Artificiellt Ren

Jag känner mig som om jag blivit köpt.
Mutad.
Tyvärr är så icke fallet - jag skulle älska om nån försökte muta mig.
Med tillexempel Solruta.

Eller!

Min nya besatthet.
Parfym av märket CLEAN™.
Med namn som "Fresh Laundry", "Warm Cotton", "Shower Fresh" och "Lather".
Skitdyra, men fantastiska.
Jag kan aldrig mer ha en vanlig parfym.
Man luktar som om man just klivit ut ur duschen.
Hela dagen.

Så numera hittar man mig på kvällarna omgärdad
av ett moln "Nyduschad" och smulandes "Solruta" i soffan.

Solruta

Jag är sjukligt besatt av det nya knäckebrödet "Solruta".
Redanvid morgongröten börjar jag fantisera om kvällsmackan.
Solruta med cream cheese och kaviar.
Ett glas kolmust.

Det är det godaste knäckebröd jag någonsin ätit!

(Är det här otillbörlig produktreklam?
Wasa får gärna skicka en hel lastpall med Solruta.)

Kräkreflex

Visning av hus modell tilläggsisolerat tjugotal på Lidingö.
Fem komma nio.
Åker dit.
Ser folk kratta i trädgårdar.
Ser huset.
Ser ett trist hål i marken och skitiga utemöbler på en skitig altan.
Ser grenar och skit på trappen.
Ser trist garage och trist lekställning på den rätt trista tomten.

Maken får kräkkänslor redan innan vi stängt av motorn.
Han vägrar kliva ur bilen.
Säger att då måste han nog spy ner deras skitiga altan.
Jag får ett utbrott.
Skriker och kastar napp.

Vi vänder och åker hem.
Blir sams igen när vi svänger in på Erik Dahlbergsgatan.

Frisyrfokus

Min man är så jädrans snygg!

Han är så snygg att det kvittar vilken frisyr han har.

Eller hur?!?

Drömläge?

Vi har blivit besatta.
Igen.
Projektpannan ligger i djupa men tillfredsställda veck.

Fick reda på att två lägenheter högst upp i vårt hus snart kommer att vara till salu.
Bebos idag av tant 1, 95 bast och tant 2, 80+ som står i kö till serviceboende.
Den ena är exakt samma planlösning som vår, den andra är en stor etta vägg i vägg.
Båda nedgångna och icke renoverade sedan sjuttiotalet.
Drömläge!

Nu återstår bara att övertala släktingarna till den ena att sälja till oss. Billigt.
Och sedan att övertala styrelsen att sälja den andra (hyresrätten) till oss. Billigt.

Så kan vi fortsätta smida planer på integrerad planlösning av en femma på 130 kvm, matsal och walk-in closet och köks-ö och italiensk cararramarmor.
Och slipper åka på deprimernade husvisningar på Lidingö.

Jaan

Läser om riskiga hårklippningar, av män med håriga armar.

Kommer med saknad att tänka på min fantastiske frisör
som jag gick till då vi bodde på Döbelnsgatan.

Jaan.

Han såg ut som en pubertal punkare, men hade sin egen välansedda salong.
I salongen fanns en (1) frisörstol.
När man kom låste han dörren och sedan kom man inte ut på fem, sex timmar.
Oavsett vad man skulle göra.

Han spelade opera (Maria Callas) på hög volym,
bjöd på estnisk egenimporterad öl - eller för all del ett glas kroatiskt vin om så föredrogs,
ofta tillsammans med någon ny syrad polsk soppa som han fixat till.

Så fick man träda ner i källarrummet, där meditativ musik spelades,
gigantiska kandelabrar med levande ljus enda belysningen.
Håret tvättades omsorgsfullt och skalpen fick en halvtimmes massage.

Sen.
Jaan lyssnade aldrig på vad jag sade.
Han hade en egen idé redan från början.

Med Jaan var jag först mellanblond page, sen superkortsnaggad vitblond, sen mörk hasselnötsbrun Vidal Sassoon-frilla, och till sist melerad polack.

Det var med den melerade polacken och en samtidig flytt till de östra innerstadsdelarna som relationen mellan mig och Jaan sprack. Kanske plus det faktum att min arbetsgivare inte tyckte det var helt ok att lägga en heldag hos frisören varje gång jag behövde klippa mig.

Men jag saknar honom.
Nu är salongen borta och gud vet var han finns.

Jaan.

Injektion

Jag känner mig plötsligt väldigt väldigt glad och upprymd
och liksom nypåfylld av tillit och energi.

This is why.

TACK!

Häpp!

Ja, nu jävlar går jag igång!

Läs den här s-k-i-t-e-n och säg mig sedan om mina tårar är av sorg eller schizogalen skrattfrustration.

Men så är det kanske när man är "en två barns mamma" som verkar sakna verklighetsförankring och samtidigt påvisar grava tecken à la väckelserörelse.

Nyanserade människor

Hemmaföräldrar.
Ja ja ja, jag vet - don't start, don't go there again och hela den biten.
Men.
Av en slump (faktiskt!) halkade jag in på en helt otrolig blogg, som drivs av en människa som tar som sin livsuppgift att rädda stackars svenska barn från institutionen dagis.
Att kämpa.
Att offra sig själv för detta enda rätta,
nämligen barnens rätt att få vara hemma med mamma (f'låt, en förälder).

Hear here på denna skräckpropaganda mot dagis, direkt klippt från hennes sajt, om allt ont som de stackars dagisbarnen får utstå:

"- Stora barngrupper
- Lite personal
- Buller
- Svåra och ibland dödliga smittor; tbc, mrsa, pneumokocker,
streptokockersamt andra smittor som rs-virus , hepatit A och B samt "kräksjuka"
- Personal som vantrivs och vill byta jobb på grund av arbetsmiljön/arbetssituationen
- Att det finns personal som arbetar som är pedofiler eller sexdömda
- Dagisbarn som begår sexövergrepp mot andra dagisbarn
- Barn som rymmer från dagis
- Anknytningsproblem till följd av för tidig separation
- Att förskolebarn saknar skydd i arbetsmiljölagen samt i en Lex Sarah lag"
(Från: http://hemmaforaldrar.blogspot.com/)

Spam spam spam and eggs 2

Kött och keso.
Kräftstjärtar och keso.
Kalkon och keso.
Kyckling och keso.
Krimskrams och keso.
Kuckofuckingkoo och keso.

Mitt innanmäte måste vid detta lag vara fylld till brädden i varenda hålighet av Keso Mini 1,5%.
Jag skojar inte, vi har tjugo burkar i kylen.
Allt för den goda sakens/makens/bakens skull.

Snart kommer jag kanske till och med i mina maffiabrallor och då jävlar!

Kongokråka

Fick ett sms från maken som svar på vad vi skulle äta till middag idag:

"Kongokråka & keso."

?

Glidare

- Just bokat flyg till Bukarest.
Hoppas hotellet har duschväggar som inte faller ner över en.
Den rumänska maten ville min chef inte ens kommentera.

- Just bokat möte med tekniska attachén i Peking.
Ska snacka samarbete och planer för projekt inom hållbar utveckling.
Han verkade jättetrevlig.

- Just läst dagordningen till juni månads nätverksmöte vid Svarta Havskusten.
Chefen är exalterad. Jag med. Vi brukar resa tillsammans på dessa möten,
mötas på dagen och dricka vin på kvällen.

- Just fått veckoprogrammet för Japan-resan i höst.
Förutom te-ceremonier ska vi träffa en massa galna uppfinnare
samt försöka generera business för svenska entreprenörer.

- Just sett att sista projektmötet i vårt europeiska skolprojekt
ska äga rum i Aten i oktober.
Aten i oktober kan vara ganska bra tror jag.

Och när jag lämnar kontorer sådär vid fyratiden
inser jag att jag definitivt inte vill byta jobb.

Surkål

Jag älskar surkål.
Det blir helt otroliga fisar av surkål.
Fantastiska odörer.
Det luktar liksom inte fis -
det luktar som om hela Pfizers svavelosande tillverkningsindustri flyttat från utanför Strängnäs in i vårt vardagsrum.

Fantastiskt!

Litterära bloggers

Inspirerad av Anna gjorde jag följande test,
(lite stalkig känsla att jag fick exakt samma resultat som henne...)

Modebloggisten från förr

Jag har aldrig skrivit om det här, för jag har varit i chock.
När jag började blogga fann jag av en slump en gammal gymnasiekompis.
Som modebloggar.
Modebloggar!

På gymnasiet var hon en av mina sämst klädda vänner. Utan jämförelse.
Det var fula tights och Doc Martens och stickade jumpers i akryl med töntiga mönster.

Nu modebloggar hon.
Faktum är att hon har en av de populäraste modebloggarna i Sverige.

Och jag är fullständigt fascinerad.
Surfar runt på hennes blogg och försöker förstå.

Hur hon blev storpoppis modebloggis, medan jag - JAG! - sitter här med min sketna feministblogg.

Retrospektiv - 20, 15, 10, 5 år tillbaka

1988
Missuppfattad permenentad fjortis i neonfärgad Takano-overall och tofsar. Klädde ut mig till Nana Mouskouri. Skickade parfymerade loveletters till utsedda kandidater, kollade Anne på Grönkulla, skrev djupa dikter och ville att någon skulle komma och rädda mig från en generation av ytliga coolers med lappade jeans och skinnrevärer.

Musik: Alphaville, Toto, Europe, Dire Straits

1993
Andra terminen på Teknis (LTH) och ångesten var svår. Ville ju gå Teaterhögskolan eller kanske Konstfack. Och så hamnade jag på en fucking teknisk högskola där ingen förstod mina djupröda läppar, mörkröda naglar och svåra uppsyn. Missade matten. Levde dock ett parallellt studentliv som var alldeles fantastiskt - sambo i 'Karlslokslyan' med E och B, nationsliv och blomstrande love-life.

Musik: Dinah Washington, REM, Haddaway, Corona

1998
Befann mig i is-stormens Canada, i en liten håla vid namn Guelph, för att göra examensarbete tillsammans med K. Vi inledde med en vecka hos Mrs Long, där vi sov i hennes och framlidne makens dubbelsäng. Hon jagade oss senare för en skuld på 9:50:- i telefonräkning. Fortsatte med att terrorisera våra nyfunna PhD-vänner med egenhändigt ihoplimmade pappersdockor, i värsta Dalí-stil. Fick våra 20 p och tog senare min civ.ing-examen.
Blev sambo med mina barns far, vi hade dock dejtat redan i tre år.

Musik: Savage Garden, Sarah McLaughlin

2003
Relativt nygift. Jobbade mitt sista år på Fortum. Framtidsångest. Fått PCOS-diagnos och hade redan ställt in mig på adoption. Många fredagsöl på Norrlands och Halv Trappa. Nyinflyttad på Nedre Gärdet i första bostadsrätten.

Musik: Rod Stewart, Vaya Con Dios, Diana Krall, Frank Sinatra

Självplågeri

Att med masochistisk njutning fylla barnens påskägg
med chokladdragerade mandlar och marsipan från Anthon Berg,
nougatfyllda ägg och handgjorda jungfrubröst från Ejes Chokladfabrik,
och sedan sitta och titta på när barnen under ohämmad lystnad
trycker i sig alltsammans framför Tom & Jerry.

Att titta på och samtidigt tugga sin sågspånemacka utan smör.

Självbedrägeri

Visst är det ljuvligt att efter en lång och stärkande promenad
belöna sig själv med ett glas sockerfri påskmust och en knäckemacka utan smör!

Ett femtimmarslamm på Långfredagen

Favorit i repris,
ett femtimmarslamm på långfredagen,
har ni inte provat så gör det,
det är mycket enkelt, men man måste vara ute i god tid.
Väl i ugnen sköter sig allt själv, och ut kommer ett lamm som är fullkomligt himmelskt.

Personlighetsanalys à la Facebook

"A hip non-conformist who truly stands for his/her beliefs - you are out to make a difference in this world, and you have a realistic chance of success. You have always been self-driven and derive your inspiration from those close to you. Ambitious - and why shouldn't you be - the sky is the limit for you!"

Fick också veta att min svagaste sida är min extrema otålighet och mitt hetsiga temperament.

Vad fan - vem har suttit och detaljstuderat mig där på andra sidan cyberspejs??

Politiska förhandlingar

Solen skiner (för första gången sen oktober enligt min kollega),
det är skärtorsdag och barnen är på dagis till klockan två,
jag och maken ska passa på och äta en längre lunch tillsammans, no kids
och sedan inhandla råvaror till kvällens och morgondagens sociala övningar!

Kvällen övning består också av inledandet av vad som verkar bli
långdragna politiska förhandlingar.

Norr eller Söder?
Öst eller Väst?
Hit eller Dit?
Härsan eller Tvärsan?

Resvännerna på respektive sida står bokstavligen på varsin sida i frågan.
Vi som ingår i kvällens övning är flexibla.
Vart i Thailand ska man åka???

Kostymmöte i Etuna

Strax möte med fem UD-gubbar.
Huu.
Alla har klätt sig i kostym dagen till ära.
Utom jag.
Jag har mina nya skit-tajta jeans och ett knallrött skärp.
(Bland annat eftersom jag inte inte kommer i mina kostymbyxor.)
Jag har heller inte förberett någon powerpoint.
Det har dom andra.

Det ska bli ett intressant möte.

Morgonpasset

På fyrtiofem minuters morgonpass hinner det hända en hel del.

En gråter för att han fick för lite tandkräm på tandborsten.
Under tiden gnager den andra av det allt det lila stearinskalet på nya påskljusen.

En gråter för att han "vill flytta till Taliand, mamma, NUUU!"
Under tiden drar den andra av alla korkarna på nässprejsbehållarna,
drar ut blad ur mammas filofax, hittar en penna, den kan man ju måla med!,
ringer lite planlöst på en telefon, målar med tandkrämen på vita väggen
och skrattgnäggar hysteriskt.

En skrattar för att det är innelämning på dagis idag, och dom ska sätta upp sina rymddrakar och raketer och stjärnor på sin fina rymdhimmel, och kissa i kors på lilla toaletten och äta Liselotts nybakta bröd och påskpyssla med flörtkulor och piprensare!
Under tiden trär den andre på sig fel kläder, ut och in och bak och fram. Kalsipper som mössa och strumpbyxor som halsduk.

Två små glada lämnas.
En stor blir kvar.
Den stora pustar ut, lallar hem grusvagnen och sätter på en panna kaffe.

Jobba hemma på förmiddagen.
Regeringskansliet över lunch och hela eftermiddagen.

Stillad törst

Vid sällsynta tillfällen träffar man på personer
som skriver så klarsynt och så tillgängligt
om svåra och komplexa ämnen.

Jag har, i flera omgångar, försökt vrida den sneda dagis/hemmamamme-debatten
genom att påpeka att problemet snarare ligger i pappors generella frånvaro i hemmen och med barnen. Budskapet har inte gått fram.

Jag googlar lite lätt på en artikel jag söker.
Hittar den inte.
Men hittar en fantastisk blogg.

Ta-daa! I give you: David Tjeder och hans dricksvattenklara analys av Nina Björks dagisartikel,
där han också reagerar på pappornas frånvaro både i debatten och verkligheten.

Ormgrop

Min barnsligt romantiska sida är i extas.
Vännen B, även kallad "Party-B" tillika barnens Glamour-mor
har chans på ett triangelbyte där nya lyan ligger i grannhuset.

Alltså verkligen grannhuset. Vi skulle se in i varandras sovrum.
Jag planerar redan för signalering med röda lyktor
och linbanor med gottepåsar och
tokiga spontanmiddagar och
sova över med pyjamasparty och
och och och och och och och!

Har helt förträngt att B har flera andra lägenheter på g.
Nu ska jag vara fjortis hela dagen!

Veckans I-landsproblem

Swiss, Thai, Turkish, Qatar eller SAS?

Koh Samui, Koh Samet, Koh Chang eller Lankawi?

Tre eller fyra veckor?

Eller resten av livet?

Thai-revival

Efter att ha matat änder, måsar och stora svanar,
plockat upp en liten Carla som trodde hon var Jesus och kunde gå på vatten,
handlat ursprungskorrekt öl och
besökt chokladfabriken för Knuts lördagspåse,
ska det nu försökas tillagas diverse autentiska thairätter
inför vännernas besök ikväll.

Maken marinerar och hackar och häller i pulver och mixer från
de kilovis med påsar som jag inhandlade på plats och släpade med hem.

Det blir Glasnudelsallad med tigerräkor, chili och koriander
Hackad het kycklingsallad med lime och koriander samt
Kyckling Satay med jordnötssås och sedan
Färsk frukt med rostad kokos och glass

"Men vem fan är den här Jennie?"

Gårdagens hetsiga diskussion i en begränsad del av bloggsfären
har upprört mammor som valt att vara hemma med barn.

Det går ut på att föräldrar (läs: mammor) bör om möjligt stanna hemma så länge som möjligt med sina barn, dagis är förkastligt innan tre års ålder och såna där feminster tänker bara på sig själva och vill göra karriär, dessutom är de könlösa (?) och inga riktiga kvinnor.

Jag skäms.

Så kommer en pappa in i bilden, blir hyllad av de som bespottar mig. Vad skriver han om?
Jo, att det viktigaste för en pappa är inte kvantiteten tid med barnen, utan att pappan verkligen är "närvarande" den tid man är med dom.

Jag skäms ännu mer.

Och så det allra roligaste, nu, såhär i debattens efterglöd, fortfarande het men för denna gång döende:

"Men vem fan är den här Jennie?!"

Ja, det kan man ju verkligen undra.

Shortcuts

Min smarta, söta, härliga svägerska T befinner sig på andra sidan Atlanten.
Hon funderar på att komma hem till hösten och plugga.
Men hon har lite problem.
Vet inte vad hon ska söka.
Däremot är hon helt på det klara med hur hennes framtida jobb ska vara.

Här är utmaningen till mig som kom i ett mail:

"Jag vill bära snygg kostym och ha ett eget kontor. Gärna träffa massor av roliga människor. Och tjäna riktigt bra med pengar. Vilken utbildning är bra att gå då?"

Värdegrunder, avgrunder, betongväggar

Ibland, när jag tror att jag befinner mig i en Kafka-värld
måste jag nypa mig hårt i armen och tänka på alla dessa
jag känner för vilka en jämställd värdegrund är lika självklart som luften vi andas.

Som vet hur strukturerna hänger ihop, hur orsak ger verkan och hur vi alla spelar en viktig roll, inte bara för oss själva och våra barn, men som en kugge i det stora systemet och normbildandet.

Som jag kan diskutera med utan att först behöva förklara tusen gånger att jorden är rund.

Jag vet att rädsla är nära besläktat med okunskap.
Och det är bara rädda hundar som bits.

För jösses vilka rabiesbett man får - fördomsfulla okunniga slag under bältet - av kvinnor som tror att feminister vill dom illa, att feminister är egoister, att feminister vill barnen illa och att dom dessutom hatar alla pappor.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.
Mest blir jag ledsen.
För deras skull.
Och vår.

Och för barnens, våra barn, som kommer växa upp som ytterligare en generation där mamman är en mer självklar vårdnadshavare än pappan och där kvinnor förmodligen fortfarande kommer att missgynnas på arbetsmarknaden och män missgynnas i förhållandet till sina barn.

Men ni ska veta en sak.

Jag slutar aldrig.

Tjusiga tollor

Sköna ting kan vara en lisa för själen.
Blotta åsynen av dessa trätollor får mig att må mycket bättre.


www.houseofhedda.com

Posttraumatisk

Usch, jag har helt tappat sugen.
Hoppas det bara är en fas.
En post-depressiv fas efter verklighetsflykten.

Börjar bli trött på alla solarieskämt.
Har fått finnar på hakan.
Barnen gnäller, näsorna har börjat sitt konstanta rinnande.

Chefen ligger på och vill se resultat.
Mormor ligger på och tycker saker.
Hemmafrufundamentalister ligger på och vill sätta dit mig.
Själv känner jag mest apati.

Jag har ont i kroppen, huvudvärk och feber.
Dessutom går vi på tråk-diet och jag har inga kläder som går på.

Och så den malande frågan; ska de va´såhär nu??

Matte/kemilektion åk 7

Och så kommer den braskande nyheten på Aktuellt
att två glas vin via ammande moder inte påverkar ett ammande barn whatsoever.

Döh...!


(Och jag blev alltid lika galet irriterad när det förut togs upp som ett STORT problem, ett hemskt stort gigantiskt PROBLEM, att ammande mödrar ibland drack ett glas vin, medan fäders alkoholintag aldrig ens kommenterades. Detta trots att statistiken ger att somliga mäns alkoholintag orsakar enormt mycket större trauman för familjer och kostnader för samhället i form av våld, misshandel och psykiska skador än nånsin en vinsugen mamma.)

Samhällssjukdomar

Ibland blir jag liksom tvärarg.
Millisekundsarg.

Var på visning idag, i områdesrekognoseringssyfte enbart, men ändå.
Miniatyrhus på Lidingö (100 kvm), trettiotalsstuk.

Kommer dit.
Kollar in "trädgården" som sluttar nedåt i 45 graders vinkel med undantag för där huset står och en slingrande singelväg runt till garaget.
I schaktet nedanför var det snårskog.

Vi vände i dörren.
Ruckel var bara förnamnet.
Bombmaterial skulle jag kalla det.
Men folk gick snällt runt därinne och lyssnade på mäklarens sälj-ljug och kände på de vistna fönsterkarmarna och det lösa laminatgolvet.

Ilskan som bubblade upp från mina tår och ut i öronen var översvallande.

INGEN JÄVEL BORDE BEHÖVA BETALA ÖVER 5 MILJONER FÖR ETT SÅDANT RUCKEL!

My Melodie

Nu vet man att man är hemma i Sverige igen.

Nordman och Sibel.

NORDMAN OCH SIBEL???

Vad är detta??!

Räkmacka

Inte så god som den ser ut dock.
Ingen majo, ingen baguette, inget smör.
Ingen öl, ingen snaps.
Inget gotte efteråt.
Suck.

Paniken är över

Det höll ett dygn.
Sen fick kroppen skakabstinens efter kolhydrater.
Läste även Malinkas länkade artikel.
Insåg att Ketos är dåligt.

Nu kör vi lite lagom!
Fullkorn, inget godis, kycklingfilé, ni vet, the usual shit.
Och så promenader.
Insåg att man hittar så roliga affärer när man promenerar hem efter jobbet.

Frågan är om det är fettförbrännande att stanna var tjugonde meter och fönstershoppa?

Morgon-Ketos

Har varit vaken sen fem och trettio.
Familjen, alla tre i samma säng, sussar vidare.

Sitter och funderar på vad jag ska äta till frukost.

För Ketos: 150g skinka och en burk keso
För lagom-GI: Fil och musli
Vad jag egentligen vill ha: En rostad macka med jordnötssmör och ett stort glas apelsinjuice

Min karaktär, min karaktär...

The American Way?

Alltså jag vet inte.
Har läst lite GI.
Rivstarten består av stekt ägg och bacon till frukost.
Brieostar och roquefort till mellanmål.
Räkor på fredagen.

Låter toppen!

Men inte en brödskiva, inte en endaste potatisatom, sockerkorn eller mjölbagge mot mina kolhydratstinna läppar.

Får en flashback och shiver down my spine då jag minns makens och min tvåveckorspina i Lund (vadslagning) då vi gick på Rikshospitalets diet. Jag hade kokta ägg i öronen. Ett kvarts kilo stekt ryggbiff, serverad med en tomat. Jag hallucinerade om hemmalagat potatismos och frasiga franskbrödsbullar med aprikosmarmelad. Bunkrade upp kexchoklad och Ahlgrens bilar i skafferiet.

Hur ska detta gå?

Perelli 3

JA.
Jag är besatt av Charlotte Perelli.

Men vad faan.
Lämnade barnen på dagis imorse.
Klädde på två ålar fyra lager kläder, varav de två yttersta bestod av leriga fothällor som skulle träs över motsträviga stövlar med våld.
Det tog fyrtiotre minuter och orsakade fem värmevallningar.

Hur satan lyckas Charlotte Perelli kränga på sina ungar hela dagismunderingen
med rödlackade, skulpterade TRECENTIMETERSNAGLAR???

Perelli 2

Läser lite mer om Perelli.
Läser att hon tar i princip all markservice hemma,
eftersom 'maken Nicola jobbar kväll sex dagar i veckan'.

Varför 'maken Nicola' inte kan lämna och hämta på dagis framgår dock inte.
Bara att Charlotte biter ihop och tänker att 'det kunde varit jävligare'.

?

Perelli

Åååkej.
Kan Perelli så kan jag.
Åtta kilo på tre månader.

Jag önskar bara fyra kilo minus.
Så att jag kan knäppa byxorna och slipper gå i fuljeansen.
Det borde gå.
Hon gjorde det med GI och lite pilatesboll när kidsen slocknat.

Rödvin istället för vitvin. (Funkar för mig!)
Inget godis. (Ok...)
Alls! (Nänä, jag lovar)
Quinoagryn. (Say what??)
Halloumi. (Bock!)
Broccoli. (Jadå!)
Philadelphia mini. (Jajjemen!)
Inget smör. (Inget Bregott?)
Alls! (Men nu alltså..!)

Och så promenader. För vi har fan inte plats för
nån gigantisk pilatesboll i vårt dockhem.

Åååkej.

Jetlag

Hur kan klockan vara 05:18
och temperaturen -4 grader
och himlen alldeles grå?

Hur hände det?

Var är jag?

Framtidsplaner

När jag blir skinntorr pensionär ska jag också
ligga på beachen i Thailand sex månader om året
och berusa mig på Chang och få fotmassage varje dag.

Fatta vad schysst!

Hua Hin är packat med pensjisar som fattat galoppen.
Som vet att livet är kort och till för att njutas.
Varje dag.
"Unna sig" finns inte.
Livet är här och nu och njutning en dygd.

Långt ifrån den lutherska familj jag kommer ifrån.
(Och som jag själv blev motsatsen till.)
Där man bör stiga upp i ottan,
hela tiden göra nytta,
har man en trädgård ska den jobbas i, inte njutas av,
sitter man still och tar det lugnt måste det kommenteras,
rörlighet är en dygd, liksom martyrlik självuppoffring.

Kära mamma, jag önskar att du vore lite mer som dom lössläppta sextioplussarna här!
Börja dagen med rejäl sovmorgon, sen ett litet glas vin till lunchen, och en campari på eftermiddagen till pooldoppet.

Så ska jag ha det. Definitivt.
Och bjuda dit mina barn och barnbarn på ett par veckors soft uppvilning.
Det kan vara kul för tanten med lite liv och rörelse ett par veckor också!

Djupfryst humör

Undrar vad exakt det är som gör att thailändare är så vänliga.
Så genuint trevliga, gästvänliga, glada.
Man kan ju tycka att likväl som kylan hemma är känslomässigt kastrerande
så kunde den fuktiga värmen här lägga ett irriterat drag över folket.
Men icke.

Det kommer ta en stund att acklimatisera sig till det sura.
Att man inte hälsar på grannen i trappen.
Att man fäller ner blicken i marken på väg till tunnelbanan.
Att man tittar med oseende ögon på varandra.
Att inte verka för glad, för trevlig, för prillig.

Sen vips. Kommer jag komma på mig själv med att tänka "jävla kärring" om granntanten i kassakön på Ryss-konsum. Bara för att jag är djupfryst i själen.

Travelling light

Måndag, packdag.
Imorgon tidigt kommer taxin och hämtar oss.

"You're young and you're travelling light" sjunger Dani Klein.

Vi är yngre medelålders och har blivit tunga i gumpen.
Reser hem med flera kilos övervikt.
Ett stort antal i resväskan.
Ett ännu större i respektive kropp.

Vi lånade grannens våg idag för att väga väskorna.
Smygvägde mig trots att jag visste resultatet.
En ny regim väntar vid hemkomst.

Entreprenörsanda

Detta land fostrar entreprenörer.
Det har antagligen med politik att göra,
förmodligen nåt med en sorts skattebefrielse för enmansföretag. ;-)

Alla jobbar här.
Har man en cykel, kör man cykeltaxi.
En bil - taxi givetvis.
Ett hus - restaurang i en del, bostad i den andra.
Ett skjul - snabbmatsställe.
En kärra - ambulerande pannkaksställe.
En moppe - många möjligheter! Matmoppe, glassmoppe eller taximoppe.
En tvättmaskin - tvätteri!
En symaskin - klädlagning, skrädderi.
En korg och lite nagellack - pedikyrist på stranden.
Och så vidare.

Alla verkar vilja jobba. Även om hälften av dom slår lite halvdank.
Jag tänker att det verkar finnas en stolthet i att ha ett jobb, vilket som helst.
Att göra lite grand för sig. Vara lite omkring sig.

Cykeltaxi

När man sliter hårt i bedövande hetta
måste man ta siesta en stund när värmen dallrar från asfalten.

Gröna vågen

Smolk.
Möttes av en science fiction-aktig syn vid ankomst till playan imorse.
Jättelika vågor av MÖRKGRÖNT vatten, kaskader av neongrön smörja, vällde in över land.

-"No worry, madaaame. OK. No toxic."

Nån form av ändrad vindriktning som gör att nån form av alg blåser in i drivor mot land. Händer ca en gång om året. Vara i ca tre dagar. Lär inte vara farligt. Men hur kul är det att låta lilla C guppa runt i mörkgrön sörja, som dessutom luktar pärk?

Vändande taxi till Anantasila istället, stranden bakom apberget, där det också finns pool. Där var vattnet klart som kristall och ingen fattade vad vi menade.

-"Aaha! You like green, madaame?"