Modern deklarerade att vi får lov att komma och fira dotterns treårsdag hos henne om vi lovade att vi "kommer att vara snälla".
Trots att det var maken och inte jag som hade henne i luren höll jag på att implodera. Maken till bristande självinsikt att det är snudd på komik. Eller åtminstone tragikomik.
Two weeks in Skåne, I dare you.
5 kommentarer:
Men varför utsätter du dig för det? *Lider med dig*
För att det är dubbelt. Om barnen ska ha nån som helst relation med sin enda morförälder så får vi besöka henne.
Huset i Skåne hyr vi dock egentligen inte för den sakens skull utan för att vara nära havet i en miljö som jag saknar, men det blir naturligtvis en issue av det också. Förra året "fick" hon inte komma ner och hälsa på tillräckligt, men tog inte några initiativ själv.
Fast är det värt det? Barnens umgänge med mormor, alltså. Utifrån känns det inte så.
Äsch, jag vet inte. Jag har aldrig behövt göra något sådant val, inte som barn och inte som vuxen.
Men lova en sak: Implodera inte – explodera i stället! Explosioner är lite knöliga precis när de händer, men implosioner tenderar att avlagra gegga i det innersta.
Kjamizzar!
Jo, jag kan förstå samtidigt som jag undrar om barnen har någon glädje av det hela när de känner av hur deras älskade mamma mår... men hyra hus i Skåne kan ni ju göra ändå...
Åh, så svårt.
är det inte enklare att en mormor tar badbyssen till sina fyra älsklingar? bara en tanke ... så blir det mer på era villkor. hälsa f-bo från oss. det gör dubbelont att vi inte kan resa i sommar, nu när vi äntligen hade matchat våra veckor. vi får åka ner framåt hösten i stället. ska ni med och utmana svärmorsmardrömmar? :-)
Skicka en kommentar