Undrar vad exakt det är som gör att thailändare är så vänliga.
Så genuint trevliga, gästvänliga, glada.
Man kan ju tycka att likväl som kylan hemma är känslomässigt kastrerande
så kunde den fuktiga värmen här lägga ett irriterat drag över folket.
Men icke.
Det kommer ta en stund att acklimatisera sig till det sura.
Att man inte hälsar på grannen i trappen.
Att man fäller ner blicken i marken på väg till tunnelbanan.
Att man tittar med oseende ögon på varandra.
Att inte verka för glad, för trevlig, för prillig.
Sen vips. Kommer jag komma på mig själv med att tänka "jävla kärring" om granntanten i kassakön på Ryss-konsum. Bara för att jag är djupfryst i själen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar