Heta nätter var korrekt. Vi har haft en kanonsemester, ingen ville åka hem. Carla ville stanna hos "Nesson!", Knut var i extas, värmeälskare som han är. Och föräldrarna upplevde för första gången ever hur det är att vara fyra närvarande vuxna på två barn. Lyx. Fullkomligt ljuvligt.
Staden Alzira en halvtimma från Valencia, med en vacker medeltida stadskärna, massor av butiker och restauranger och med strand och storstad inom räckhåll. Två sovrum och ett badrum fick vi disponera, och farfar Nelson lagade sina paradrätter varje dag. Knut fick gå med och handla pan hos bagaren, blev tillstoppad färska kringlor och godis. Överlycklig. Carla släppte inte farfars hand på i princip hela tiden.
Vi drack kall öl på balkongen, strosade runt i ett siestastängt Alzira, åkte till Valencia och åt paella och tittade på överdådig arkitektur, spanade in finfina kläder, njöt av värmen.
Åkte till stranden, åt glass, badade i ett ljummet Medelhav, kollade in alla ur-äpplen.
Jag kan förstå att det är lätt(are) att leva i ett sådant klimat.
Och det känns som en ljusglimt i vårt annars ganska ensamma släktmörker att vi fått ett "andra hem" att åka tillbaka till när andan och lusten faller på. Avkoppling och avlastning i ordens rätta bemärkelse.
4 kommentarer:
Jag blir glad av dina ord. De är viktiga; familj, avlastning och gemenskap.
Välkomna hem!
Tack! Ja, viktigt! Vi har ju klarat oss själva så länge att det liksom inte finns att få avlastning. Så när den kommer, så naturligt, så blir man nästan förvånad, sedan rörd, och sedan inser man hur snabbt man vänjer sig...
Grattis till tillökningen. Eller utökningen av familjen. Det var ni väl värda.
Åååh, får lite gåshud av detta inlägg. Som ni faktiskt hittat hem. Underbart! Fantastiskt och jag är så glad för er!
Kram
Skicka en kommentar