Knappast Dr Spock

Har haft en 'fas' igen med konstant gnäll, tjat och tjafs främst från sonens sida. Inte nöjd med något, vi gör roliga saker men ändå ska det gnällas och missnöjas direkt efteråt. Rastlös, känslig, tvärtemot. Gör saker som jag klassar som 'destruktiva' ur min egen synvinkel. Dålig stämning som skapar ond cirkel.

Till slut exploderar jag och ryter, lyfter ut ungen ur rummet, smäller i dörrar och kastar smörgåsunderlägg så det går i tusen bitar. Omoget och oansvarigt, men jag kan icke hjälpa mig själv när gränsen är nådd.

Så jag beställer fler Juul-böcker, slänger in lite annan litteratur om forskning på barnuppfostran, plockar fram mina gamla Juulisar, läser, skäms, läser och blir påmind om en massa viktiga saker som jag glömt i hettan när det halkar utför.

Och nästan på en gång, innan böckerna ens anlänt med posten, ändras luftströmmarna. Vi ser varandra. Vi mäter varandra med blickarna, men dom är inte svarta längre, dom är nyfikna och lite ledsna. Stämningsläget vänder. Nu har vi haft två helgdagar med förhållandevis få konflikter, även syskonen emellan.

Hoppet om ett härligt sommarlov återkommer.