigt klassrum nio år på åttiotalet.
Vittring
I Falsterbo.
På Näset.
En gång gamla halvdanska fiskelägen och sedermera badort för fina Malmöbor som kom ner med tåg.
Numera välbeställda Stockholmares sommarnöje samt ett stort antal åretruntboende som missuppfattat sin egen storhet därefter. Jag vet, för jag är uppvuxen här.
Det är nånting i luften. Rovdjursluft. Doften av rädsla och komplex som inte tåls alls härnere. Maken märker det direkt. Första kvällen och glass på tjorren - du betraktas och brännmärks i samma sekund du kliver ur bilen, av cykeln. Minsta darr i blick eller på manschett registreras.
Jag bestämmer träff med gammal klassis på fiket på hörnan. Redan innan jag svänger runt hörnet och ser folket på uteserveringen känner jag det i luften - en tjock luft, avsedd endast för de självklara att andas. Dom som är uppfödda med bördig Näsetdynga under tofflorna. Blickarna, betraktandet, föraktet mot badjävlarna.
Jag har så många motstridiga känslor för det här lilla fantastiska, otäcka, underbara, självgoda hörnet av Sverige att jag har svårt att sortera dom.
Jag tror att det är tvunget att inte vara härifrån för att kunna bo här på riktigt.
På Näset.
En gång gamla halvdanska fiskelägen och sedermera badort för fina Malmöbor som kom ner med tåg.
Numera välbeställda Stockholmares sommarnöje samt ett stort antal åretruntboende som missuppfattat sin egen storhet därefter. Jag vet, för jag är uppvuxen här.
Det är nånting i luften. Rovdjursluft. Doften av rädsla och komplex som inte tåls alls härnere. Maken märker det direkt. Första kvällen och glass på tjorren - du betraktas och brännmärks i samma sekund du kliver ur bilen, av cykeln. Minsta darr i blick eller på manschett registreras.
Jag bestämmer träff med gammal klassis på fiket på hörnan. Redan innan jag svänger runt hörnet och ser folket på uteserveringen känner jag det i luften - en tjock luft, avsedd endast för de självklara att andas. Dom som är uppfödda med bördig Näsetdynga under tofflorna. Blickarna, betraktandet, föraktet mot badjävlarna.
Jag har så många motstridiga känslor för det här lilla fantastiska, otäcka, underbara, självgoda hörnet av Sverige att jag har svårt att sortera dom.
Jag tror att det är tvunget att inte vara härifrån för att kunna bo här på riktigt.
tisdag 21 juli 2009
måndag 20 juli 2009
Ode till en dotter
Dottern fyllde tre år igår och det firades flera gånger, först med gud- och glamourföräldrar (varje barn borde förresten ha en glamourperson i sitt liv) på Österlen, sedan med mormor och morfar i Malmö.
Dottern, denna lilla hallonbakelse, detta gos, detta äppelmos, denna marsipangris vars mage är som en mjukjäst vetebulle, hon doftar alltså hallon i nacken men vägrar klänning. På kalaset hade hon muffinsklänningen på sig enbart om hon fick ha Emilbyxor under. Klart hon fick. Sen åkte klänningen strax av. Dottern, som önskade sig en "liten liten dator (!) till sin bästa kompis på dagis" i födelsedagspresent men blev lika galet glad för allt hon fick och nästan gladast när storebror också fick sympatipresenter.
Jag somnar brevid min polkagrisdotter, min gottalotta, lägger hennes hand i min och snusar henne i hallonnacken med andakt och med vetskap om att det är en kort sekund i livet som jag får den ynnesten.
Dottern, denna lilla hallonbakelse, detta gos, detta äppelmos, denna marsipangris vars mage är som en mjukjäst vetebulle, hon doftar alltså hallon i nacken men vägrar klänning. På kalaset hade hon muffinsklänningen på sig enbart om hon fick ha Emilbyxor under. Klart hon fick. Sen åkte klänningen strax av. Dottern, som önskade sig en "liten liten dator (!) till sin bästa kompis på dagis" i födelsedagspresent men blev lika galet glad för allt hon fick och nästan gladast när storebror också fick sympatipresenter.
Jag somnar brevid min polkagrisdotter, min gottalotta, lägger hennes hand i min och snusar henne i hallonnacken med andakt och med vetskap om att det är en kort sekund i livet som jag får den ynnesten.
Könsroller - encore un fois!
Marcus Ridung skriver på DN Debatt om kvinnornas monopol på, och männens frånvaro i föräldraskapets offentliga rum.
Som om det vore en överraskning.
Jag är tacksam för att en pappa tar upp ämnet, och dessutom får finmedialt utrymme på en av de största tidningarna, men hey!, vi är många som debatterat frågan sedan lång tid tillbaka. Vi finns.
Men jag vet, vi är inte lika många och inte lika folkliga och populistiska som de klassiska mammabloggarna med sk fnittrigt "hög igenkänningsfaktor".
Som om man skulle vara stolt över att känna igen sig i skeva maktbalanser; pappor som inte vet hur ungen ska kläs i vinterväder eller ens kan förtros att fixa välling till telningen en fredagskväll om mamman vill gå ut för första gången under sin hundraåriga mammaledighet. Fnittriga suckar och smileys. Mammor som måste ringa hem fem gånger i timmen om pappan är hemma ensam ansvarig förälder för att kolla så ungen fått mat och rätt snutte.
Kvinnor som förväntas känna igen sig i 'hopplösa män' och män som bara åker till IKEA för att handla till det gemensamma hemmet för att dölja något.
My god.
Och jag vet ju. Herregud, jag har ju hängt på Bröllopstorget och Familjeliv sen sekelskiftet, jag har debatterat mig skogstokig om könsroller eller ens medvetenheten om att det faktiskt existerar sådana (!), påstådda Barbie-biologiska skillnader, medfödda bilgener, rosa som bögorsak för pojkar och en massa annan dynga och lort. I should know.
Och ändå förundras jag över alla de kommentarer som Marcus får på sin artikel. Dom flesta handlar inte ens om ämnet.
Tack Bella Boss!
Jag återgår till loj semester.
Som om det vore en överraskning.
Jag är tacksam för att en pappa tar upp ämnet, och dessutom får finmedialt utrymme på en av de största tidningarna, men hey!, vi är många som debatterat frågan sedan lång tid tillbaka. Vi finns.
Men jag vet, vi är inte lika många och inte lika folkliga och populistiska som de klassiska mammabloggarna med sk fnittrigt "hög igenkänningsfaktor".
Som om man skulle vara stolt över att känna igen sig i skeva maktbalanser; pappor som inte vet hur ungen ska kläs i vinterväder eller ens kan förtros att fixa välling till telningen en fredagskväll om mamman vill gå ut för första gången under sin hundraåriga mammaledighet. Fnittriga suckar och smileys. Mammor som måste ringa hem fem gånger i timmen om pappan är hemma ensam ansvarig förälder för att kolla så ungen fått mat och rätt snutte.
Kvinnor som förväntas känna igen sig i 'hopplösa män' och män som bara åker till IKEA för att handla till det gemensamma hemmet för att dölja något.
My god.
Och jag vet ju. Herregud, jag har ju hängt på Bröllopstorget och Familjeliv sen sekelskiftet, jag har debatterat mig skogstokig om könsroller eller ens medvetenheten om att det faktiskt existerar sådana (!), påstådda Barbie-biologiska skillnader, medfödda bilgener, rosa som bögorsak för pojkar och en massa annan dynga och lort. I should know.
Och ändå förundras jag över alla de kommentarer som Marcus får på sin artikel. Dom flesta handlar inte ens om ämnet.
Tack Bella Boss!
Jag återgår till loj semester.
söndag 19 juli 2009
lördag 18 juli 2009
fredag 17 juli 2009
torsdag 16 juli 2009
onsdag 15 juli 2009
Maken har packat sin del
Gyllene skor!
tisdag 14 juli 2009
Erkännande
Jag måste såhär i sommarkvällen påtala att många av mina inlägg och göranden i livet står i direkt koppling till en hel massa människor.
Rödingen till exempel, lagades med total inspiration av "fd +1 trappa"'s make som grillade ljuvliga lättgravade sådana på en nylig middag i Djursan.
Recepten på hallongrottor, smulpajer och muffins publiceras i sin helhet helt med tanke på barnens glamourmor B's glamourkompis P (som jag bara träffat only once!) som vid något tillfälle uttryckt uppskattning över detta.
Tankarna, idéerna föds ofta vid genomläsning av bloggvännernas bloggar; Sabb och Skogis får mig ofta att fästa blickarna vid någon ny genusartikel. Glad i grytan får min hjärna att spinna loss på möjliga matkoncept om utifall byte av karriär skulle uppstå. Anna har genererat ett bitterljuvt beroende. Sonja och stormen har dom bästa suktshoppingtipsen. Alla andra på min bloggroll inspirerar mig också på alla möjliga sätt.
Ville bara säja det.
Rödingen till exempel, lagades med total inspiration av "fd +1 trappa"'s make som grillade ljuvliga lättgravade sådana på en nylig middag i Djursan.
Recepten på hallongrottor, smulpajer och muffins publiceras i sin helhet helt med tanke på barnens glamourmor B's glamourkompis P (som jag bara träffat only once!) som vid något tillfälle uttryckt uppskattning över detta.
Tankarna, idéerna föds ofta vid genomläsning av bloggvännernas bloggar; Sabb och Skogis får mig ofta att fästa blickarna vid någon ny genusartikel. Glad i grytan får min hjärna att spinna loss på möjliga matkoncept om utifall byte av karriär skulle uppstå. Anna har genererat ett bitterljuvt beroende. Sonja och stormen har dom bästa suktshoppingtipsen. Alla andra på min bloggroll inspirerar mig också på alla möjliga sätt.
Ville bara säja det.
Dagligt avfall
Jag har aldrig haft problem med att slänga mat.
(Jo, som ettagluttare, när mattanterna stod och vaktade disk-o-slask-stationen så att man gubevars inte slängde en endaste sked av den tapetklistriga 'potatismosen'.)
Men alltså inga större betänkligheter i övrigt.
Tills barnen kom.
Jag mår fysiskt dåligt över vilka mängder mat vi slänger varje dag.
Trots intentionerna att barnen ska lära sig ta så mycket/litet dom orkar äta upp och isåfall får ta mer. Men det händer ju typ aldrig. Och när man kokar makaroner kokar man alltid fem kilo för mycket. Trots att det bara ligger ett litet tunt lager på botten av den minsta kastrullen. Och så sparar man dom. I en vecka. Innan man slänger hela påsen i soporna. Tillsammans med oätna frukostmackor, makens tusentals äggulor, gröt som ser kul ut men ingen äter, överbliven potatis, utgången leverpastej och gammal falukorv.
Skämmes på oss. Och i Stockholm där man inte ens har vett att skilja ut organiskt avfall. Så inte ens en liten maskkompost kan det bli.
(Jo, som ettagluttare, när mattanterna stod och vaktade disk-o-slask-stationen så att man gubevars inte slängde en endaste sked av den tapetklistriga 'potatismosen'.)
Men alltså inga större betänkligheter i övrigt.
Tills barnen kom.
Jag mår fysiskt dåligt över vilka mängder mat vi slänger varje dag.
Trots intentionerna att barnen ska lära sig ta så mycket/litet dom orkar äta upp och isåfall får ta mer. Men det händer ju typ aldrig. Och när man kokar makaroner kokar man alltid fem kilo för mycket. Trots att det bara ligger ett litet tunt lager på botten av den minsta kastrullen. Och så sparar man dom. I en vecka. Innan man slänger hela påsen i soporna. Tillsammans med oätna frukostmackor, makens tusentals äggulor, gröt som ser kul ut men ingen äter, överbliven potatis, utgången leverpastej och gammal falukorv.
Skämmes på oss. Och i Stockholm där man inte ens har vett att skilja ut organiskt avfall. Så inte ens en liten maskkompost kan det bli.
måndag 13 juli 2009
söndag 12 juli 2009
Saker att se fram emot
Modern deklarerade att vi får lov att komma och fira dotterns treårsdag hos henne om vi lovade att vi "kommer att vara snälla".
Trots att det var maken och inte jag som hade henne i luren höll jag på att implodera. Maken till bristande självinsikt att det är snudd på komik. Eller åtminstone tragikomik.
Two weeks in Skåne, I dare you.
Trots att det var maken och inte jag som hade henne i luren höll jag på att implodera. Maken till bristande självinsikt att det är snudd på komik. Eller åtminstone tragikomik.
Two weeks in Skåne, I dare you.
Sista skälvande jobbveckan
Sista veckan på jobbet.
Visserligen är jag jourhavande chef, men tempot är lågt och dagis är stängt så imorgon kommer dottern att få följa med på mammas jobb fram till lunch. Hon ser fram emot "fokladen" som storebror pedagogiskt förklarat att man får på mammas jobb, av en eller annan tant som heter Sonja eller Kristina. Ur kaffeautomaten alltså. Pulverdryck. Han var djupt imponerad. (Får ni dricka huur mycket sånt som helst på ditt jobb?!)
Visserligen är jag jourhavande chef, men tempot är lågt och dagis är stängt så imorgon kommer dottern att få följa med på mammas jobb fram till lunch. Hon ser fram emot "fokladen" som storebror pedagogiskt förklarat att man får på mammas jobb, av en eller annan tant som heter Sonja eller Kristina. Ur kaffeautomaten alltså. Pulverdryck. Han var djupt imponerad. (Får ni dricka huur mycket sånt som helst på ditt jobb?!)
Dagens middagstips: Röding
Färsk röding som täcks med massor av hackad dill, flingsalt och några varv med vitpepparkvarnen.
Steks eller grillas med skinnsidan neråt, kanske tio minuter en kvart.
Under tiden kokas färskpotatis. Servera med färdig sås eller hemgjord (jag köpte Crème Fraiche med franska örter).
Drick gärna ett Petit Chablis till.
Avsluta med mjukrörd vaniljglass och färska hallon.
Barnbetyg: Treåringen slevade i sig röding som hade hon aldrig sett mat förut. Femåringen-to-be var som vanligt mer skeptisk, men smakade i allafall.
Steks eller grillas med skinnsidan neråt, kanske tio minuter en kvart.
Under tiden kokas färskpotatis. Servera med färdig sås eller hemgjord (jag köpte Crème Fraiche med franska örter).
Drick gärna ett Petit Chablis till.
Avsluta med mjukrörd vaniljglass och färska hallon.
Barnbetyg: Treåringen slevade i sig röding som hade hon aldrig sett mat förut. Femåringen-to-be var som vanligt mer skeptisk, men smakade i allafall.
Knappast Dr Spock
Har haft en 'fas' igen med konstant gnäll, tjat och tjafs främst från sonens sida. Inte nöjd med något, vi gör roliga saker men ändå ska det gnällas och missnöjas direkt efteråt. Rastlös, känslig, tvärtemot. Gör saker som jag klassar som 'destruktiva' ur min egen synvinkel. Dålig stämning som skapar ond cirkel.
Till slut exploderar jag och ryter, lyfter ut ungen ur rummet, smäller i dörrar och kastar smörgåsunderlägg så det går i tusen bitar. Omoget och oansvarigt, men jag kan icke hjälpa mig själv när gränsen är nådd.
Så jag beställer fler Juul-böcker, slänger in lite annan litteratur om forskning på barnuppfostran, plockar fram mina gamla Juulisar, läser, skäms, läser och blir påmind om en massa viktiga saker som jag glömt i hettan när det halkar utför.
Och nästan på en gång, innan böckerna ens anlänt med posten, ändras luftströmmarna. Vi ser varandra. Vi mäter varandra med blickarna, men dom är inte svarta längre, dom är nyfikna och lite ledsna. Stämningsläget vänder. Nu har vi haft två helgdagar med förhållandevis få konflikter, även syskonen emellan.
Hoppet om ett härligt sommarlov återkommer.
Till slut exploderar jag och ryter, lyfter ut ungen ur rummet, smäller i dörrar och kastar smörgåsunderlägg så det går i tusen bitar. Omoget och oansvarigt, men jag kan icke hjälpa mig själv när gränsen är nådd.
Så jag beställer fler Juul-böcker, slänger in lite annan litteratur om forskning på barnuppfostran, plockar fram mina gamla Juulisar, läser, skäms, läser och blir påmind om en massa viktiga saker som jag glömt i hettan när det halkar utför.
Och nästan på en gång, innan böckerna ens anlänt med posten, ändras luftströmmarna. Vi ser varandra. Vi mäter varandra med blickarna, men dom är inte svarta längre, dom är nyfikna och lite ledsna. Stämningsläget vänder. Nu har vi haft två helgdagar med förhållandevis få konflikter, även syskonen emellan.
Hoppet om ett härligt sommarlov återkommer.
lördag 11 juli 2009
Jag leker italiensk matmamma
fredag 10 juli 2009
Slut i rutan
Slut på inspiration, infallsvinklar, intressanta inlägg.
Det känns i hela kroppen att det är dags för semester.
Men än har jag en vecka kvar, om än i mild form.
Eller också kanske det är stressen inför vad som komma skall.
Resan till Skåne, den minst sagt ansträngda relationen med min mor som liksom blir en issue varje gång vi är nere, barnens tjatande och gnällande så fort vi inte är på Leklandet Helvetica, kaoset i hemmet som bara förträngs och förträngs, de goda sunda måltiderna som så sällan blir av och när dom blir det oftast slutar i tjafs.
Ja, lite trött är jag, lite slut. På mig själv mest.
Det känns i hela kroppen att det är dags för semester.
Men än har jag en vecka kvar, om än i mild form.
Eller också kanske det är stressen inför vad som komma skall.
Resan till Skåne, den minst sagt ansträngda relationen med min mor som liksom blir en issue varje gång vi är nere, barnens tjatande och gnällande så fort vi inte är på Leklandet Helvetica, kaoset i hemmet som bara förträngs och förträngs, de goda sunda måltiderna som så sällan blir av och när dom blir det oftast slutar i tjafs.
Ja, lite trött är jag, lite slut. På mig själv mest.
torsdag 9 juli 2009
onsdag 8 juli 2009
Kött i kiosk
Jag tycker det här är en fantastisk idé!
För liksom vännen P saknar jag ofta alternativ till McD, röda pölser eller trista ciabattas med mer bröd än fyllning.
Det borde rimligen finnas utrymme för fler variationer på den svenska snabbmatsarenan - och då bortser jag helt från Malmös svullna flott-langos.
För liksom vännen P saknar jag ofta alternativ till McD, röda pölser eller trista ciabattas med mer bröd än fyllning.
Det borde rimligen finnas utrymme för fler variationer på den svenska snabbmatsarenan - och då bortser jag helt från Malmös svullna flott-langos.
Helgtips önskas!
Efter en inte så rolig helg med en tjatgubbe Hansson till son börjar vi redan försöka styra upp kommande helg. Tips mottages tacksamt!
Saker jag själv har på min lista:
Badhuset i Sumpan (alltid uppskattat)
Leklandet Fantasia (men den brände maken av igår efter dagis)
Grönan (undivkes på helgerna)
Åka caféspårvagnen ut på Djurgården (men sen då?)
Tom Tits (är det bra? worth it?)
Barnteater i slottruinen i Hagaparken "Loranga, ..." (men är det vettigt att betala nästan 1000 spänn för 4 pers??)
Barnteater på Fjäderholmarna (men holmarna på helgen...? klaustrofobi.)
Trollstig på Siggesta Gård (bra? dåligt?)
Rosendal... (säkert kort men bara om fint väder)
Feedback önskas!
Saker jag själv har på min lista:
Badhuset i Sumpan (alltid uppskattat)
Leklandet Fantasia (men den brände maken av igår efter dagis)
Grönan (undivkes på helgerna)
Åka caféspårvagnen ut på Djurgården (men sen då?)
Tom Tits (är det bra? worth it?)
Barnteater i slottruinen i Hagaparken "Loranga, ..." (men är det vettigt att betala nästan 1000 spänn för 4 pers??)
Barnteater på Fjäderholmarna (men holmarna på helgen...? klaustrofobi.)
Trollstig på Siggesta Gård (bra? dåligt?)
Rosendal... (säkert kort men bara om fint väder)
Feedback önskas!
Härarbetar!
måndag 6 juli 2009
Måndag den 6:e juli
Jag har målat sextio naglar blankt klarröda.
Fytrio av dom ligger och snusar gott i små pyjamasar,
resterade tjugo ska ta med tillhörande kropp och gå på efter-jobbet-vin med kollegorna imorgon.
För övrigt fick vi vår tredje parkeringsbot på en vecka idag,
vi känner oss i stort behov av föräldracoaching modell Juul efter sjuttio nederlag om dagen med äldste sonen, och min mamma passade passande på att skicka en giftpil rakt in i mitt sommarköldsargade hjärta.
Fytrio av dom ligger och snusar gott i små pyjamasar,
resterade tjugo ska ta med tillhörande kropp och gå på efter-jobbet-vin med kollegorna imorgon.
För övrigt fick vi vår tredje parkeringsbot på en vecka idag,
vi känner oss i stort behov av föräldracoaching modell Juul efter sjuttio nederlag om dagen med äldste sonen, och min mamma passade passande på att skicka en giftpil rakt in i mitt sommarköldsargade hjärta.
Gåsbulor
Vägrar strumpbyxor och långbyxor mitt i sommaren så nu sitter jag här med mina gåsbulebeklädda ben.
Visst, det är lättare att andas och sova om natten, men jag saknar ändå den tropiska värmen som kom och gick. Axlarnas avspändhet för en frusen axeluppdragare som jag.
Kom tillbaka!
Visst, det är lättare att andas och sova om natten, men jag saknar ändå den tropiska värmen som kom och gick. Axlarnas avspändhet för en frusen axeluppdragare som jag.
Kom tillbaka!
söndag 5 juli 2009
Att göra kön
När barnen var yttesmå yttrade det sig som färgkodade snuttedjur och grisskära/mesblå minitossor. Men ändå var det på det hela taget ganska spädbarnsneutralt - leksaker och skallror i regnbågiga färger, gladfärgade bitleksaker, pekböcker med djur.
Jag talar om kalaspresenter när barnen fyller år.
Nu, med barn som är 3 och 5, börjar det bli så obehagligt uppenbart könsuppdelat och därtill tydligt att det knappast är barnen själva som är dom största könsrollsskaparna - utan VI! - föräldrar, som köper dessa kalaspresenter helt baserat på det könsorgan födelsedagsbarnet råkar ha mellan benen.
Why?
Komik! Jag vet ju på förhand nästan exakt vad Pelle kommer att få i sin presenthög, och vad Lisa kommer att få. OAVSETT deras eventuella individuella intressen. Det är som att man inte HÖR om en flicka gillar traktorer (jaja, men när hon fyller år får hon ändå den här treeevliga Barbiehästen!) eller att lillkillen föredrar att pyssla (säkrast vi köper den här astuffa legobatmanobilen!). Eller till och med: Bara för ATT coolkillen älskar traktorer - och därför rimligen HAR tusentals hemma redan - så låtom oss köpa något ANNAT som han definitivt inte har! Kanske vidgas hans intressesfär på köpet, hemska tanke!
Det måste ju dessutom vara skittrist att få samma sorts saker, varje gång.
Och inte sjutton är det barnen som väljer - eller om det till synes ÄR det - hur svårt skulle det vara att manipulera?? Exempel: Jag och Carla 3 år går i leksaksaffären för att köpa present. Carla: "Köpa bil?" Jag ba: "Nä, köpa dom här fina pysselpärlorna till Oskar?! Jaaa, vad kul!" med värsta gladrösten. Carla ba: "JAAAA! Vad kul!" som respons på min gladröst. Helt oberoende grej.
Det är ju inte direkt så att hon svarar "Nä, mamma lilla, Oskar vill nog hellre ha en cool batmanbil än töntiga pärlor för han är ju pojke."
Det sitter snarare i våra inskränkta föräldrahjärnor än i rimligen barnens. Och det börjar gå mig på nerverna.
Jag talar om kalaspresenter när barnen fyller år.
Nu, med barn som är 3 och 5, börjar det bli så obehagligt uppenbart könsuppdelat och därtill tydligt att det knappast är barnen själva som är dom största könsrollsskaparna - utan VI! - föräldrar, som köper dessa kalaspresenter helt baserat på det könsorgan födelsedagsbarnet råkar ha mellan benen.
Why?
Komik! Jag vet ju på förhand nästan exakt vad Pelle kommer att få i sin presenthög, och vad Lisa kommer att få. OAVSETT deras eventuella individuella intressen. Det är som att man inte HÖR om en flicka gillar traktorer (jaja, men när hon fyller år får hon ändå den här treeevliga Barbiehästen!) eller att lillkillen föredrar att pyssla (säkrast vi köper den här astuffa legobatmanobilen!). Eller till och med: Bara för ATT coolkillen älskar traktorer - och därför rimligen HAR tusentals hemma redan - så låtom oss köpa något ANNAT som han definitivt inte har! Kanske vidgas hans intressesfär på köpet, hemska tanke!
Det måste ju dessutom vara skittrist att få samma sorts saker, varje gång.
Och inte sjutton är det barnen som väljer - eller om det till synes ÄR det - hur svårt skulle det vara att manipulera?? Exempel: Jag och Carla 3 år går i leksaksaffären för att köpa present. Carla: "Köpa bil?" Jag ba: "Nä, köpa dom här fina pysselpärlorna till Oskar?! Jaaa, vad kul!" med värsta gladrösten. Carla ba: "JAAAA! Vad kul!" som respons på min gladröst. Helt oberoende grej.
Det är ju inte direkt så att hon svarar "Nä, mamma lilla, Oskar vill nog hellre ha en cool batmanbil än töntiga pärlor för han är ju pojke."
Det sitter snarare i våra inskränkta föräldrahjärnor än i rimligen barnens. Och det börjar gå mig på nerverna.
lördag 4 juli 2009
Sommar och samveten
Sommarlov, föräldrasamveten.
Nu är tiden då mammor medvetet och omedvetet dömer sig själva och andra på god-förälder-hetsskalan efter hur långa sommarlov barnen ska ha, och ve! om dom ska gå på 'uppsamlingsdagis' eller inte.
Pappor verkar, som vanligt, immuna mot hela diskussionen. Eller behöver åtminstone inte delta i den. Eller har redan kommit över det. Medan mammorna uttrycker sig i termer av "jag tänkte vara en bra mamma och vara ledig med barnen elva veckor" verkar ingen pappa lida av samma dåliga föräldrasamvete. Ingen som jag hör i alla fall.
Och däri ligger kanske ockspå varför jag när jag umgås med 'gemene man' har mycket lättare för att relatera till pappasnacket än mammasnacket. Jag har nämligen inget lust att få ett påtvingat dåligt samvete, eller sitta och hålla med om hur horribelt det verkar att ha sina barn en extra vecka på granndagiset brevid.
Nu är tiden då mammor medvetet och omedvetet dömer sig själva och andra på god-förälder-hetsskalan efter hur långa sommarlov barnen ska ha, och ve! om dom ska gå på 'uppsamlingsdagis' eller inte.
Pappor verkar, som vanligt, immuna mot hela diskussionen. Eller behöver åtminstone inte delta i den. Eller har redan kommit över det. Medan mammorna uttrycker sig i termer av "jag tänkte vara en bra mamma och vara ledig med barnen elva veckor" verkar ingen pappa lida av samma dåliga föräldrasamvete. Ingen som jag hör i alla fall.
Och däri ligger kanske ockspå varför jag när jag umgås med 'gemene man' har mycket lättare för att relatera till pappasnacket än mammasnacket. Jag har nämligen inget lust att få ett påtvingat dåligt samvete, eller sitta och hålla med om hur horribelt det verkar att ha sina barn en extra vecka på granndagiset brevid.
fredag 3 juli 2009
Morgonrodnad
Idag har Aurora namnsdag.
När jag var liten var Aurora det finaste namn jag kund tänka mig. Tänk att få heta Aurora, morgonrodnad! Så jag bestämde att om jag nångång fick en dotter skulle hon naturligtvis få det vackraste namnet av dom alla.
Jag är glad att jag hann ändra uppfattning.
När jag var liten var Aurora det finaste namn jag kund tänka mig. Tänk att få heta Aurora, morgonrodnad! Så jag bestämde att om jag nångång fick en dotter skulle hon naturligtvis få det vackraste namnet av dom alla.
Jag är glad att jag hann ändra uppfattning.
torsdag 2 juli 2009
Tidens tand i synkrona lager
Vissa korta ögonblick kan jag befinna mig i ett helt vanligt sammanhang men titta upp och förbluffat undra varför jag står mitt i en samling medelålders människor. Vilka är dom här? Vad gör jag här? Har inte jag lektion eller nåt?
Tills jag inser att jag inte alls är 18 och går på gymnasiet, utan själv en yngre medelålders tvåbarnsmamma som ser exakt lika yngre medelålders ut som dom omkring mig. Just ja.
Men korta korta mikrosekunder glömmer jag bort det. Jag vet inte exakt hur gammal jag är då, eller hur jag ser ut, men det är en bisarr känsla. Som om jag är alla mina åldrar synkront, bara i olika, mycket tunna lager.
Tills jag inser att jag inte alls är 18 och går på gymnasiet, utan själv en yngre medelålders tvåbarnsmamma som ser exakt lika yngre medelålders ut som dom omkring mig. Just ja.
Men korta korta mikrosekunder glömmer jag bort det. Jag vet inte exakt hur gammal jag är då, eller hur jag ser ut, men det är en bisarr känsla. Som om jag är alla mina åldrar synkront, bara i olika, mycket tunna lager.
Vajs edajl
Grannen på nb har tappat bort sin postfacksnyckel.
Ingen hade en aning om hur man skaffar en ny.
Jag googlade på tillverkaren, lurpassade och hoppade på brevbäraren, fick tips om en hemsida, ringde en snubbe i Småland och fick sedan hemskickat en ny låskolv. "Den monterar du lätt med en stjärnmejsel!"
Efter att ha lokaliserat huvudnyckeln till postfacken (he he heee, jag kan nu sno/tjuvkika på alla andras post!) ska jag under till exempel morgondagen leka vicevärd (vajs edajl som det hette i Lund) och skruva ut och in låskolvar.
Livet i brf-styrelsen är vardagsspännande och lärorikt.
Ingen hade en aning om hur man skaffar en ny.
Jag googlade på tillverkaren, lurpassade och hoppade på brevbäraren, fick tips om en hemsida, ringde en snubbe i Småland och fick sedan hemskickat en ny låskolv. "Den monterar du lätt med en stjärnmejsel!"
Efter att ha lokaliserat huvudnyckeln till postfacken (he he heee, jag kan nu sno/tjuvkika på alla andras post!) ska jag under till exempel morgondagen leka vicevärd (vajs edajl som det hette i Lund) och skruva ut och in låskolvar.
Livet i brf-styrelsen är vardagsspännande och lärorikt.
Somliga dagar
Börjar med VAB eftersom sonen trampat på geting/humla.
Fortsätter med synbar lugn stund i soffan medan mamma duschar, tills dess att mamma hör illvrål samtidigt som mamma har håret fullt av lödder.
-"MammaaAAAA! Det är nåt fel på kylen! Mamma? Mamma! MAAAAMMAAAAAAAAAAAA!!!!"
Mamma stormar ut plaskblöt med lödder överallt och in i köket för att se att de båda väna barnen inte alls kollat morgonTV utan passat på att sno isglass till frukost varpå de inte får igen frysen. Mamma blir arg och föser bort sonen som trillar på sin syster varpå båda brister i förtvivlad gråt. Mamma duschar färdigt.
Sen tappar mamma sin fulla deo i badrumsgolvet så att det blir glassplitter överallt på det blöta golvet.
Sen vägrar barnen klä på sig utan vill hellre leka 'sticka-ut-ögonen-på-varandra'-lek med en trasig galge.
När mamman fått ut barnen ser vi bussen komma men den jäveln kör förbi trots att vi spinger och viftar de sista trettio metrarna fram till hållplatsen. Sonen bölar för det gör ont i foten. Mamman har glömt salvan.
Sen ser mamman att vi fått parkeringsböter på bilen. För andra dagen i rad.
Fortsätter med synbar lugn stund i soffan medan mamma duschar, tills dess att mamma hör illvrål samtidigt som mamma har håret fullt av lödder.
-"MammaaAAAA! Det är nåt fel på kylen! Mamma? Mamma! MAAAAMMAAAAAAAAAAAA!!!!"
Mamma stormar ut plaskblöt med lödder överallt och in i köket för att se att de båda väna barnen inte alls kollat morgonTV utan passat på att sno isglass till frukost varpå de inte får igen frysen. Mamma blir arg och föser bort sonen som trillar på sin syster varpå båda brister i förtvivlad gråt. Mamma duschar färdigt.
Sen tappar mamma sin fulla deo i badrumsgolvet så att det blir glassplitter överallt på det blöta golvet.
Sen vägrar barnen klä på sig utan vill hellre leka 'sticka-ut-ögonen-på-varandra'-lek med en trasig galge.
När mamman fått ut barnen ser vi bussen komma men den jäveln kör förbi trots att vi spinger och viftar de sista trettio metrarna fram till hållplatsen. Sonen bölar för det gör ont i foten. Mamman har glömt salvan.
Sen ser mamman att vi fått parkeringsböter på bilen. För andra dagen i rad.
onsdag 1 juli 2009
Må du koka i ditt eget flott
Eller "Att confitera en anka". Detta är vad maken ägnade sig åt under seneftermiddagen:
Anklår
Rimmas i salt över natten
Kokas i fem timmar i sitt eget flott
Läggs in i formar och kan sparas i kyl i flera månader. När man ska äta dom tas dom fram och knapersteks.
Anklår
Rimmas i salt över natten
Kokas i fem timmar i sitt eget flott
Läggs in i formar och kan sparas i kyl i flera månader. När man ska äta dom tas dom fram och knapersteks.
Hallonmuffins med vit choklad
Saker som är bra med att bo "i stan" är den sociala biten.
Varje dag efter dagis samlas "alla" i parken för att bada och umgås (vi har klippor, bad och klätterträd där). Tar med sig filtar, termosar, vinflaskor, grillar, samt mer eller mindre avancerade bakverk.
Eftersom jag är hemma sjuk (men mår rätt prima idag!) medbringade jag dessa goda hallon- och vitchokladmuffins (jag gjorde 20 minimuffins men det går lika bra att göra vanliga):
(Vad maken gjorde kommer i ett senare inlägg...)
100 g smör smältes
2 dl mjölk ihälles samt
rivet skal av en citron
2 ägg vispas poröst ihop med
1,5 dl socker och
2 tsk vaniljsocker
Smörmjölken röres sedan ner i äggsockersmeten
I en skål blandas
4 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 nypa salt
och siktas sedan ner i "det våta". Vänd ihop försiktigt, det gör inget om det blir 'mjölklumpar' kvar.
Grovhacka 100g vit choklad och vänd ner.
Häll upp till 2/3 i muffinsformar av valfri storlek. Stoppa i ett hallon i varje minimuffin, eller flera i dom större.
Grädda 10 min för mini, 15 min för vanliga, mitten av ugnen, 180 grader.
Varje dag efter dagis samlas "alla" i parken för att bada och umgås (vi har klippor, bad och klätterträd där). Tar med sig filtar, termosar, vinflaskor, grillar, samt mer eller mindre avancerade bakverk.
Eftersom jag är hemma sjuk (men mår rätt prima idag!) medbringade jag dessa goda hallon- och vitchokladmuffins (jag gjorde 20 minimuffins men det går lika bra att göra vanliga):
(Vad maken gjorde kommer i ett senare inlägg...)
100 g smör smältes
2 dl mjölk ihälles samt
rivet skal av en citron
2 ägg vispas poröst ihop med
1,5 dl socker och
2 tsk vaniljsocker
Smörmjölken röres sedan ner i äggsockersmeten
I en skål blandas
4 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 nypa salt
och siktas sedan ner i "det våta". Vänd ihop försiktigt, det gör inget om det blir 'mjölklumpar' kvar.
Grovhacka 100g vit choklad och vänd ner.
Häll upp till 2/3 i muffinsformar av valfri storlek. Stoppa i ett hallon i varje minimuffin, eller flera i dom större.
Grädda 10 min för mini, 15 min för vanliga, mitten av ugnen, 180 grader.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)