Fryslort

Men jag fryyyyser ju!
Hela tiden nu.
Inifrån och ut. Att det redan börjat.
Och blir jag väl varm igen, blir jag för varm under lager av fleece och filtar och börjar svettas i ansiktet medan tårna fortfarande är iskalla.

I don't like this.
Mörker, kyla, fukt.
För nära Nordpolen för min smak.

Från en foktig holk:

Just nu tycker jag synd om svensken och kan icke mer än att citera några rader från min fars tidiga skaldande som sjuttonåring:

"Regnets trista melodi
spelar på min ruta.
Vemodet som finns däri
knappast går att muta.
I en lyktas karga sken
står en skald och tänker.
Regnet droppar från var gren,
gatans asfalt blänker."

Vi sitter i en foktig holk och surfar på resor till tokfarfar Nelson i Spanien.

November

Åkej.
Är det såhär det ska vi ska ha det.
Svart ute redan klockan kvart över tre.
Tennisbollsstora regnblaffor som träffar med iskyla rakt i benan och gör spindelben av mascaran.

Min själ kräver ljus. Kräver.