Detta land fostrar entreprenörer.
Det har antagligen med politik att göra,
förmodligen nåt med en sorts skattebefrielse för enmansföretag. ;-)
Alla jobbar här.
Har man en cykel, kör man cykeltaxi.
En bil - taxi givetvis.
Ett hus - restaurang i en del, bostad i den andra.
Ett skjul - snabbmatsställe.
En kärra - ambulerande pannkaksställe.
En moppe - många möjligheter! Matmoppe, glassmoppe eller taximoppe.
En tvättmaskin - tvätteri!
En symaskin - klädlagning, skrädderi.
En korg och lite nagellack - pedikyrist på stranden.
Och så vidare.
Alla verkar vilja jobba. Även om hälften av dom slår lite halvdank.
Jag tänker att det verkar finnas en stolthet i att ha ett jobb, vilket som helst.
Att göra lite grand för sig. Vara lite omkring sig.
4 kommentarer:
Att alla verkar vilja jobba kan månne ha något med de thailändska socialförsäkringssystemen att göra.
sara: Jo, förmodligen. Men är det värdigare att jobba lite och få (uselt) med pengar, än att bara få utkvitterat (uselt) med pengar som hos oss?
Ett är iallafall säkert; kreativiteten hos thailändarna verkar oändlig när det gäller att dra in stålar.
Jag vet inte riktigt hur de thailändska välfärdssystemen är utformade utan kan bara spekulera. Men det du säger om att de har en stolthet i att jobba, vad de än må göra, skulle jag kunna tänka mig snarare är ett utslag av att det inte finns något finmaskigt samhälleligt skyddsnät.
I så fall handlar det inte om värdighet. Utan om att jobba, oavsett läge, eller svälta.
Jag kan också för lite om den thailändska välfärdspolitiken. Och jag dissar inte det svenska systemet, långt därifrån. Men ibland kan man fundera på vem som mår bäst av dom i de lägsta skiktet, den som ändå har en social tillhörighet i form av ett arbete, en känsla av att ändå göra något meningsfullt (dra in pengar till mat för att slippa svälta då), eller den som "bara" är svenskt socialt utslagen och kommer gå på soc resten av sitt liv utan någon utsikt till ett arbetsliv.
Det finns färre uteliggare/tiggare här (vad jag sett, vet ej säkert) än vad jag ser hemma. Förmodligen för att den som har minsta möjlighet tvingas jobba, och det är ju inte alltid bra, men jag tror ändå att ett jobb är bättre än inget jobb. Nästan oavsett vilket. För det där med vad som är ett värdigt jobb är ju också en kulturell grej uppenbarligen.
Skicka en kommentar