Circuiting

Tillbaka till somliga ursprung verkar vara frekvensen i omlopp just nu.

Möbeln jag just sålde ska enligt uppgift tillbaka till Sveavägen där den en gång hämtades.
Köparen av holken bär samma efternamn som den som bodde här före oss.

Också det en slags synkronicitet.

Dagligt avfall

Jag har aldrig haft problem med att slänga mat.
(Jo, som ettagluttare, när mattanterna stod och vaktade disk-o-slask-stationen så att man gubevars inte slängde en endaste sked av den tapetklistriga 'potatismosen'.)

Men alltså inga större betänkligheter i övrigt.

Tills barnen kom.

Jag mår fysiskt dåligt över vilka mängder mat vi slänger varje dag.

Trots intentionerna att barnen ska lära sig ta så mycket/litet dom orkar äta upp och isåfall får ta mer. Men det händer ju typ aldrig. Och när man kokar makaroner kokar man alltid fem kilo för mycket. Trots att det bara ligger ett litet tunt lager på botten av den minsta kastrullen. Och så sparar man dom. I en vecka. Innan man slänger hela påsen i soporna. Tillsammans med oätna frukostmackor, makens tusentals äggulor, gröt som ser kul ut men ingen äter, överbliven potatis, utgången leverpastej och gammal falukorv.

Skämmes på oss. Och i Stockholm där man inte ens har vett att skilja ut organiskt avfall. Så inte ens en liten maskkompost kan det bli.