Ode till en dotter

Dottern fyllde tre år igår och det firades flera gånger, först med gud- och glamourföräldrar (varje barn borde förresten ha en glamourperson i sitt liv) på Österlen, sedan med mormor och morfar i Malmö.

Dottern, denna lilla hallonbakelse, detta gos, detta äppelmos, denna marsipangris vars mage är som en mjukjäst vetebulle, hon doftar alltså hallon i nacken men vägrar klänning. På kalaset hade hon muffinsklänningen på sig enbart om hon fick ha Emilbyxor under. Klart hon fick. Sen åkte klänningen strax av. Dottern, som önskade sig en "liten liten dator (!) till sin bästa kompis på dagis" i födelsedagspresent men blev lika galet glad för allt hon fick och nästan gladast när storebror också fick sympatipresenter.

Jag somnar brevid min polkagrisdotter, min gottalotta, lägger hennes hand i min och snusar henne i hallonnacken med andakt och med vetskap om att det är en kort sekund i livet som jag får den ynnesten.