Sockervadd

Knappast Dr Spock

Har haft en 'fas' igen med konstant gnäll, tjat och tjafs främst från sonens sida. Inte nöjd med något, vi gör roliga saker men ändå ska det gnällas och missnöjas direkt efteråt. Rastlös, känslig, tvärtemot. Gör saker som jag klassar som 'destruktiva' ur min egen synvinkel. Dålig stämning som skapar ond cirkel.

Till slut exploderar jag och ryter, lyfter ut ungen ur rummet, smäller i dörrar och kastar smörgåsunderlägg så det går i tusen bitar. Omoget och oansvarigt, men jag kan icke hjälpa mig själv när gränsen är nådd.

Så jag beställer fler Juul-böcker, slänger in lite annan litteratur om forskning på barnuppfostran, plockar fram mina gamla Juulisar, läser, skäms, läser och blir påmind om en massa viktiga saker som jag glömt i hettan när det halkar utför.

Och nästan på en gång, innan böckerna ens anlänt med posten, ändras luftströmmarna. Vi ser varandra. Vi mäter varandra med blickarna, men dom är inte svarta längre, dom är nyfikna och lite ledsna. Stämningsläget vänder. Nu har vi haft två helgdagar med förhållandevis få konflikter, även syskonen emellan.

Hoppet om ett härligt sommarlov återkommer.

Mammas pojke

"När kossor bajsar kan man samla upp det. Och så kan man göra gas av det. Som blir energi. Som gör att det blir varmt i husen och lägenheterna. Och som bilar och bussar kan åka på. Det är det som du jobbar med mamma, eller huur!"

Bra där, Knut, fyra bast!

Kunskapstörst

Jag älskar fyraåringens klokskaper. Han kan så mycket. Han tänker så att huvudet håller på att explodera. Han babblar konstant. Ställer tusen frågor. Och imponerar ofta.

Igår vid middagsbordet förklarade han pedagogiskt för sin lillasyster vad "allemansrätten" innebär. Hon härmade, "mm, bja med ajjmansjätt". Föräldrarna lyssnade storörat med skratt i mungipan.

Tidigare har han om onsdagarna kommit hem (dom har naturskola på onsdagar och är ute i skogen hela dagen) och berättat om "klorofyll" och "vårtecken". Mycket fascinerande och jag blir ödmjukt påmind om hur stor kapacitet små barn har.