Kli i kroppen och myror i benen får jag av att sitta igenom långdragna tjafsiga styrelsemöten i föreningen. Nyper mig i armen och undrar vad exakt det var som fick mig att ställa upp.
Lappar hetsas fram och ska sättas upp för allt från luddlämnare i tvättstugan till soppåsemarodörer och festprissar. Folk retar sig så ofantligt. Jag fattar inte grejen. Bor man i flerbostadshus så ingår väl ett visst mått av spår av andra människor??
Jag går med på att göra en massa grejor bara för att få slut på mötet. JajaJA, jag SKA be grannjäveln plocka in sin luggslitna dörrmatta (det får man inte heller ha) bara för att den är så satans ful.
4 kommentarer:
Hahaha
Samma för mig på våra styrelsemöten.
I hate it.
Vilka hemska möten! Våra är väl inte jätteroliga heller, men vi behandlar i alla fall riktiga saker (som renoveringar, medlemsfrågor av typen "den här personen har betalningsanmärkningar, ska hen får bli medlem?" och ekonomi.
Inget tvättludd – sånt konstaterar vi och suckar över, men sen finns inget att göra. Det är nämligen ett känt faktum att endast 10% av lgh-innehavare är läskunniga.
Om någon festprissar så talar man med personen i fråga.
Så är det när man är styrelsemänniska. Känner igen det där - var jag än är så hamnar jag alltid i styrelsen, om det finns någon. Det är liksom en vana. Ibland är det kul, ibland (ofta) undrar jag om jag är riktigt klok i huvudet.
Skicka en kommentar