Alltså.
Jag kan inte riktigt göra det här rättvisa.
Det är så skönt. SÅ skönt. Knappt så jag fattar det själv. Knappt så jag minns hur priviligerad jag är som gjort det, länge, två gånger förut.
Det beror förstås på hur man är lagd.
Men hur mycket jag än kan se och förstå tjusningen med klarblåa krispiga vinterdagar och nysnö i pulkabacken (som dessutom i princip aldrig inträffar i Stockholm), så klår det inte på ljusår när de livandar som väcks i värmen på andra sidan jordklotet.
Med familjen Palm sitter vi i det kroppsvarma beckmörkret sent om kvällen, med cikadorer spelades, barnen sovandes djupt efter en hel dags intensivt lekande och badande, och planerar för hur vi ska kunna göra det här nästa år också. Och året därpå. Och för evigt.
Jag får inte bara pussa mina barn hela dagarna, jag får göra det i en glad mammakropp, glad för att mammakroppen slipper galonbyxor och kalla, slaskiga morgonbestyr. För att den slipper vara sur och irriterad helt enkelt bara över fulvintern i Sverige.
Har jag sagt att barnen är helt uppslukade av lycka?
4 kommentarer:
Åh... jag njuter å dina vägnar. En solvarm mamma är en lycklig mamma.
Ve alla galonisar!
Jag förstår dig. Läste i en annan blogg om några som drar ner till södra Frankrike nu, för att vara där några veckor. Och det känns ju inte heller illa!
Hm. Vi har kompisar med tjusigt landställe strax utanför Barcelona. Jag undrar jag ...
*börjar mejka planer för nästa år*
Härligt tjejen!!!
Åh, herligt! Og kun få dager er jeg og min familie i Mexico, og nyyyyyyter.
Skicka en kommentar