Höstambitioner

Varje höst vill jag så mycket.
När kurskatalogerna dimper ner slänger jag inte en enda.
Jag lusläser dom och frossar bitterljuvt i de mest obskyra kursbeskrivningar.
Ofta så blir det ingenting. Jag tycker inte att jag hinner. Jag hatar egentligen att binda upp mig på en särskild tid varje vecka. Och nu börjar så smått storebror få veckoaktiviteter som tar tid.

Men denna höst vill jag verkligen ta upp mitt silversmide igen, en hobby jag verkligen älskar. Och surdegskursen på Saltå förstås. Den är bra, för den är bara två dagar.

Sen hade jag velat ta upp franskan, lära mig spanska, ta upp skrivandet, målandet, börja sy, tova i ull, karva i läder, glasera en mutter, grensla en kopp... Nä, nu spårade jag ur. Igen.

Clown

Jag älskar mopsar.
Jag hoppas att jag en dag får äran att ägas av en mops.

Shortcuts

Min smarta, söta, härliga svägerska T befinner sig på andra sidan Atlanten.
Hon funderar på att komma hem till hösten och plugga.
Men hon har lite problem.
Vet inte vad hon ska söka.
Däremot är hon helt på det klara med hur hennes framtida jobb ska vara.

Här är utmaningen till mig som kom i ett mail:

"Jag vill bära snygg kostym och ha ett eget kontor. Gärna träffa massor av roliga människor. Och tjäna riktigt bra med pengar. Vilken utbildning är bra att gå då?"

Sjörövarkalas med ambitioner

Tillbaka från The Sjörövarkalas.
Ambitiöst, precis som inbjudan förebådade.
Så pass att Kapten Krook skulle bleknat av avund.

Det sätter en viss ribba.
Särskilt om man är latent pysselfetischist som jag.
Ett drag jag försöker hålla i schack.

Men nu känner jag att den omsorgsfullt borträngda
överambitiösa läggningen håller på att spränga alla fördämningar!

Små askar ska tillverkas, det ska letas i veckor efter just det rätta gottet, dekorationen ska vara minutiös, jag kommer inte ha tid att blogga nåt mer...

K's treårskalas - HERE I COME!