Hemmaföräldrar.
Ja ja ja, jag vet - don't start, don't go there again och hela den biten.
Men.
Av en slump (faktiskt!) halkade jag in på en helt otrolig blogg, som drivs av en människa som tar som sin livsuppgift att rädda stackars svenska barn från institutionen dagis.
Att kämpa.
Att offra sig själv för detta enda rätta,
nämligen barnens rätt att få vara hemma med mamma (f'låt, en förälder).
Hear here på denna skräckpropaganda mot dagis, direkt klippt från hennes sajt, om allt ont som de stackars dagisbarnen får utstå:
"- Stora barngrupper
- Lite personal
- Buller
- Svåra och ibland dödliga smittor; tbc, mrsa, pneumokocker,
streptokockersamt andra smittor som rs-virus , hepatit A och B samt "kräksjuka"
- Personal som vantrivs och vill byta jobb på grund av arbetsmiljön/arbetssituationen
- Att det finns personal som arbetar som är pedofiler eller sexdömda
- Dagisbarn som begår sexövergrepp mot andra dagisbarn
- Barn som rymmer från dagis
- Anknytningsproblem till följd av för tidig separation
- Att förskolebarn saknar skydd i arbetsmiljölagen samt i en Lex Sarah lag"
(Från: http://hemmaforaldrar.blogspot.com/)
4 kommentarer:
Henne försökte jag värva till våra debatter förra veckan.
Det hade blivit spännande tycker jag.
Men hon dök aldrig upp...
Det där med rymning måste vara väldigt specifikt för dagis. Hemifrån lär väl iiiiingen rymma. Själv rymde jag friskt från båda ställena. Gräset var alltid grönare på andra sidan tror jag. Har en fin bild när jag hänger ut från fönstret på andra våningen i vårt hus, 3-4 meter ovanför marken. Morsan gick ut och fotograferade eländet. Dagisfröknarna blev i alla fall oroliga när jag rymde.
Det går knappast att kommentera. Hon är i alla fall knappast nyansernas mästare, va? ;-)
Det finns ju knappast en sanning som är rätt för alla barn och alla föräldrar. Vissa barn kanske har det bättre hemma. Vissa hos dagmamma eller dagpappa. Och vissa har det bättre på dagis.
Är inte det allra bästa om vi alla får välja det som är bäst för oss och våra barn?
Min mamma är ett alldeles utmärkt exempel på en underbar mamma som inte hade varit så underbar om hon hade tvingats vara hemmaförälder.
Dessutom, bullrigare syskon än min mammas syskon har jag aldrig träffat på. Och de växte upp långt innan dagis fanns, så dagis är minsann inte svaret på allt dåligt...
Skicka en kommentar